Om en eftersatt blogg och om att sätta kant på ett lapptäcke

Den här bloggen har verkligen blivit eftersatt då mitt jobb helt och fullt tycks ha tagit över mitt liv och har blivit det enda jag fokuserar på för tillfället. Jag hinner/orkar inte med så mycket hantverk just nu och det blir inte många maskor eller stygn gjorda per vecka, vilket innebär att det nog kommer att vara glesare mellan inläggen framöver tills jag får tid till att koncentrera mig mer på detta mitt intresse. 

 

En hantverksmässig syssla har dock blivit gjord på sistone i alla fall, och det var för några helger sedan då mamma hjälpte mig att sy fast en kant på mitt handsydda lapptäcke. Jag sydde klart handsömnaden på det här täcket med beige botten för mer än ett år sedan, och sedan dess har det legat på vänt för att jag inte kunde bestämma mig för vilket kanttyg jag skulle använda mig av.

Efter många om och men så fick det nu till slut bli det knallrosa tyget. Alldeles för skrikigt enligt somliga, men jag tycker att det ser bra ut, så jag bestämde mig till slut för att lita på mitt eget omdöme och använda mig av det i alla fall. Det är ju ändå mitt täcke, och därmed mitt beslut. 

Och så här blev det; nu har täcket fått sin knallrosa kant. Nästa steg blir att sy ihop det med ett baksidestyg, men det kommer nog att dröja innan det blir gjort, ty det har jag inte tid med för tillfället. Det blir kanske till jul, om jag får lite ledig tid då. Eller till sommaren...

Om handsömnadens fortskridande

Det märks kanske inte så stor skillnad i jämförelse med förra gången jag visade mitt handsydda lapptäcksprojekt, men faktum är att det har växt lite grann sedan sist. Under sommaren har jag suttit uppe sent och sytt en del om kvällarna, så täcket har utökats med några fyr- och åttkanter med jämna mellanrum. Sakta men säkert blir det således lite större, bit för bit, lapp för lapp.

De flesta tygerna i täcket är loppisfynd, några är ärvda och några kommer från gamla sängkläder och gardiner, men jag har faktiskt köpt lite nytt tyg också, trots att det egentligen är emot mina principer. Det här röda tyget med svarta tassavtryck kunde jag bara inte motstå. Nuförtiden har jag ju ingen katt som kan lämna spår på täcket i form av katthår och klösmärken, så jag får väl använda mig av spår av katter i form av tassavtryck på tyget istället, då.

På baksidan ser mitt blivande täcke ut så här. Mallarna har jag klippt från gamla snoddmappar i papp, och tejpar gör jag med maskeringstejp eftersom det enligt min erfarenhet är den tejp som håller bäst. Av någon anledning tycker jag att baksidor ser minst lika intressanta ut som framsidor, så det gäller att passa på att titta på baksidan medan den ännu är synlig. Sedan när täcket blir klart så blir den ju insydd och syns inte. Fast dit är det förstås ett bra tag till; ett eller flera år kanske. Fortsättning följer så småningom...

Om mammas virkade lapptäcksfilt och hur den har vuxit sedan sist

Här går det undan; mamma virkar intensivt på sin lapptäcksfilt och den har vuxit en del sedan sist. Nu är den så stor att det går att gömma sig bakom den vid bloggfotograferingen 😊

Om mammas virkade lapptäcksfilt

Mamma virkar snabbt och målmedvetet på sin filt och den har därmed växt en hel del på sistone. Nu syns det tydligt hur mönstret är tänkt att bli och man kan se att de diagonala ränderna blir effektfulla. Risken finns bara att det här virkade lapptäcket kommer att bli fortare klart än det som jag själv (om än ganska sporadiskt) virkar på, ty mamma är desto mer flitig med virkkroken än vad undertecknad är...

Om ett virkat lapptäcke av mormorsrutor

I ett försök att göra av med en del alpackagarner i vår överfulla stash har mamma påbörjat en virkad lapptäcksfilt i mormorsrutor.

Tanken är att den skall bli diagonalmönstrad; den uppmärksamme ser ju att färgerna i den andra raden har förskjutits med en ruta, och så är det meningen att hela filten skall bli. Själv får jag tillstå att jag blir lite sugen på att ta tag i min virkade lapptäcksfilt nu när mamma har börjat på en egen och se till att försöka få min filt klar till sist. Jag började virka på den hösten 2012, vilket gör att den har varit under tillverkning i snart fem år, och då är det ju verkligen på tiden att den blir klar. Jag hoppas få tid till att avsluta den i sommar.

Om mitt handsydda lapptäcke i rött och lila

Nå, hur går det med det handsydda lapptäcket? Ja, det kan man kanske fråga sig. Arbetet går framåt i alla fall; sakta men säkert så växer det bit för bit. Dock är det långt kvar innan det kommer att vara stort nog till att ens närma sig storleken av ett täcke; det jag har sytt nu är inte mer än ett litet hörn. Det skall komma att bli minst dubbelt så brett och åtskilliga gånger längre, har jag tänkt.

Jag har nu i alla fall lyckats bemästra sömnaden av åttkanter riktigt väl; det är inte alls särskilt svårt när man väl lär sig tekniken. Riktigt snyggt tycker jag att det blir också; det lila tyget ramar in de mer röriga mönstrade tygerna på ett bra sätt, och ännu snyggare kommer det naturligtvis att bli när det är färdigsytt och lapparna dessutom inramas av en bred lila kant. Om jag nu inte hinner ändra mig innan den dagen kommer, förstås, det kan ju mycket väl hända...

Om fortsättningen på det rödlila lapptäcket av åttkanter

I höst har jag tillbringat mycket tid på jobbet, vilket har inneburit att det har blivit väldigt lite tid över till mitt hantverk. Min lappsömnad med åttkanter har jag dock ägnat lite tid åt då och då, så det blivande täcket har växt en smula sedan jag senast visade det på bloggen.

Det kommer nog att dröja ett bra tag innan det här täcket blir klart, dock; dels för att det tar sin tid att sy åttkanter men också för att jag har blivit mer noggrann och nu lägger ner mer tid på varje söm än vad jag till exempel gjorde när jag sydde mitt stjärntäcke. När jag skärskådar det idag så retar jag mig på att stygnen är glesa och lite sneda och vinda på sina ställen. Dock får jag betrakta det som en utvecklingskurva och jag kan konstatera att jag idag kan mer om handsömnad och hur den bäst skall göras än vad jag gjorde då jag arbetade med stjärntäcket.

Det material som jag behöver till sömnaden förvarar jag i en gammal loppisfyndad kakburk; det är praktiskt att ha allt nära till hands (och därmed kan jag undvika att jag sprider ut allt över högt och lågt i soffan och på bordet).

Fast rörigt blir det likväl när jag håller på med lappsömnad oavsett hur väl jag försöker organisera mig; för tillfället har jag en hel korgsäng full med tyger som jag ständigt rotar omkring i när jag skall klippa till nya åttkanter. Den ser så stökig ut så den vågar jag dock inte visa på bild; åtminstone inte i det här inlägget...

Om halva sexkanter och en rak kant

Min virkade lapptäcksfilt är inte på långa vägar klar men nu har åtminstone en av kortsidorna fått en rak kant; ett första steg mot ett färdigställande. Jag försökte först räkna ut hur man virkar halva sexkanter genom att testa, freestyla och prova mig fram men jag lyckades inte få till det hur jag än bar mig åt. Till slut fick mamma visa mig hur man gör, och bara jag lyckades knäcka koden gick det sedan riktigt bra och de halva sexkanterna gick snabbt att virka.

Det visade sig dock såsom synes på bilden att de halva sexkanterna har en tendens att rulla sig inåt, vilket förstås inte är så bra. Jag räknar emellertid med att den kant som jag har för avsikt att virka runtom när alla sexkanter väl är på plats kommer att vara så stadig att den då skall förhindra att de rullar sig. Jag hoppas på den saken, i alla fall.

Nu när en kortsida har blivit klar så är det dags att börja med den andra, som liksom bilden visar fortfarande böljar i kanten. Dessutom har jag en del arbete kvar på ena långsidan, som inte heller den är helt rak. Fortsättning kommer att följa, kanske inom kort men troligtvis inom en desto mer avlägsen framtid. Den här filten tycks ha blivit ett evighetsprojekt...

Om fortsättningen på vad som kanske skall bli ett lapptäcke så småningom

Nå, det börjar visst bli någonting utav min lila-röda lappsömnadsidé. Jag har sytt ihop ett antal rutor och även om det må se rörigt ut just nu med alla olika sorters tyger så tänker jag mig att de enfärgade lila rutorna kommer att lugna ner intrycket, i synnerhet om jag dessutom sätter en ganska bred lila kant runt lappsömnaden när den är avslutad.

Att sy med åttkantiga mallar var lite krångligt i början men nu har jag börjat bemästra metoden och jag har lärt mig hur jag skall sy för att det skall gå så smidigt som möjligt. Tygerna som jag har valt går i rött eller rosa och kommer från vår stora tygsamling. Hittills har jag bland annat använt en rest av baksidestyget på mitt stjärntäcke, min systers elefantpåslakan, ett tyg som vi hade kjolar i när vi var små, ett gammalt förkläde, provlappar från en butik och så förstås en hel del loppisfynd. Jag skall fortsätta att sy mina rosa-röda åttkanter, så får vi se hur detta projekt kommer att utvecklas med tiden...

Om att välja rätt kanttyg till det handsydda lapptäcket

Mitt på golvet har jag mitt tvättade men fortfarande skrynkliga lapptäcke liggande. Tanken är nu att det skall kantas och det finns då några olika tyger att välja mellan: svart, beige, ceriserosa eller randigt. Jag har därför lagt ut täcket med de olika alternativen intill det för att se hur det skulle kunna komma att ta sig ut.

Det beige tyget till höger är av samma färg och slag som bottenfärgen, och det vore ett safe men måhända också ett ganska tråkigt val. Det randiga tyget är å andra sidan inte tråkigt alls men däremot kanske det är lite för livligt och färgglatt, även om det innehåller många av de färger som förekommer här och var i blommorna.

Det ceriserosa tyget var vad jag först hade tänkt kanta täcket med, men somliga uppfattade det som alldeles för skrikigt och då blev jag tveksam till om det verkligen är ett så klokt val att använda mig av det tyget. Och svart är ju en färg som passar till allt och som även skulle kunna gå att kanta det här täcket med, men frågan är om inte det bryter av för mycket med svart mot den beige bottenfärgen. Det är inte lätt att bestämma sig, och det skynkliga täcket får nog fortsätta ligga där det ligger ett tag till medan jag fortsätter att fundera på hur jag vill ha det...

Om början på ett nytt lapptäcke... kanske

Trots att mitt föregående lappsömnadsprojekt inte är monterat och klart ännu var jag tvungen att prova en ny idé som jag fick häromdagen. Så kan det gå när inspirationen flödar och man bara inte kan låta bli att testa de idéer man får.

Jag har aldrig sytt runt åttkantiga pappmallar förut men har nu gjort ett första försök, och jag tycker nog att det är lite svårare än att att sy med vanliga hexagoner. Fast det beror kanske på att jag inte har lärt mig den rätta tekniken ännu; detta är ju fortfarande helt nytt för mig. Jag experimenterar med lite olika storlekar och kanske kommer det att bli något av det med tiden. Om det blir ett helt lapptäcke av detta är dock inte alls säkert; kanske blir det bara något litet som en kudde, eller så blir det ingenting alls...

Om hur handsömnaden äntligen blev klar

Igår var det som bekant midsommarafton, och då passade jag på att göra klart handsömnaden på mitt lapptäcke. Jag började på det i november 2014, så det har tagit mig drygt ett och ett halvt år att sy klart det. Fast då har jag förstås inte arbetat med det varje dag utan bara då jag har haft lust till det, vilket ibland har varit ofta och andra gånger betydligt mer sällan.

Täcket består av ett ganska stort antal handsydda blommor; vi räknade till 58 hela blommor och 24 halva, och det har sammanlagt blivit ganska många sömmar. Sömnaden har förstås tagit rätt mycket tid men det har även valet av tyg gjort, ty stundvis har det varit svårare än man kanske skulle kunna tro att hitta ett passande tyg till nästa blomma. Jag vill inte ha två blommor med likartade färger och/eller mönster för nära varandra, och ibland har jag kört fast och fått fundera i flera dagar eller till och med veckor på vilket tyg jag skall använda mig av härnäst. Så är det när man anser sig vara hantverksperfektionist.

Mina pappmallar började se rätt så slitna ut nu på slutet och egentligen borde jag ha kasserat en del av dem och gjort i ordning nya. Dock har jag varit lite lat och har inte haft någon lust att klippa till nya mallar, så jag har använt de gamla längre än vad jag egentligen borde. Nå, nu när sömnaden är klar tänker jag i alla fall slänga bort alla dessa välanvända och slitna mallar; om jag skall sy något annat med samma form och storlek på mallarna får jag helt enkelt se till att tillverka nya vid det tillfället.

Så här ser lapptäcket ut i sin helhet. Nu återstår bara att fundera på hur det skall monteras: skall det ha ett kanttyg eller inte och i så fall i vilken färg? Jag hade tänkt mig en ceriserosa kant men mitt smakråd trodde att det nog skulle bli för skrikigt så nu vet jag inte riktigt. Vad skall jag ha för baksidestyg? Vad skall jag använda för stoppning? Skall täcket ens ha någon stoppning eller skall jag bara låta det bli ett tunt överkast? Frågorna är många och jag får fortsätta fundera.

Innan jag gör något annat skall dock den här skrynkliga trasan slängas i tvättmaskinen; den behöver verkligen tvättas efter att jag har dragit runt på den på alla möjliga ställen både utomhus och inne och haft den liggande på golvet under långa perioder. Dessutom finns det en del klisterrester kvar efter all tejp och de behöver också tvättas bort. Lite bekymrad för att något tyg skall färga är jag dock: jag har tvättat alla nya tyger flera gånger för att eliminera den risken men man vet ju aldrig. Nå, förhoppningsvis skall det komma att gå bra; jag håller tummarna.

Om sista rycket med lapptäcket

Slutspurten i mitt arbete med lapptäcket har inletts: nu återstår bara ett fåtal blommor längs den nedre kanten på mitt handsydda täcke.

Dags för sista rycket, således; nu gäller det att hinna sy klart det innan jag blir för upptagen med jobb och annat under sommaren. Jag skall se till att arbeta flitigt med min handsömnad under den kommande veckan.

Om min virkade lapptäcksfilt

Här står jag bredvid min virkade lapptäcksfilt: ett gammalt ufo som jag påbörjade för tre och ett halvt år sedan men inte har arbetat med under det senaste året. Nå, nu har jag dragit fram den igen för att göra ett försök att få den färdig inom en någorlunda rimlig framtid.

Min filt är faktiskt rätt så stor; jag har inte mätt den men jag har ställt träskorna intill den för att få med proportionerna på bild. Jag kan dra den över mig när jag ligger i soffan och ser på TV, fast tårna sticker ut lite grann längst ner så en smula längre behöver den nog bli innan den kan anses vara helt klar.
 

Mitt första steg blir dock att försöka få de böljande kanterna jämna, för här har jag virkat lite hursomhelst och utan någon ordentlig ordning. Och så måste jag fundera ut ett sätt att virka halva hexagoner; jag skall experimentera lite grann och se om jag klarar av att räkna ut hur jag skall göra. Annars får jag be min virkbegåvade mamma om hjälp.

En ny hexagon är påbörjad och lapptäcksfilten kommer snart att utökas med ännu en färgglad sexkant. Och sedan ännu en och ännu en tills den sist och slutligen blir klar. Det återstår att se om den blir färdigställd i sommar eller om det kommer att dröja tre och ett halvt år till...

Om gamla ärvda tyglappar och hur några av dem kom till användning

Vi städade nyligen på vinden och där hittades en påse med omsorgsfullt klippta lappar. Flera av dem är av samma tyger som finns i de lapprutor som jag använde till de här kuddarna och mamma tror därför att tygbitarna är efter hennes mormor, alltså min mormorsmor, en teori som verkar mycket rimlig. Lapparna går mestadels i blått och rött, och med tanke på när min mormorsmor avled så borde tygerna vara från fyrtiotalet eller tidigare.

De flesta av bitarna är ganska små men ett fåtal av dem är lyckligtvis lite större, så pass stora att de skulle kunna räcka till ett hörn i mitt pågående lapptäcke. Det här blommiga tyget i blått, svart och vitt valde jag ut och bestämde att tyglapparna med det mönstret skulle få vara med i mitt täcke.

Och så här blev det; lapparna räckte precis till en kantblomma. Tyget är dock ganska tunt så frågan är hur hållbart det kommer att vara över tid, men jag bestämde mig för att ändå ta chansen att använda det; det är ju häftigt att kunna använda sig av sin mormorsmors tyglappar i ett pågående projekt och den möjligheten kunde jag bara inte motstå. Jag gillar verkligen att kunna samarbeta över generationsgränserna (och i det här fallet med någon som jag aldrig har träffat eftersom hon dog långt innan jag föddes).

För övrigt så noterar säkert den uppmärksamme att jag nu äntligen har börjat på den sista och avslutande raden halva blommor på mitt täcke. Jag har mätt och provat täcket på olika sängar för att se vad som skulle kunna vara en passande längd på det, och slutligen bestämde jag mig för att den här längden får vara lagom. Så nu återstår bara att sy de sista och avslutande blommorna. Kanske kommer täcket att bli färdigt snabbt men det kan också dröja ett bra tag, beroende på hur min sömnadslust kommer att se ut framöver...

Om lapptäcket och hur det växer vidare

Jag har gjort ett nytt ryck med mitt handsydda lapptäcke och det är nu så långt att jag fick stå på tå och sträcka armarna så högt upp över huvudet som jag bara kunde för att fästa det med nålar mot väggen. Jag vet inte riktigt hur långt jag skall göra det men det känns som om det börjar närma sig färdig längd, ty det skall ju helst inte vara längre än en vanlig säng.

Det syns ganska väl på bilderna hur eländigt skrynkligt täcket är; jag har sytt på det under lång tid och därmed skrynklat till det ordentligt. Därutöver skulle det nog behöva tvättas, ty jag har haft det med mig både ute och inne och har arbetat med det i olika miljöer. Dessutom blir det kvar lite klisterrester efter tejpen på sina ställen och dessa behöver också tvättas bort. Fast det kan jag givetvis inte göra förrän handsömnaden är klar och alla pappmallar är borttagna. Och sedan är frågan vad jag skall ha för stoppning i täcket; billig men lättskött syntet eller skall jag kosta på med riktig quiltvadd av ull? Det får jag fundera på medan jag syr vidare...

Om nya tag med handsömnaden

Jag har varit lite trött på mitt handsydda lapptäcke på sistone och har inte heller haft någon vidare sömnadsinspiration, så därför har arbetet fått ligga på vänt ett tag. Idag fick jag dock lust att sy igen och jag har därför plockat fram täcket och tygerna för att börja på nytt med sömnaden.

Arbetet med täcket går som läsaren märker inte särskilt fort fram; det är mer än ett år sedan som jag började sy på det och jag är ju långt ifrån klar med det ännu. Nå, det får ta den tid det tar; jag vill bara sy när arbetet känns roligt och lustfyllt, och gör det inte det så väntar jag och ägnar mig åt någonting annat istället tills det känns roligt sy igen. Att det inte går särskilt snabbt gör ingenting; det innebär nog snarare att jag kommer att uppskatta täcket desto mer när det är klart eftersom jag vet hur lång tid det tog att färdigställa det. Och för övrigt är det ju bara bra med riktig gammal hederlig slow craft...

Om mitt första egensydda lapptäcke

Nu när jag är inne på temat lapptäcken och lappsömnad så tänkte jag passa på att berätta om det första lapptäcke som jag någonsin sydde. Det var sensommaren 2011, jag hade just sagt upp mig från ett stressigt jobb och behövde något slags terapeutiskt arbete att ägna mig åt om dagarna. Så jag beslutade mig för att försöka sy ett lapptäcke. Jag bestämde mig för att det skulle bli blått eftersom vi hade (och fortfarande har) gott om blå tyger, och alla kvadrater är därför sydda av tyger som har någon form av blått i sig.

Arbetsprocessen gick till så att jag skar ut kvadraterna med hjälp av rullkniv och skärmatta och sedan sydde jag ihop dem på symaskin, först till långa remsor och sedan sammanfogades dessa till ett täcke. Jag var så noggrann som jag förmådde men trots det blev det snett och ojämnt på sina ställen och jag fick ägna mycket tid åt att sprätta upp sneda sömmar och sy om. Mycket tid ägnades också åt att stryka isär alla sömmar, något som jag ju inte behöver tänka på nu när jag syr för hand runt pappmallar (och det kan vara rätt skönt att slippa det arbetet, måste jag säga).

Den uppmärksamme ser ju att det likväl blev lite snett här och var trots mina noggranna ansträngningar. Från mitt nuvarande perspektiv kan jag tycka att det inte gör så mycket då det sneda och vinda har sin egen charm, men medan jag var mitt uppe i sömnaden var jag naturligtvis inte så begeistrad utan jag ville förstås att det skulle se så perfekt ut som möjligt. Med tidens gång kan jag dock se det med nya ögon och tycka att det ser rätt okej ut ändå.

Det baksidestyg jag använde mig av köpte jag nytt till just det här täcket medan övriga tyger är rester från tidigare projekt eller återbrukade från gamla kläder, lakan, gardiner, etc. Beträffande baksidestyget så försökte jag först använda mig av ett enfärgat sådant, men det gjorde att det syntes alltför väl hur sneda mina quiltsömmar ofrånkomligen är att jag kände mig tvungen att ta bort det. Istället använde jag mig av det här mönstrade tyget, vars lite mer röriga intryck döljer det faktum att mina sömmar är långtifrån spikraka.

Mamma bidrog också till täcket med ett enkelt broderat hjärta och några blommor. I färgen blått, naturligtvis, eftersom blått var täckets tema.

Och i ena hörnet broderade jag lite spretigt in årtalet och mitt namn, såsom sig bör då man gör något lite större arbete som förhoppningsvis skall bevaras in i framtiden.

Sammanfattningsvis tog detta mitt första lapptäcke mig ungefär två veckor att sy och jag lärde mig mycket på arbetet med det, bland annat att jag egentligen inte är ägnad åt maskinsömnad, hur roligt det är att välja tyger till ett täcke och vikten av att använda ett mönstrat baksidestyg. Sedan dess har jag sytt två lapptäcken till på maskin men därefter har jag valt att sy för hand, och det är utan tvekan den metod jag föredrar. Det tar visserligen mycket längre tid men resultatet blir vackrare och jag behöver inte sprätta upp och göra om i tid och otid eftersom pappmallen ser till att det blir rakt med en gång. Dock skulle jag behöva träna mer på att sy på maskin, så kanske kommer jag ändå att göra fler maskinsydda lapptäcken i framtiden. Men först skall jag naturligtvis göra klart det handsydda täcke som jag arbetar med nu, vilket lär dröja ännu ett bra tag...