I detta hus råder ingen garnbrist...

...och faktum är att vi har så gott om garner att vi om vi så skulle önska kunde sälje å som det heter på min dialekt. Det blir dock ingenting med den saken; istället hade jag tänkt använda en del av allt det här garnet till några nya höstprojekt. Nu har jag nämligen slutat arbeta heltid och har återgått till att vara student, och det innebär att det förhoppningsvis kommer att bli några fler handarbeten gjorda. Och därmed bör det nog också bli några mer frekventa uppdateringar på denna sida. Förhoppningsvis, i alla fall.

Om bloggtystnad och den virkade filtens framväxt

För tillfället jobbar jag för fullt; därav den plötsliga bloggtystnaden. Dagarna går ju till arbetet, och kvällarna så här års tillbringas mest utomhus istället för framför TVn med något handarbete. Så av den anledningen har det inte blivit någonting skrivet här på ett tag; det har helt enkelt inte funnits någonting särskilt att skriva om.

Det enda som jag egentligen har gjort i hantverksväg under sommaren är att virka sexkanter till min växande filt. Den har blivit ännu lite större, men det är fortfarande ett bra tag kvar tills den är tillräckligt stor. Just nu ser den växande filten dock förfärligt brokig ut, och det är nästan att jag börjar ångra att jag har använt mig av alla möjliga färger istället för att hålla mig till ett begränsat antal. Å andra sidan är ju tanken med den att den skall vara just en restgarnsfilt, och restgarnerna finns ju i alla möjliga färger. Dessutom kommer den nog bli bättre med den enfärgade kant som jag har tänkt att den skall få när den har blivit tillräckligt stor; jag tror att det kan lugna ner intrycket lite. Förhoppningsvis. 

Om mitt senaste second hand-fynd

Jag är mycket svag för gamla (eller nya) bonader, och håller alltid ögonen öppna efter sådana när jag är ute och handlar i second hand-butiker. Jag tycker dels om dem för att de brukar vara välbroderade, en konst som jag själv inte behärskar särskilt bra alls, men också för att de i många avseenden är något av ett tidsdokument över en svunnen tid. Den här lite sneda bonaden med den breda blå kanten och broderier i pärlgarn inhandlade jag häromdagen.

I många avseenden känns den naturligtvis väldigt gammaldags, med sina blomsterbroderier och de för gamla bonader så typiska textraderna, och det är just det som tilltalar mig. Dessutom är det uppenbart att hon (eller han) som en gång i tiden broderade den har lagt ner mycket tid och arbete på sin fina bonad, och då känns det roligt att den hamnade hos mig som verkligen uppskattar den. Jag är mycket nöjd med mitt fynd, och fortsätter min spaning efter bonader i second hand-butikerna.

Om kvastskaftsvirkning och gult

Jag läste nyligen om kvastskaftsvirkning och tyckte att det såg intressant ut, så jag bestämde mig för att göra ett eget försök. Jag satte igång och experimenterade med ett bomullsgarn i finaste smörblommegult som jag har lyckats få tag i. Av någon anledning har jag länge tyckt illa om just gult, kanske på grund av att jag växte upp i ett rum med gulmönstrade tapeter och helt enkelt fick nog av den färgen när jag blev tonåring och äldre. På sistone har jag dock börjat tycka om gult igen, av oklar anledning. Kanske har jag gått i barndom på nytt, helt enkelt.

Att virka på det här sättet med hjälp av en grov sticka var faktiskt väldigt roligt; lite ovant i början naturligtvis men när jag väl kom in i arbetssättet så gick det betydligt enklare. Och får jag bara träna lite till kommer nog fingrarna att bli ännu flinkare, skulle jag tro. 

Jag har dock inte riktigt bestämt mig för vad jag skall göra av garnet ännu, och har provat lite olika varianter. Jag började först på vad som skulle bli en sjal, men sedan tänkte jag att det nog skulle bli vara bättre att  göra en bordsduk av garnet istället. Eller också blir det någonting helt annat; det återstår ännu att se.

Om ett par enkla handledsvärmare

Dessa handledsvärmare är både snabbstickade och enkla att göra. Jag tänkte ut mönstret allteftersom jag stickade, och den här gången blev det inte alls så många upprepningar och omändringar som det brukar bli när jag försöker hitta på mina egna varianter på handledsvärmare och vantar. Till att börja med lade jag upp och stickade det enkla randiga mönstret på den del som går upp på handryggen, för att sedan minska maskantalet med hälften och övergå till slätstickning på den del som omger handleden. Därefter avslutade jag med några varv ränder för att slätstickningen inte skulle börja rulla sig. Handledsvärmarna skall dock inte bäras som på bilden ovan, naturligtvis...

...utan de skall förstås, som här, sticka fram under ett par tröjärmar. Effektfullt i all sin enkelhet (och värmande, givetvis).

Om min hemgjorda dammvippa

Erkännas bör att detta inte är det snyggaste föremål som jag har tillverkat i mina dagar, och jag funderade länge på om jag överhuvudtaget skulle våga visa upp det här på bloggen. Likväl, här kommer den; min hemgjorda dammvippa.

Den är tillverkad av gamla påskfjädrar som blivit över efter pyntandet. Jag gillar inte att slänga saker som kan visa sig komma till användning (ittnô får förfares, som det heter på min dialekt), så istället för att kasta bort fjädrarna satte jag ihop dem i en bukett, lindade dem med tejp och fäste dem sedan på en gammal blompinne.

Sedan lindade jag skaftet, det vill säga blompinnen, med en gammal mattrasa, och så hade jag en egentillverkad dammvippa. Inte så snygg, som sagt var, men det är ju faktiskt ett bruksföremål och ingenting som man brukar visa upp för gäster, så hur den ser ut spelar egentligen ingen roll. Huvudsaken är att den är funktionell, och det tror jag nog att den skall visa sig vara.

Så nu kan jag damma så att fjädrarna ryker. Bokstavligt talat.

Om vävdrömmar och en färgstark hallmatta

För tillfället är det arbete, studier och praktik som gäller, så just nu blir det inte särskilt mycket tid och ork över till handarbete, annat än några enstaka virkade rutor lite då och då. Jag kan dock inte låta bli att snegla på vävstolen, som har stått orörd i ett hörn ett bra tag. Det skulle kanske vara roligt att börja med en trasväv igen. Vävstolen är solvad med svart mattvarp och klippta trasor finns det gott om, så det är egentligen bara att sätta igång den dag andan faller på. Just nu har jag dock inte tid, men till sommaren, kanske....

Den här mattan är bland de senaste trasmattorna som jag har vävt; den är kanske tre år gammal och är en av två likadana som är gjorda för att passa i hallen. Jag tycker om färgstarka mattor, och här fick jag utlopp för mitt behov av färg. Bottnarna går till största delen i svart för att de skall "hôlle mä lorten," som det heter i detta hus, det vill säga grus och löv och annat som oundvikligen hamnar på golvet i en hall syns inte lika väl mot en mörk matta som mot en ljus. Därav de mörka bottnarna.

Bottnarna är gjorda av gamla skräptrasor; ett material som det finns gott om i mina gömmor och som är roligt att väva med. Huvudfärgerna är svart och grått, men den uppmärksamme ser att det har smugit sig in en och annan trasa i andra färger också. Det ger trasmattan lite mer liv, tycker jag.

Och bården går i rött, rosa och lila, och har en kant i grönt med gula rosengångsinslag. Här kom bland annat en rosa duk och en gammal lila blus med guldbroderier till användning. Och jag fick leka med färggranna trasor och blanda dem efter mitt tycke. Det är inte utan att jag längtar lite efter att väva igen...

Om den virkade filtens fortsatta framväxt

Jag fortsätter att virka vidare på mina sexkanter, och filten har nu blivit ännu lite större sedan sist. Det går inte direkt fort framåt, men så är det ju ingen brådska heller, utan det får ta den tid det tar. Som ni ser följer jag inget som helst mönster, utan rutorna är placerade lite hursomhelst allteftersom jag blir klar med dem. Och just nu ser kanske filten ut att bli lite för brokig och rörig med alla sina färger, men jag har tänkt att den skall få en enfärgad kant så småningom (om det blir som jag har tänkt mig) och det kommer att lugna ner brokigheten. Hoppas jag.

Om att vara i monteringstaga

Lapptäcket med stjärnor har legat på vänt ett tag, men nu har jag äntligen kommit igång med att montera det. När man ägnar sig åt handsömnad i alla möjliga miljöer både ute och inne kan man dock inte undgå att få damm och smuts på tyget, så först av allt tvättade jag mitt lapptäckestyg. Därefter skulle det strykas så slätt som möjligt, och det var en långdragen process, måste jag säga. Det tog mig flera timmar att stryka det så slätt som jag ville ha det.

Här ses för övrigt baksidan på stjärnsömnaden. Avigsidan kan ibland vara lika intressant som framsidan, tycker jag, och det gäller att passa på att titta på den nu, ty den kommer ju sedan inte att synas, eftersom den sys in i täcket. 

Efter många om och men och funderingar bestämde jag mig för att sy en smal vinröd kant runt stjärnsömnaden för att rama in den och få den att framträda ännu mer. Och just nu är jag i färd med att sy ihop de tre lagren; den handsömmade framsidan, vadden och baksidestyget. Beträffande det sistnämnda så var jag orolig att tyget inte skulle räcka, och den oron visade sig vara befogad ty det var verkligen på centimetern.

Mina knappnålar med färgglada huvuden är förstås oumbärliga vid monteringen av lapptäcket. Förra gången jag sydde ett täcke glömde jag dock kvar en nål, och lyckades sy in den i fodret, så jag fick göra ett litet hål i tyget för att pilla ut den. Inte särskilt lyckat. Det skall jag dock försöka undvika den här gången. Sedan när jag har monterat klart täcket återstår det ännu en del arbete innan det är klart, nämligen den inte alltför roliga quiltningen. Fortsättning följer.

Om ett armband med guldtråd

Ibland kan det vara roligt att variera sig och inte bara fläta armband med tenntråd, så den här gången har jag använt guldfärgad tråd istället. Tenntråd är dock betydligt enklare att arbeta med; både guldtråd och koppartråd är betydligt stelare och därmed mer svårarbetade. Så är man nybörjare rekommenderar jag att man börjar med den medgörliga tenntråden, och sparar guldtråd och koppartråd till framtida projekt.

Rött och guld  passar väldigt bra ihop, tycker jag, så tillsammans med guldtråden har jag använt en grov roströd nylontråd. Den mittersta flätan har jag sedan ramat in med två flätor av guldtråd och vita glaspärlor.  Jag hade egentligen tänkt ha röda pärlor där också, så att hela armbandet skulle gå i rött och guld, men jag hade inga pärlor i den rätta röda nyansen och då fick det bli vita istället. Man tager vad man haver...

Om mina pågående projekt

För tillfället har jag inga nya avslutade projekt att visa upp här på bloggen, men däremot kan jag visa vad jag arbetar med just nu: Jag stickar på en gråblå vante, som jag inte riktigt har bestämt mig för om det skall bli en halvvante eller en rejäl tumvante. Mönstret hittar jag på själv allteftersom jag stickar, och hittills har det blivit en del upprepningar och omändringar.

Jag stickar också på en enkel slätstickad sjal av en kon ceriserosa loppisfyndat vävgarn. Jag tror att det är ett vävgarn i alla fall. Den här sjalen har jag hållit på med länge, och det är fortfarande en bra bit kvar tills den är klar. Därutöver stickar jag på en rosa pärlstickad handledsvärmare (det framgår kanske att jag är väldigt förtjust i rosa), och så virkar jag förstås mina rutor till restgarnsfilten. Dessutom har jag som bekant också mitt lapptäcke, som jag håller på att montera, men det fick inte plats på den här bilden. Och förutom detta har jag också en hel armé oavslutade UFOn, som jag har gömt undan i garderober, bakom soffan och på diverse andra platser...

Om att virka på bussen

Ibland när andan faller på brukar jag virka mina sexkanter på bussen. Det är rätt intressant att se omgivningens reaktion; de flesta bryr sig naturligtvis inte om vad jag gör men somliga ger mig underliga blickar, och ibland har någon kommit fram och visat intresse för vad jag håller på med och frågat vad det så småningom skall bli. Däremot har jag nog aldrig sett någon annan människa handarbeta på bussen, åtminstone inte på någon av de bussar som jag brukar åka med. 

Mina garnrester och min blå virkkrok har jag liggande i en liten ärvd plåtask som jag sedan stoppar ner i handväskan. Asken är i perfekt storlek, tar ingen större plats, och rymmer garn i lagom stora mängder. Den är nog ganska gammal, skulle jag tro, ty på baksidan har någon ristat in namnen på mormor och hennes systrar, samt deras föräldrar. Baserat på det skulle jag tro att plåtasken är från sent 20-tal eller tidigt 30-tal, kanske. En ganska så gammal ask, således, men likväl perfekt att använda när jag vill virka på bussen. 

Om ett tenntrådsarmband med vita pärlor

Det här tenntrådsarmbandet är sytt på vitt skinn, och består av två flätor med pärlor längs kanterna. Jag syr vanligtvis alltid mina armband på svart skinn, men den här gången använde jag mig för omväxlings skull av vitt. Detta eftersom pärlorna är vita och det då helt enkelt ser bättre ut med vitt skinn än med svart, i synnerhet vid knäppningen. Tenntråden som jag använde mig av den här gången är lite kraftigare än vad jag brukar ha till flätor, eftersom jag ville att flätorna skulle bli bredare och fylla ut armbandet lite bättre.

Beträffande pärlorna så borde de förstås vara fina glaspärlor, men erkännas bör att jag i det här fallet använde mig av plastpärlor av enklaste sort. Det syns kanske inte på bilden, men så är likväl fallet. Om jag någon gång skall tillverka ett likadant armband kommer jag dock att göra det med pärlor av betydligt finare material än plast, det är en sak som är säker.

Om en skärva som blev ett hänge

En gång i tiden hittade jag en liten stenskärva på marken intill ett hus byggt av sten. Den hade rasat från väggen, och en bit av murbruket sitter fortfarande kvar på baksidan. Jag bestämde mig för att ta vara på den lilla skärvan, och göra den till ett hänge. Jag lindade den med silvertråd, på samma sätt som jag gjorde med det här lilla hänget, fast denna gång använde jag mig av en lite tjockare tråd. Tyvärr lyckades jag inte med att få baksidan snygg; den var svår att få till och ser ärligt talat inte alls bra ut, men som tur är syns den inte när man använder hänget.

När jag nu bär mitt hänge i en kedja innebär det att jag kan gå omkring med en liten bit av min familjehistoria hängande om halsen. Det där huset som skärvan föll ifrån ligger nämligen på den plats där min mormor var uppvuxen...

Om en kudde av ett ärvt broderi

Min farmors syster var en mycket duktig och flitig korsstygnsbrodös, och det finns otaliga ärvda broderier efter henne både här hemma och hos andra släktingar. Många av dem är inramade och upphängda på väggarna, men en del har vi också undanstoppade på vinden. Det kan jag tycka är lite synd, så jag beslöt mig för att ta vara på i alla fall ett av broderierna, och göra någonting av det. Och det fick bli den här blåmesen, som jag bestämde mig för att använda till en kudde. 

Broderiet i sig är ganska så litet, så jag ramade först in det med en bit av ett randigt gardintyg som jag har haft liggande bland mattrasorna i flera år. Sedan kantade jag det med ett blått linnetyg; en rest efter ett tidigare projekt. Jag tyckte att det passade bra eftersom blått matchar blåmesens färger.

Sedan skulle det förstås vara ett korsstygnsbroderi med någon typ av text, som jag brukar ha på mina kuddar, och jag funderade länge på vad jag skulle kunna brodera på den här kudden. Det skall ju inte bara vara vadsomhelst, utan någonting som passar ihop med bilden, och som jag dessutom har någon sorts relation till. Jag bestämde mig till slut för två rader ur en gammal välkänd psalm som jag och troligen varenda människa som har varit med på ett antal skolavslutningar kan utantill.

I hörnen har jag som vanligt tofsar, dels för att jag tycker att det är fint men också för att maskera det faktum att kudden ofrånkomligen är lite sned och vind. Bättre sömmerska än så är jag tyvärr inte, men det är som det är och ingenting att göra åt, inte annat än att jag får träna mer på att sy, i hopp om att bli skickligare med tiden.

Sammanfattningsvis tycker jag att min kudde blev riktigt bra, och det var roligt att kunna använda farmors systers gamla alster. Somliga skulle kanske ifrågasätta huruvida det verkligen är rätt att sy en banal kudde av ett sådant fint ärvt broderi, och kanske har de rätt i den saken, men samtidigt  kan jag tycka att det är bättre att använda saker och ting än att ha dem undanstoppade på vinden. Nu kommer broderiet i alla fall fram, och jag kan titta på det och njuta av det varje dag.

Om virkade handledsvärmare

Vanligtvis brukar vi ju sticka våra handledsvärmare, men dessa är för ovanlighetens skull virkade, i samma mjuka alpackagarn som vi alltid brukar använda när vi gör handledsvärmare. Det är mamma som har gjort det här paret, i två olika lila nyanser. På sistone har det blivit ganska många handledsvärmare gjorda, och det är naturligtvis bra, ty ju fler vi gör desto mer restgarn blir det också över till min växande virkade filt...

Om handsömnadens färdigställande

Äntligen är jag klar med handsömnaden på mitt stjärntäcke. Jag började att sy på det i april, så det har tagit ganska lång tid att få det klart. Men då har jag förstås inte sytt på det varje kväll, utan bara när jag har haft lust. Pappa frågade mig hur många lappar täcket består av, och det var en bra fråga som jag med mina begränsade kunskaper i matematik inte kan besvara. Men många lappar är det i alla fall; det kan min välslitna  läderfingerborg intyga.

Det roliga med det här lappsömnadsarbetet har varit att välja ut och kombinera ihop tyger till stjärnorna. Jag har försökt välja tyger som matchar eller i alla fall liknar varandra i varje stjärna. Dessutom är det extra roligt att kunna använda tyger som jag tycker mycket om eller som jag har en särskild relation till. Det här randiga tyget i stjärnan ovan hade vi kuddar i när jag var liten, till exempel, och det är med som ett litet barndomsminne.

Det fina tyget med svalor i den här stjärnan tilltalar mig mycket, eftersom jag så här års saknar de levande svalornas kvitter och flygningar. Så nu kan jag titta på det här tyget medan jag väntar på att svalorna skall återvända söderifrån, fast det återstår ju ännu många månader tills dess, förstås.

Härnäst återstår arbetet med att montera ihop täcket. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag skall sy en kant runt de handsydda stjärnorna, eller om jag skall låta det vara som det är med bara den svarta kanten runt alltihop. Till baksidestyg hade jag tänkt använda det ovan; ett fint gardintyg som jag har köpt i second hand-butiken. Under förutsättning att det räcker, vill säga; det beror på om jag beslutar mig för att kanta täcket eller inte. Det återstår ännu att se vad jag bestämmer mig för.

Om ett tenntrådsarmband med blåmelerade pärlor

Detta tenntrådsarmband är flätat av sex tenntrådar. Jag har flätat det på samma sätt som man gör en fyrfläta, det vill säga jag har vävt med trådarna upp och ner i tur och ordning. Samtidigt har jag trätt upp de blåmelerade glaspärlorna på tenntråden och låtit dessa följa med i flätan. Ganska enkelt, egentligen, men likväl effektfullt. 

Jag är ganska nöjd med mönstret men erkännas bör att utförandet kanske inte blev riktigt lika snyggt som jag hade tänkt mig. Den uppmärksamme betraktaren ser nog att trådarna inte är helt jämna. Detta var dock första gången som jag gjorde en fläta till ett tenntrådsarmband på det här sättet, så om jag bara får träna mig fler gånger på att göra den här modellen kommer jag nog att kunna få det att se bättre ut. Hoppas jag.