Om de färdigtovade vantarna

Sådärja, vantarna har nu tovats i tvättmaskinen och har krympt till en för människohänder mer passande storlek. Nästa steg blir sedan att brodera på dem eller hitta på någon annan slags lämplig dekoration, men det kommer inte att ske nu utan får nog bli till hösten när det börjar bli aktuellt med vantar igen. Tills dess (eller kanske till och med ännu längre) får dessa ligga på vänt i UFO-högen.

Om ett par gigantiska yllevantar

Mamma har stickat ett par gigantiska vantar på stickor nummer fem i tvåtrådigt ullgarn. De är större än de flesta grytvantar och skaften räcker nästan ända upp till armbågen.

Nå, vad skall vi med ett par så stora vantar till, kan man kanske fråga sig. Jo, de skall strax åka i tvättmaskinen och bli tovade till en mindre storlek. 

Att tova i tvättmaskinen kan vara nog så spännande; oftast blir det riktigt bra men ibland kan det också resultera i ett föga lyckat resultat. Det återstår ännu att se hur detta projekt skall sluta.

Om en svart stickad och maskintovad väska

Den här svarta väskan tillverkade vi för flera år sedan och jag har använt den ganska frekvent om vintrarna, men av någon anledning har vi aldrig kommit oss för att visa den här på bloggen. Förrän nu.

Mamma har stickat och sytt i fodret i väskan medan jag har gjort dekorationerna, sytt i knappar och gjort andra småsaker. Den är stickad på grova stickor med ett ganska tjockt svart ullgarn lämpligt för tovning. När väskan var färdigstickad såg den mest ut som en gles och ganska oformlig påse, men sedan tovades den i tvättmaskinen och då fick den den form den har idag. Vårt inlägg om att tova väskor i maskinen kan läsas här. 

Väskan har en isydd bit av en gammal heltäckningsmatta i botten för att den skall bli lite stadigare och hålla för att bära tunga föremål i. Den är sedan fodrad med en bit grönt återbrukat sammetstyg som en gång i tiden var en kjol. Samma kjoltyg har vi använt oss av till andra projekt, bland annat till det här tenntrådsarmbandet. 

För att inte väskans handtag skall töja sig, något som stickade handtag gör om man bara låter dem vara som de är, sydde jag fast en silverfärgad kedja på dem. Kedjan fungerar således som dekoration samtidigt som den även har en praktisk funktion. Vanligtvis brukar vi fodra handtagen på stickade och tovade väskor med stadiga ripsband för att undvika att de skall töja sig, men den här metoden med att använda en kedja fungerade riktigt bra den också. 

Väskan stängs med stora tryckknappar och har ett smalt väsklock på vilket jag sydde fast en fjäril som jag tyckte passade som dekoration. Fjärilen har suttit på ett halsband som jag köpte en gång i tiden men knappt har använt utan istället har haft liggande i byrålådan i många år. Till det här projektet kom den dock äntligen till användning.

Sammanfattningsvis är detta en praktisk och ofta använd väska, just för att den går i svart, en färg som passar till allt. Dock har jag inte använt den särskilt mycket nu i sommar, ty den fungerar mest som vinterväska. Emellertid kommer det innan vi vet ordet av att snart bli vinter på nytt, och då kommer denna väska att komma väl till pass igen. 

Om de färdigställda stickade och tovade vantarna med broderi

Så har de stickade, tovade och broderade vantarna också blivit klara. Det spretiga broderiet i tvåtrådigt alpackagarn blev riktigt lyckat, tycker jag; effektfullt och framför allt personligt. Det ser lite grann ut som två färgglada solar som strålar ut från vantarnas handryggar.

Längst ner på vantarna syddes en kant med langettssöm i rött garn; ganska enkelt men ändå effektfullt när man viker upp kanten mot handen. Man kan förstås också välja att ha dem som de är utan att vika upp dem, och istället stoppa in dem innanför jackan för att få det riktigt varmt runt handlederna.

Detta var mitt och mammas första försök att sticka, tova och sedan brodera på vantar, och några misstag har vi onekligen gjort som vi skall försöka undvika nästa gång vi ger oss i kast med någonting liknande. Bland annat blev tummarna på det här paret lite i kortaste laget. Men trots det är vi ändå rätt nöjda med vantarna, måste jag säga. Synd bara att det är så varmt och soligt väder att det inte är läge att använda dem just nu, utan de får nog ligga på vänt tills vintern återvänder, vilket väl blir någon gång i november, kanske...

Om stickade och tovade vintervantar med broderi

Vantsäsongen är väl i det närmaste över för i år med tanke på det varma väder som vi har haft de senaste dagarna, men trots det vill vi passa på att visa ett par vantar som vi arbetar med. Dessa kommer dock mest att användas under kommande vinter och inte så mycket i vår, misstänker jag.

Vantarna har jag stickat i tvåtrådigt ullgarn på stickor nummer fem, och det gjorde att de blev väldigt stora, glesa och sladdriga när de var klara. Efter det har de dock tovats i tvättmaskinen på 60 grader, vilket gör att de nu är desto tjockare, fastare och varmare (egentligen borde jag givetvis ha tagit en bild på hur vantarna såg ut innan jag tovade dem i tvättmaskinen, men det glömdes oproffsigt nog bort av mig). För att dekorera dem har sedan mamma börjat arbeta med ett broderi på vantarnas handrygg. Mönstret till broderiet är i grunden detsamma som vi har använt oss av här och här men med vissa enkla variationer.

Broderiet sys i tvåtrådigt alpackagarn, vilket gör att det blir ganska grovt och lite luddigt, en effekt som vi i det här fallet tycker blir riktigt bra. Ett försök gjordes först att brodera med ett tunt ullgarn men det såg mest spretigt ut, så alpackagarnet visade sig vara ett bättre val. En vante är nu färdigbroderad och arbetet pågår med den andra. Tanken är också att det därefter skall tillkomma en broderad slinga av något slag, antingen runt handleden eller längs kanten. Hur det blir med den saken återstår dock att se. Fortsättning följer, således...

Om tovade karottunderlägg i mängder

Som jag har berättat i ett tidigare inlägg så håller vi i det här huset på med många olika former av kreativt skapande, varav ett nu på sistone har varit tillverkning av karottunderlägg. Att göra sådana var riktigt roligt så vi gjorde ganska många av bara farten, och nu har vi fått en hel uppsättning av underlägg klara. 

Som jag tidigare har nämnt så består karottunderläggen av grov filt, köpt på ett överskottslager för många år sedan, och av denna filt klippte vi rundlar med en vanlig tallrik som mall. På dessa har sedan motiven nålfiltats. En del motiv gjordes med pepparkaksmått som mall, andra med inspiration från mönsterböcker och några är helt eget påhitt. Vi har sedan nålat ihop framsidan med en odekorerad baksida, och emellan dessa båda har vi lagt lite kardad ull som stoppning.

Inuti stoppningen strödde vi också lite torkad lavendel. Att använda sig av sådan är givetvis ingen nödvändighet, men vi råkade ha det hemma så vi lade det i stoppningen. Och lavendel gör att det doftar gott av underläggen, i alla fall.

Sedan syddes de båda filtlagren med stoppningen emellan ihop med ett tvåtrådigt ullgarn och vanliga langettstygn.

Här ses till sist några av de färdiga karottunderläggen. Arbetsfördelningen har varit sådan att mamma har torrtovat motiven och sytt sömmen runtom, medan jag har klippt rundlar, stoppat och nålat dem. Sammanfattningsvis har det varit ett riktigt roligt projekt, och vi har fler idéer till motiv än vad vi har hunnit göra. Nu har dock kardorna och nålfiltningsnålarna och all ull städats undan för tillfället, men de kommer säkert att plockas fram igen förr eller senare, för det här var riktigt roligt och väl värt att göra fler gånger.

Om kreativt skapande

I detta hus pågår just nu ganska mycket kreativt skapande, förutom handledsvärmarstickande och sexkantsvirkande så ägnar vi oss för tillfället åt tillverkning av karottunderlägg. Dessa är tillklippta av en gammal grov militärfilt med en vanlig mattallrik som mall. Motiven av kardad ull torrtovas på militärfilten och vi använder bland annat pepparkaksmått som mallar för de olika figurerna. Sedan skall varje underlägg sys i hop med en baksida och stoppas med ull, likt det karottunderlägg som vi tidigare har visat här. Fortsättning följer...

Om ännu en stickad och tovad kasse

Den här kassen är stickad av riktigt färgstarka restgarner i ull, och därefter har den tovats i tvättmaskinen. Den är gjord enligt samma princip som den här kassen, och mer om att tova väskor i tvättmaskin kan man läsa här. Skälet till att den här kassen har blivit randig är förstås det att den är tillverkad av diverse restgarner som har blivit över från andra projekt.

Om man vill sticka och tova av ett garn är det viktigt att garnet är av 100% ull och att det inte är superwashbehandlat. Oftast står det att läsa på garnbanderollen om garnet är lämpligt att tova eller inte. Till den här kassen har vi använt oss av ett tvåtrådigt ullgarn. 

Randningen blev riktigt färgstark, vilket gör det till en härlig kasse att använda till mörk och trist vardagsklädsel. 

Om ett tovat karottunderlägg med älgmotiv

Ett tjockt och rejält karottunderlägg att sätta middagskarotterna på kan man med fördel göra själv. Detta har mamma tillverkat av grov militärfilt och kardad ull.

För att få rätt form på motivet användes små pepparkaksmått som mall. Figurerna är sedan torrtovade med tovnål och färgad kardad ull. 

Underlägget består av en framsida med tovat motiv och en odekorerad baksida. Inuti är det är det fyllt med ull och lite torkad lavendel. Fram- och baksidan är sedan hopsydda med langettsöm runtom. Detta var ett första försök; en slags prototyp-underlägg. Vi får se om vi kommer att göra fler försök framöver; fortsättning följer, i alla fall förmodligen...

Om en stickad och tovad kasse i höstfärger

Hösten är kanske inte riktigt här ännu, i alla fall inte enligt vad kalendern visar, men i luften känner jag tydligt att den är på gång. Den här bärkassen i höstfärger som mamma har gjort är således passande för den åstundande årstiden. Den är stickad i ett sektionsfärgat tvåtrådigt ullgarn, och sedan tovad i tvättmaskinen. Modellen är ganska enkel; den har en rektangulär botten och sedan är den rundstickad i vanlig rätstickning ända upp till handtaget; där ett antal maskor maskades av och sedan lades upp igen, för att skapa det hål som utgör handtaget.

Vanligtvis brukar de tovade väskorna fodras, men den här bärkassen blev så stadig i sig själv att den inte behövde något fodertyg. Den översta kanten är dock dubbelvikt för att ge kassen mer stadga och för att undvika att handtagen inte skall töja sig alltför mycket.

Sammanfattningsvis blev det en praktisk bärkasse, som inte är tänkt att i första hand användas som handväska utan snarare till att bära större saker i, såsom till exempel böcker och pärmar som man har med sig hem från jobbet eller saker och ting som man har handlat. Och om inte annat kan man ju alltid använda den till att plocka äpplen i när dessa har blivit tillräckligt mogna.

Om att tova väskor i tvättmaskinen

Att tova i tvättmaskinen är som jag har påpekat förut ingen exakt vetenskap, och det kan vara svårt att veta hur mycket föremålet i fråga krymper. Här kommer ett exempel på hur det kan se ut: 

På den här bilden visas en färdigstickad väska; den är gjord i ett tvåtrådigt ullgarn på stickor nummer fem. Alla trådar har fästs och den här väskan är redo att tovas i tvättmaskinen.

Och här ses en väska stickad på samma sätt i ett tvåtrådigt ullgarn, men efter att ha tovats i tvättmaskinen. Som synes så har den blivit betydligt mindre och stadigare.

När man lägger de båda väskorna ovanpå varandra så syns skillnaden tydligt; ungefär så mycket som på bilden ovan krymper en väska efter en maskintvätt. Fast resultatet är förstås svårt att förutsäga; ibland kan väskan ha tovats för lite så att man då måste tvätta den en gång till, och andra gånger kan den ha gått ihop för mycket och då är det inte mycket att göra. Så det finns inga garantier när man tovar på det här sättet. Men det är alltid lika spännande varje gång man öppnar luckan till tvättmaskinen för att se hur resultatet har blivit, och ofta blir det riktigt bra.

Om mammas klarröda tovade väska

Stickade tovade väskor är någonting av min mammas specialitet, och den här gången har det blivit en i ett rödmelerat ullgarn. Väskan är stickad på ganska grova stickor, och sedan tovad med tvättsåpa i tvättmaskinen. För att den skulle bli lite stadigare syddes en bit heltäckningsmatta in i botten, och handtagen är dubbelvikta och fodrade inuti för att de inte skall töja sig alltför mycket.

Väskan är dekorerad med två blommor, som är virkade i samma garn som väskan och sedan tovade på samma sätt. Dessutom är blommorna pärlbroderade med röda glaspärlor.

Inuti är väskan fodrad med ett rött linnetyg, en rest efter ett annat projekt. Öglan till vänster är tvinnad, och med den stänger man väskan mot en stor brun 40-talsknapp som vi letade fram ur vår mycket omfattande knappsamling. 

Medan vi fotograferade väskan kom det en geting som också ville vara med på bild. Eller så var han eller hon nyfiken på de stora röda blommorna.

Och visst är det en riktigt snygg väska. Den är verkligen en färgklick som kommer att lysa upp den grå vardagsklädseln, i synnerhet till hösten och vintern då man ofta klär sig i mörkare färger. Dessutom är den helt unik, och man löper ingen risk att stöta på någon annan med en likadan väska.

Om en grön stickad och maskintovad väska

De senaste två vintrarna har jag ofta använt den här stickade och maskintovade väskan när jag skall bära med mig fler och tyngre saker än bara nycklar och plånbok. Mamma har stickat den i ett grönt sektionsfärgat ullgarn, och väskan har en platta insydd i botten så att den skall bli stadig och hålla för tyngre föremål. 

Hela väskan är mammas verk förutom de sydda blommorna i bandgarn som jag bidrog med. Blommornas mitt gav ett bra tillfälle att göra av med enstaka udda pärlor som hade blivit över från andra projekt.

Väskan är fodrad med ett grönt tyg som vi hittade bland mattrasorna. Vi hade en liten diskussion om det; jag tyckte att tyget var snyggt och mamma tyckte att det var styggt. Det syns ju vem som fick sin vilja igenom...  

 Väskan stängs med tre stora tryckknappar.

Och handtagen är fodrade med ripsband för att hålla formen, men trots det syns det att väskan har blivit lite uttänjd efter att jag har burit tunga böcker och pärmar i den. Likväl, saker är ju till för att användas, och använd har den här väskan verkligen blivit. 

Om en röd stickad och maskintovad kuvertväska

Den här röda kuvertväskan var ett riktigt sorgbarn, som blev liggande i stickorgen i flera år innan den äntligen färdigställdes.

Mamma stickade och tovade väskan. För att den skulle bli stadigare sydde jag in en tillklippt bit av en plastmapp i fodret, och i botten sydde jag in tredubbla lager av plast. Inte särskilt hemslöjdigt att använda sådana moderna material, kanske, men man får ta det som man har tillgång till. Knapparna (som egentligen är ett par gamla gardintyngder) på sidorna är fastsydda med gummitråd, så att öppningen skall ge med sig när man vill lägga ner någonting i väskan.

Så här.

Spännet är ena hälften av ett stort tennspänne, och haken fäster i en liten ögla som jag har sytt fast längs den nedre kanten. Det blev riktigt snyggt, tycker jag, men det kändes som slöseri att bara använda halva spännet.

Min kloka mamma kom dock på ett bra användningsområde för den andra hälften av spännet. Ganska snyggt, tycker jag. 



Om en maskintovad stickad väska

Detta med att tova i tvättmaskin kan vara någonting utav ett lotteri, kan jag vis av erfarenhet konstatera; ibland blir det väldigt lyckat och andra gånger blir hela plagget förstört. Den här väskan är dock ett exempel på när det blev riktigt bra. Mamma stickade den i ett tvåtrådigt ullgarn, och sedan lät vi den gå med i en vanlig 40 gradig maskintvätt. Därefter fylldes den med frottéhanddukar så att den skulle få rätt form, och så fick den stå och torka.

När den sedan var helt torr fodrades den med ett blommigt bomullstyg för att den inte skulle förlora formen. I handtagen sydde jag dessutom in ett brett band, så att dessa inte skulle töja sig och bli jättelånga.  

Och som dekoration stickade mamma två blommor som vi också tovade, beströdde med pärlor och sydde fast. Klart!