Om en eftersatt blogg och om att sätta kant på ett lapptäcke

Den här bloggen har verkligen blivit eftersatt då mitt jobb helt och fullt tycks ha tagit över mitt liv och har blivit det enda jag fokuserar på för tillfället. Jag hinner/orkar inte med så mycket hantverk just nu och det blir inte många maskor eller stygn gjorda per vecka, vilket innebär att det nog kommer att vara glesare mellan inläggen framöver tills jag får tid till att koncentrera mig mer på detta mitt intresse. 

 

En hantverksmässig syssla har dock blivit gjord på sistone i alla fall, och det var för några helger sedan då mamma hjälpte mig att sy fast en kant på mitt handsydda lapptäcke. Jag sydde klart handsömnaden på det här täcket med beige botten för mer än ett år sedan, och sedan dess har det legat på vänt för att jag inte kunde bestämma mig för vilket kanttyg jag skulle använda mig av.

Efter många om och men så fick det nu till slut bli det knallrosa tyget. Alldeles för skrikigt enligt somliga, men jag tycker att det ser bra ut, så jag bestämde mig till slut för att lita på mitt eget omdöme och använda mig av det i alla fall. Det är ju ändå mitt täcke, och därmed mitt beslut. 

Och så här blev det; nu har täcket fått sin knallrosa kant. Nästa steg blir att sy ihop det med ett baksidestyg, men det kommer nog att dröja innan det blir gjort, ty det har jag inte tid med för tillfället. Det blir kanske till jul, om jag får lite ledig tid då. Eller till sommaren...

Om att knyta drejad frans

Helgens sysselsättning innefattar att knyta mattfransar. Det skall bli drejad frans på de här trasmattorna, hade jag tänkt; det blir enligt min erfarenhet det mest hållbara. Dock tar det lite extra tid att dreja fransarna än att bara göra vanliga knutar, så det återstår en god stund ännu innan mattan blir klar. Fortsättning följer.

Om två färdigvävda trasmattor

Mina trasmattor med bottnar i vinrött/rosa/lila och bårder i orange och brunt har färdigställts. Det blev två mattor i olika längd med fem respektive sex bårder. Den här gången gick det betydligt snabbare än vad det gjorde med de blå mattorna (det tog ju ett helt år att färdigställa dem), men så har jag ju haft en hel del tid över till vävstolen i sommar också. Det har blivit en del podcastlyssnande och vävning om dagarna, vilket har gjort att dessa mattor har vuxit fram förhållandevis snabbt. 

Eftersom jag gör mina bottnar av skräptrasor och plockar in varje trasa i skälet istället för att skyttla så är det jämförelsevis mer arbete att väva en matta på det här sättet. Dock är det roligt också att hela tiden välja vilken trasa jag skall använda mig av härnäst och huruvida den kommer att passa bäst in i väven eller ej.

Och ganska fint blir det också, om jag får säga det själv, då bottnarna blir livfullt melerade av alla olikfärgade trasor. Härnäst skall jag knyta fransar och renklippa trasmattorna, och det tar ju en del tid det också, så det dröjer ännu ett tag innan de blir klara att lägga på golvet.

Om handsömnadens fortskridande

Det märks kanske inte så stor skillnad i jämförelse med förra gången jag visade mitt handsydda lapptäcksprojekt, men faktum är att det har växt lite grann sedan sist. Under sommaren har jag suttit uppe sent och sytt en del om kvällarna, så täcket har utökats med några fyr- och åttkanter med jämna mellanrum. Sakta men säkert blir det således lite större, bit för bit, lapp för lapp.

De flesta tygerna i täcket är loppisfynd, några är ärvda och några kommer från gamla sängkläder och gardiner, men jag har faktiskt köpt lite nytt tyg också, trots att det egentligen är emot mina principer. Det här röda tyget med svarta tassavtryck kunde jag bara inte motstå. Nuförtiden har jag ju ingen katt som kan lämna spår på täcket i form av katthår och klösmärken, så jag får väl använda mig av spår av katter i form av tassavtryck på tyget istället, då.

På baksidan ser mitt blivande täcke ut så här. Mallarna har jag klippt från gamla snoddmappar i papp, och tejpar gör jag med maskeringstejp eftersom det enligt min erfarenhet är den tejp som håller bäst. Av någon anledning tycker jag att baksidor ser minst lika intressanta ut som framsidor, så det gäller att passa på att titta på baksidan medan den ännu är synlig. Sedan när täcket blir klart så blir den ju insydd och syns inte. Fast dit är det förstås ett bra tag till; ett eller flera år kanske. Fortsättning följer så småningom...

Om mitt nya trasmattsprojekt

Jag har börjat väva på ett par nya trasmattor, denna gång med bottnar i vinrött/rosa/lila och bårder i orange och brunt. När jag väver bottnarna trampar jag vanlig tuskaft, medan bårderna blir i rosengång. Min tanke var först att bottnarna skulle vara helt vinröda men eftersom jag i vanlig ordning använder mig av skräptrasor så passade det bra att även använda en del närliggande färger, och det gör att bottnarna blir melerade i olika nyanser.  

Till det orange i bårderna använder jag pappas gamla utslitna underlakan och till det bruna ett loppisfyndat påslakan med rosa blommor på brun botten. Bra att kunna återbruka gamla utslitna textilier; till det är ju mattvävning perfekt!

Tanken är att dessa trasmattor skall ligga i hallen när de blir klara; det är den plats i huset där mattorna blir mest utsatta för slitage och smuts och där behövs det mörka mattor som hôller mä lorten, som det heter på min dialekt. Om dessa är tillräckligt mörka och slitstarka för att passa där återstår ännu att se, men det är den nuvarande planen i alla fall. Fortsättning följer...

Om de färdigställda trasmattorna

Äntligen är det här evighetsprojektet klart; alla fransar är knutna, mattorna är renklippta och de ligger nu på sin rätta plats på trägolvet. Jag har nog aldrig varit så här långsam med att få ett par trasmattor klara; vanligtvis brukar det ta några veckor och inte ett helt år. Men så har jag haft mycket annat att göra i år också i form av arbete och slika ting, och det har gjort att det inte har funnits lika mycket tid över till mitt hantverk (jag använder det som bortförklaring i alla fall).

Min tanke är att jag skall börja väva på ännu ett par nya trasmattor i sommar; jag har behov av nya mattor till hallen också, men innan jag börjar måste jag sortera lite i min mattrassamling. Den är till största delen undanstuvad i plastsäckar för tillfället, och jag behöver få lite överblick gällande vad jag har tillgång till för färger innan jag börjar med ett nytt vävprojekt. Dock vet jag ju sedan tidigare att vi har gott om blå trasor, så ett hett stalltips kan vara att det även i nästa par trasmattor kommer att förekomma någon form av blått...

Om fransknytning

Trasmattorna har legat på vänt ett tag men nu har arbetet med att knyta mattfransar till sist börjat (vilket för övrigt är en passande uppgift att ägna sig åt medan man ser på TV, kan jag meddela). Det blir enkla fransar med två knutar, vilket får anses duga till dessa vardagsmattor.

Om de färdigvävda trasmattorna

Sådärja, de blåbottnade trasmattorna har äntligen blivit färdigvävda. Jag har klippt loss dem ur vävstolen och nu är de också isärklippta från varandra.

Eventuellt blev bårderna lite väl julbetonade, inser jag; rött och grönt är ju typiska julfärger, men jag tänker att de blå bottnarna kanske kommer att leda bort tankarna från julen. Jag hoppas på den saken i alla fall. 

Det har verkligen tagit lång tid att få dessa mattor klara; jag började på dem i juli förra året och nu har det hunnit bli april. Nåja, dels har ju vävningen gått långsamt då jag har plockat istället för skyttlat trasorna, men dessutom så har jag också bara vävt när jag har haft tid och lust, vilket ibland inte har varit så ofta. Å andra sidan har det inte varit någon brådska med vävningen heller, utan arbetet har fått ta den tid det har tagit, helt enkelt.

Nu skall jag bara ta bort förvävningen, knyta fransar och renklippa mattorna. Fortsättning följer...

Om mitt handsydda lapptäcke i rött och lila

Nå, hur går det med det handsydda lapptäcket? Ja, det kan man kanske fråga sig. Arbetet går framåt i alla fall; sakta men säkert så växer det bit för bit. Dock är det långt kvar innan det kommer att vara stort nog till att ens närma sig storleken av ett täcke; det jag har sytt nu är inte mer än ett litet hörn. Det skall komma att bli minst dubbelt så brett och åtskilliga gånger längre, har jag tänkt.

Jag har nu i alla fall lyckats bemästra sömnaden av åttkanter riktigt väl; det är inte alls särskilt svårt när man väl lär sig tekniken. Riktigt snyggt tycker jag att det blir också; det lila tyget ramar in de mer röriga mönstrade tygerna på ett bra sätt, och ännu snyggare kommer det naturligtvis att bli när det är färdigsytt och lapparna dessutom inramas av en bred lila kant. Om jag nu inte hinner ändra mig innan den dagen kommer, förstås, det kan ju mycket väl hända...

Om sista rycket med de blåbottnade trasmattorna

Vävstolen har jag inte haft särskilt mycket tid till på sistone, men nu under påskledigheten har jag faktiskt kommit igång med arbetet med de blåbottnade trasmattorna igen. Tanken är att de skall bli två nya mattor till köket, och jag är nu strax klar med den sista bården på den andra mattan. Dags för sista rycket med trasmattsväven, således.

Som synes på bilden ovan så är vävstolen lite dammig efter att ha stått orörd ett tag. Det värsta är dock inte dammet som har samlats på vävstolen utan allt det damm och alla små textilfibrer som ryker åt alla håll när jag slår in trasorna. Tur att jag inte är dammallergiker; då hade jag varit tvungen att hitta ett annat intresse att ägna mig åt.

Det börjar faktiskt bli några meter färdig trasmattsväv på bommen, och det skall bli spännande att se hur mattorna kommer att ta sig ut när de är klara och jag får klippa ur dem. Fortsättning följer...

Om ännu en rosensjal med virkade kanter

Fördelen med sportlovet är att man hinner avsluta en del gamla projekt som har blivit liggande. Den här rosensjalen (som jag har skrivit om tidigare här) köpte jag på loppis någon gång före jul med avsikten att min vana trogen ge den en ny kant. Dock har det tagit mig ovanligt lång tid att få den färdig då jobb och annat har prioriterats före, men så häromdagen fick jag den äntligen avslutad och klar.

I vanlig ordning har jag virkat en kant med bågar av luftmaskor som man fäster i varandra med en fast maska, och så har jag satt pärlor på den nedersta raden. Jag har gjort ett antal sådana här kanter på rosensjalar nu och det känns måhända lite som att jag upprepar mig själv, men å andra sidan har jag inte så mycket annat i kantväg att komma med för tillfället. Jag har försökt experimentera mig fram till andra typer av virkade kanter men med mina begränsade virkningsskills lyckas jag inte få till något som fungerar bättre än detta, så av den anledningen fortsätter jag med det koncept jag har.

En färggrann rosensjal piggar onekligen upp både klädseln och vardagen, och jag känner mig faktiskt riktigt snygg när jag har den på mig. Fast när jag fick se bilden ovan (som jag liksom alla andra bilder i detta inlägg har tagit med självutlösaren) så fick jag se att jag visst inte alls var så snygg som jag kände mig, ty på naglarna skymtar visst ett par sorgkanter. Nåja, "så blir dä när en arbeter," som mamma skulle ha sagt.

Om mitt färdiga röda mobilfodral av hexagoner

Nu är mobilfodralet färdigställt och klart. Jag har sytt det helt för hand och det finns inte en enda maskinsydd söm någonstans, vilket jag förstås är sjukt stolt över. Det var dock lite pilligt att sy ihop det då det mot slutet blev ganska trångt om plats för mina trinda prinskorvsfingrar, men till sist gick det att få till det.

Lapparna som jag har använt mig av kommer i vanlig ordning från vår digra tygsamling och är till stor del återbrukade.

Den rödvitrutiga lappen högt upp till vänster är extra rolig att ha med ty den kommer från de ärvda tyglappar som vi tror kommer från min mormorsmor. Lite häftigt att kunna använda den till ett sådant här vardagligt bruksföremål, tycker jag.

Inuti är fodralet fodrat med en bit av ett lila bomullstyg. Av någon anledning tycker jag mycket om färgkombinationen rött och lila (något som läsaren säkert redan har räknat ut eftersom jag just nu syr på ett lapptäcke i precis samma färgkombination).

Sådärja, nu har jag inte bara en ny telefon utan ett nytt fodral också. Gidd, som måhända någon från den unga generationen skulle ha uttryckt det. 

Om ett nytt mobilfodral av röda och rosa hexagoner

Inköp av ny mobiltelefon av annan storlek än den föregående innebär att det är dags att sy ett nytt mobilfodral. Eftersom jag just nu har alla röda och rosa tyger framme i arbetet med lapptäcket så var det naturligt att jag valde slika tyger till det här projektet. Mallarna jag syr med är desamma som jag använde till solglasögonfodralet.

För övrigt så blir det oerhört rörigt när man syr med många olika tyger, åtminstone är det så för mig. Jag är ju inte särskilt ordningsam av mig till att börja med, och att ha en massa tyger liggande framme gör inte precis saken bättre. Ibland kan jag bli väldigt trött på röran men jag tänker också att det är ett tecken på att ett kreativt arbete pågår. Och i det avseendet är ju röran bara något positivt.

Om ett tenntrådsarmband med ett mönstrat band

Nu har det blivit dags att visa upp ett tenntrådsarmband igen. Till det här armbandet har jag använt så lite tenntråd att det nog är på gränsen till att ens få kallas tenntrådsarmband. I mitten har jag satt ett brett mönstrat band och längs kanterna sitter två tunna snoddar med tenntråd som ramar in bandet. Allt har jag i vanlig ordning sytt fast på svart renskinn.

Bandet hittade jag i mormors gamla syskrin, och innan jag sydde fast en bit av det här använde jag det som omtag till ett par gardinlängder. Således är det inte bara återbrukat utan det har också haft andra funktioner innan det användes till armbandet.

Att tillverka ett armband med så här lite tenntråd är tämligen enkelt och kan därför vara ett passande nybörjarprojekt. Det är ganska tidskrävande att sy fast tenntråd på skinn då det skall vara många stygn för att få flätor och snoddar att sitta fast, men här är det så pass lite tenn att det går ganska snabbt och det gör arbetet betydligt mer tacksamt.

Om ett handsytt fodral till mina solglasögon

En liten julledighet innebär att det finns tid och möjlighet att göra klart en del gamla oavslutade projekt. Det här solglasögonfodralet som jag började sy på i somras har jag haft liggande i halvfärdigt skick under lång tid. Nu har det dock äntligen färdigställts.

Fodralet är handsytt av små hexagoner och de tyger jag har använt mig av är delvis återbrukade och delvis nyinköpta. Merparten av dem kommer från det stora tyginköp som jag gjorde förra sommaren.

Inuti har jag fodrat fodralet med en gul tygstuv som en gång i tiden var ett underlakan. Jag funderade även på om jag skulle ordna någon slags stängningsanordning till fodralet, en knapp och en ögla eller liknande, ty det kan ju hända att glasögonen kommer att glida ur om jag har det liggande i väskan. Dock har jag inte gjort det ännu; jag skall prova mitt fodral ett tag först, och skulle det visa sig att det behövs en stängningsanordning av något slag så får jag se till att ordna en sådan.

Nu har vi haft ganska grå dagar här så det har inte precis varit tillfälle att använda vare sig solglasögon eller fodral, men när väl solsäsongen sätter igång så kommer jag att vara redo!

Om fortsättningen på det rödlila lapptäcket av åttkanter

I höst har jag tillbringat mycket tid på jobbet, vilket har inneburit att det har blivit väldigt lite tid över till mitt hantverk. Min lappsömnad med åttkanter har jag dock ägnat lite tid åt då och då, så det blivande täcket har växt en smula sedan jag senast visade det på bloggen.

Det kommer nog att dröja ett bra tag innan det här täcket blir klart, dock; dels för att det tar sin tid att sy åttkanter men också för att jag har blivit mer noggrann och nu lägger ner mer tid på varje söm än vad jag till exempel gjorde när jag sydde mitt stjärntäcke. När jag skärskådar det idag så retar jag mig på att stygnen är glesa och lite sneda och vinda på sina ställen. Dock får jag betrakta det som en utvecklingskurva och jag kan konstatera att jag idag kan mer om handsömnad och hur den bäst skall göras än vad jag gjorde då jag arbetade med stjärntäcket.

Det material som jag behöver till sömnaden förvarar jag i en gammal loppisfyndad kakburk; det är praktiskt att ha allt nära till hands (och därmed kan jag undvika att jag sprider ut allt över högt och lågt i soffan och på bordet).

Fast rörigt blir det likväl när jag håller på med lappsömnad oavsett hur väl jag försöker organisera mig; för tillfället har jag en hel korgsäng full med tyger som jag ständigt rotar omkring i när jag skall klippa till nya åttkanter. Den ser så stökig ut så den vågar jag dock inte visa på bild; åtminstone inte i det här inlägget...

Om bloggtystnad och en rosensjal

För tillfället är det väldigt tyst här hos Halmoxen; jag jobbar för mycket och varken hinner eller orkar arbeta särskilt mycket med mina hantverk om kvällarna. Dock har jag köpt ännu en rosensjal på loppis, och den hade jag i vanlig ordning tänkt sprätta bort fransarna på och ersätta dem med mina egna virkade kanter.

Sådana här sjalar med rosor är så enormt fina, men jag förstår inte varför man har satt billiga nylonfransar på dem då sådana bara blir trassliga och fula. Det är så mycket finare att göra sina egna, vilket jag som sagt hade tänkt göra nu. Förmodligen kommer det dock att dröja innan sjalen blir klar då det inte finns så mycket tid över till mitt hantverk, men om jag gör några maskor då och då så skall det väl leda till att den blir färdigställd den också, i alla fall så småningom...

Om fortsättningen på vad som kanske skall bli ett lapptäcke så småningom

Nå, det börjar visst bli någonting utav min lila-röda lappsömnadsidé. Jag har sytt ihop ett antal rutor och även om det må se rörigt ut just nu med alla olika sorters tyger så tänker jag mig att de enfärgade lila rutorna kommer att lugna ner intrycket, i synnerhet om jag dessutom sätter en ganska bred lila kant runt lappsömnaden när den är avslutad.

Att sy med åttkantiga mallar var lite krångligt i början men nu har jag börjat bemästra metoden och jag har lärt mig hur jag skall sy för att det skall gå så smidigt som möjligt. Tygerna som jag har valt går i rött eller rosa och kommer från vår stora tygsamling. Hittills har jag bland annat använt en rest av baksidestyget på mitt stjärntäcke, min systers elefantpåslakan, ett tyg som vi hade kjolar i när vi var små, ett gammalt förkläde, provlappar från en butik och så förstås en hel del loppisfynd. Jag skall fortsätta att sy mina rosa-röda åttkanter, så får vi se hur detta projekt kommer att utvecklas med tiden...