Om en eftersatt blogg och om att sätta kant på ett lapptäcke

Den här bloggen har verkligen blivit eftersatt då mitt jobb helt och fullt tycks ha tagit över mitt liv och har blivit det enda jag fokuserar på för tillfället. Jag hinner/orkar inte med så mycket hantverk just nu och det blir inte många maskor eller stygn gjorda per vecka, vilket innebär att det nog kommer att vara glesare mellan inläggen framöver tills jag får tid till att koncentrera mig mer på detta mitt intresse. 

 

En hantverksmässig syssla har dock blivit gjord på sistone i alla fall, och det var för några helger sedan då mamma hjälpte mig att sy fast en kant på mitt handsydda lapptäcke. Jag sydde klart handsömnaden på det här täcket med beige botten för mer än ett år sedan, och sedan dess har det legat på vänt för att jag inte kunde bestämma mig för vilket kanttyg jag skulle använda mig av.

Efter många om och men så fick det nu till slut bli det knallrosa tyget. Alldeles för skrikigt enligt somliga, men jag tycker att det ser bra ut, så jag bestämde mig till slut för att lita på mitt eget omdöme och använda mig av det i alla fall. Det är ju ändå mitt täcke, och därmed mitt beslut. 

Och så här blev det; nu har täcket fått sin knallrosa kant. Nästa steg blir att sy ihop det med ett baksidestyg, men det kommer nog att dröja innan det blir gjort, ty det har jag inte tid med för tillfället. Det blir kanske till jul, om jag får lite ledig tid då. Eller till sommaren...

Om handsömnadens fortskridande

Det märks kanske inte så stor skillnad i jämförelse med förra gången jag visade mitt handsydda lapptäcksprojekt, men faktum är att det har växt lite grann sedan sist. Under sommaren har jag suttit uppe sent och sytt en del om kvällarna, så täcket har utökats med några fyr- och åttkanter med jämna mellanrum. Sakta men säkert blir det således lite större, bit för bit, lapp för lapp.

De flesta tygerna i täcket är loppisfynd, några är ärvda och några kommer från gamla sängkläder och gardiner, men jag har faktiskt köpt lite nytt tyg också, trots att det egentligen är emot mina principer. Det här röda tyget med svarta tassavtryck kunde jag bara inte motstå. Nuförtiden har jag ju ingen katt som kan lämna spår på täcket i form av katthår och klösmärken, så jag får väl använda mig av spår av katter i form av tassavtryck på tyget istället, då.

På baksidan ser mitt blivande täcke ut så här. Mallarna har jag klippt från gamla snoddmappar i papp, och tejpar gör jag med maskeringstejp eftersom det enligt min erfarenhet är den tejp som håller bäst. Av någon anledning tycker jag att baksidor ser minst lika intressanta ut som framsidor, så det gäller att passa på att titta på baksidan medan den ännu är synlig. Sedan när täcket blir klart så blir den ju insydd och syns inte. Fast dit är det förstås ett bra tag till; ett eller flera år kanske. Fortsättning följer så småningom...

Om min marsma

En marsma eller maschma är en liten påse med stängningsanordning, gjord för att förvara sybehör i. Enligt vad jag har fått lära mig är ordet marsma från början av samiskt ursprung. Om man söker på Pinterest på ordet marsma så kommer det upp massvis med bilder på oerhört kreativa sypåsar i olika material och med olika dekorationer; där kan man få mängder av inspiration om man vill tillverka en egen. 

Jag har precis som många andra sömnadsintresserade en egen marsma som jag kan förvara sybehör i. Den är gjord i svart skinn och har ett påsytt färgglatt band som dekoration. Jag har dock inte tillverkat den själv utan jag köpte den på Fårfesten i Kil för tre-fyra år sedan, och jag borde nu förstås ge kredd till den person som har tillverkat den men tyvärr minns jag inte vem jag köpte den av, dumt nog.

Så här ser min marsma ut när den är stängd. Den röda tofsen var inte där från början utan den har jag sytt dit som lite extra dekoration.

Inuti är den fodrad med grönt kläde och längst ner finns en ficka att lägga sina sybehör i. Från början fanns också det breda bunadsbandet till att fästa nålar i; i övrigt är det jag som har dekorerat min marsma ytterligare genom att sy dit det smala bandet och den virkade blomman. Dessutom har jag egocentriskt nog broderat mitt eget namn i rött ullgarn. Jag har också gjort en ögla och sytt i en knapp till fickan, så att jag verkligen kan lita på att den skall hållas stängd.

I fickan får det plats en del småsaker till sömnad; bland annat en liten sax, måttband, sprättkniv, fingerborg och sytråd. Och i bunadsbanden skall man förstås fästa nålar av olika slag; både knapp-, säkerhets- och broderinålar. Det är praktiskt att ha allt nära till hands på det sättet.

Min marsma brukar komma till användning när jag skall sy någon annanstans än vid min vanliga plats, till exempel om jag skall sy ute i trädgården eller om jag skall ut och resa. Den är väldigt praktisk; lätt att ta med och tar ingen plats men rymmer ändå det viktigaste. Så har man ingen egen marsma är det dags att skaffa en, tycker jag. Man kan antingen göra en egen (med till exempel inspiration från Pinterest) eller så kan man göra som undertecknad och köpa en för att sedan dekorera den så att den blir personlig. Båda sätten är lika bra.

Om mitt handsydda lapptäcke i rött och lila

Nå, hur går det med det handsydda lapptäcket? Ja, det kan man kanske fråga sig. Arbetet går framåt i alla fall; sakta men säkert så växer det bit för bit. Dock är det långt kvar innan det kommer att vara stort nog till att ens närma sig storleken av ett täcke; det jag har sytt nu är inte mer än ett litet hörn. Det skall komma att bli minst dubbelt så brett och åtskilliga gånger längre, har jag tänkt.

Jag har nu i alla fall lyckats bemästra sömnaden av åttkanter riktigt väl; det är inte alls särskilt svårt när man väl lär sig tekniken. Riktigt snyggt tycker jag att det blir också; det lila tyget ramar in de mer röriga mönstrade tygerna på ett bra sätt, och ännu snyggare kommer det naturligtvis att bli när det är färdigsytt och lapparna dessutom inramas av en bred lila kant. Om jag nu inte hinner ändra mig innan den dagen kommer, förstås, det kan ju mycket väl hända...

Om mitt färdiga röda mobilfodral av hexagoner

Nu är mobilfodralet färdigställt och klart. Jag har sytt det helt för hand och det finns inte en enda maskinsydd söm någonstans, vilket jag förstås är sjukt stolt över. Det var dock lite pilligt att sy ihop det då det mot slutet blev ganska trångt om plats för mina trinda prinskorvsfingrar, men till sist gick det att få till det.

Lapparna som jag har använt mig av kommer i vanlig ordning från vår digra tygsamling och är till stor del återbrukade.

Den rödvitrutiga lappen högt upp till vänster är extra rolig att ha med ty den kommer från de ärvda tyglappar som vi tror kommer från min mormorsmor. Lite häftigt att kunna använda den till ett sådant här vardagligt bruksföremål, tycker jag.

Inuti är fodralet fodrat med en bit av ett lila bomullstyg. Av någon anledning tycker jag mycket om färgkombinationen rött och lila (något som läsaren säkert redan har räknat ut eftersom jag just nu syr på ett lapptäcke i precis samma färgkombination).

Sådärja, nu har jag inte bara en ny telefon utan ett nytt fodral också. Gidd, som måhända någon från den unga generationen skulle ha uttryckt det. 

Om ett nytt mobilfodral av röda och rosa hexagoner

Inköp av ny mobiltelefon av annan storlek än den föregående innebär att det är dags att sy ett nytt mobilfodral. Eftersom jag just nu har alla röda och rosa tyger framme i arbetet med lapptäcket så var det naturligt att jag valde slika tyger till det här projektet. Mallarna jag syr med är desamma som jag använde till solglasögonfodralet.

För övrigt så blir det oerhört rörigt när man syr med många olika tyger, åtminstone är det så för mig. Jag är ju inte särskilt ordningsam av mig till att börja med, och att ha en massa tyger liggande framme gör inte precis saken bättre. Ibland kan jag bli väldigt trött på röran men jag tänker också att det är ett tecken på att ett kreativt arbete pågår. Och i det avseendet är ju röran bara något positivt.

Om ett handsytt fodral till mina solglasögon

En liten julledighet innebär att det finns tid och möjlighet att göra klart en del gamla oavslutade projekt. Det här solglasögonfodralet som jag började sy på i somras har jag haft liggande i halvfärdigt skick under lång tid. Nu har det dock äntligen färdigställts.

Fodralet är handsytt av små hexagoner och de tyger jag har använt mig av är delvis återbrukade och delvis nyinköpta. Merparten av dem kommer från det stora tyginköp som jag gjorde förra sommaren.

Inuti har jag fodrat fodralet med en gul tygstuv som en gång i tiden var ett underlakan. Jag funderade även på om jag skulle ordna någon slags stängningsanordning till fodralet, en knapp och en ögla eller liknande, ty det kan ju hända att glasögonen kommer att glida ur om jag har det liggande i väskan. Dock har jag inte gjort det ännu; jag skall prova mitt fodral ett tag först, och skulle det visa sig att det behövs en stängningsanordning av något slag så får jag se till att ordna en sådan.

Nu har vi haft ganska grå dagar här så det har inte precis varit tillfälle att använda vare sig solglasögon eller fodral, men när väl solsäsongen sätter igång så kommer jag att vara redo!

Om fortsättningen på det rödlila lapptäcket av åttkanter

I höst har jag tillbringat mycket tid på jobbet, vilket har inneburit att det har blivit väldigt lite tid över till mitt hantverk. Min lappsömnad med åttkanter har jag dock ägnat lite tid åt då och då, så det blivande täcket har växt en smula sedan jag senast visade det på bloggen.

Det kommer nog att dröja ett bra tag innan det här täcket blir klart, dock; dels för att det tar sin tid att sy åttkanter men också för att jag har blivit mer noggrann och nu lägger ner mer tid på varje söm än vad jag till exempel gjorde när jag sydde mitt stjärntäcke. När jag skärskådar det idag så retar jag mig på att stygnen är glesa och lite sneda och vinda på sina ställen. Dock får jag betrakta det som en utvecklingskurva och jag kan konstatera att jag idag kan mer om handsömnad och hur den bäst skall göras än vad jag gjorde då jag arbetade med stjärntäcket.

Det material som jag behöver till sömnaden förvarar jag i en gammal loppisfyndad kakburk; det är praktiskt att ha allt nära till hands (och därmed kan jag undvika att jag sprider ut allt över högt och lågt i soffan och på bordet).

Fast rörigt blir det likväl när jag håller på med lappsömnad oavsett hur väl jag försöker organisera mig; för tillfället har jag en hel korgsäng full med tyger som jag ständigt rotar omkring i när jag skall klippa till nya åttkanter. Den ser så stökig ut så den vågar jag dock inte visa på bild; åtminstone inte i det här inlägget...

Om de båda yllebroderade armbandens färdigställande

Sådärja, nu har mammas båda yllebroderade armband monterats och färdigställts. Den här gången gjorde vi det enkelt för oss, så istället för att bandkanta eller vändsy armbanden klippte vi bara kanterna med en tandad sax. Snabbt och lätt att göra men likväl effektfullt och snyggt. Dessutom finns det knappast någon större risk att det kommer att repa upp sig då materialet är riktig vadmal.

Till knäppningen har vi använt två små tryckknappar per armband. Vi använde de minsta vi kunde hitta för att inte knäppningen skulle bli alltför klumpig, då ett armband ju helst skall vara så smäckert som möjligt.

Höstens sista blomma fick vara med på bilden också. Eller det är väl inte den allra sista blomman, kanske, men en av de sista i alla fall.

Om fortsättningen på vad som kanske skall bli ett lapptäcke så småningom

Nå, det börjar visst bli någonting utav min lila-röda lappsömnadsidé. Jag har sytt ihop ett antal rutor och även om det må se rörigt ut just nu med alla olika sorters tyger så tänker jag mig att de enfärgade lila rutorna kommer att lugna ner intrycket, i synnerhet om jag dessutom sätter en ganska bred lila kant runt lappsömnaden när den är avslutad.

Att sy med åttkantiga mallar var lite krångligt i början men nu har jag börjat bemästra metoden och jag har lärt mig hur jag skall sy för att det skall gå så smidigt som möjligt. Tygerna som jag har valt går i rött eller rosa och kommer från vår stora tygsamling. Hittills har jag bland annat använt en rest av baksidestyget på mitt stjärntäcke, min systers elefantpåslakan, ett tyg som vi hade kjolar i när vi var små, ett gammalt förkläde, provlappar från en butik och så förstås en hel del loppisfynd. Jag skall fortsätta att sy mina rosa-röda åttkanter, så får vi se hur detta projekt kommer att utvecklas med tiden...

Om ett yllebroderat armband som äntligen har blivit monterat och klart

Sådärja, nu har äntligen det här yllebroderade armbandet blivit färdigställt efter att ha legat på vänt i flera månaders tid. Jag har kantat det gula klädet längs alla fyra sidor med ett rött sammetsband, och för att stygnen på skulle bli så osynliga som möjligt sydde jag på framsidan fast sammetsbandet med genomskinlig nylontråd av det slag som jag brukar använda till att sy fast tenntrådsflätor på renskinn. Det fungerade riktigt bra och stygnen blev om inte osynliga så i alla fall inte alltför framträdande.

På insidan är armbandet fodrat med en bit rödmönstrat bomullstyg i nära nog samma nyans som sammetsbandet. Här sydde jag fast det med vanlig röd sytråd av polyester, eftersom jag inte ansåg det vara lika viktigt med osynliga stygn på baksidan av armbandet.

Till knäppningen sydde jag fast en ögla som jag har virkat av rött pärlgarn, och så använde jag en gammal och lite sliten silverfärgad knapp som jag har ärvt efter tidigare generationer. Jag vet inte hur hållbar denna tunna virkade pärlgarnsögla kommer att vara över tid, dock, men jag gör ett försök med den i alla fall, så får vi se om det kommer att hålla eller om jag måste fundera ut en annan lösning.

Nu skall snart det här armbandet få fungera som en färgklick bland den grå och svarta klädsel som dominerar i min höstgarderob. Det kommer sannerligen att pigga upp bland alla mörka och dova färger.

Om att välja rätt kanttyg till det handsydda lapptäcket

Mitt på golvet har jag mitt tvättade men fortfarande skrynkliga lapptäcke liggande. Tanken är nu att det skall kantas och det finns då några olika tyger att välja mellan: svart, beige, ceriserosa eller randigt. Jag har därför lagt ut täcket med de olika alternativen intill det för att se hur det skulle kunna komma att ta sig ut.

Det beige tyget till höger är av samma färg och slag som bottenfärgen, och det vore ett safe men måhända också ett ganska tråkigt val. Det randiga tyget är å andra sidan inte tråkigt alls men däremot kanske det är lite för livligt och färgglatt, även om det innehåller många av de färger som förekommer här och var i blommorna.

Det ceriserosa tyget var vad jag först hade tänkt kanta täcket med, men somliga uppfattade det som alldeles för skrikigt och då blev jag tveksam till om det verkligen är ett så klokt val att använda mig av det tyget. Och svart är ju en färg som passar till allt och som även skulle kunna gå att kanta det här täcket med, men frågan är om inte det bryter av för mycket med svart mot den beige bottenfärgen. Det är inte lätt att bestämma sig, och det skynkliga täcket får nog fortsätta ligga där det ligger ett tag till medan jag fortsätter att fundera på hur jag vill ha det...

Om vad som skall bli ett fodral till mina nya solglasögon

Jag köpte nya solglasögon häromveckan men insåg snart att jag behöver ett fodral till dem eftersom jag inte vill riskera att de skall repas då jag bär dem i handväskan. Nu kan man förstås köpa ett fodral, vilket går både snabbt och enkelt, men det är varken särskilt roligt eller innovativt; då är det betydligt bättre att göra ett eget. Jag har börjat sy ihop små hexagoner i grått tyg och tanken är att det om det blir som jag har tänkt mig så småningom skall bli ett fodral till mina solglasögon.

Några av de tyger som jag har använt mig av hittills är återbrukstyger men flertalet kommer också från förra sommarens stora tyginköp, då jag handlade en hel del grå tyger. Så här små hexagoner har jag aldrig arbetat med tidigare men det går precis lika bra som att sy med större, tycker jag. Dock är det lite mer tidskrävande, vilket gör att vi får se om fodralet hinner bli klart i sommar eller om det dröjer ända till hösten (eller nästa sommar) innan det blir färdigt...

Om början på ett nytt lapptäcke... kanske

Trots att mitt föregående lappsömnadsprojekt inte är monterat och klart ännu var jag tvungen att prova en ny idé som jag fick häromdagen. Så kan det gå när inspirationen flödar och man bara inte kan låta bli att testa de idéer man får.

Jag har aldrig sytt runt åttkantiga pappmallar förut men har nu gjort ett första försök, och jag tycker nog att det är lite svårare än att att sy med vanliga hexagoner. Fast det beror kanske på att jag inte har lärt mig den rätta tekniken ännu; detta är ju fortfarande helt nytt för mig. Jag experimenterar med lite olika storlekar och kanske kommer det att bli något av det med tiden. Om det blir ett helt lapptäcke av detta är dock inte alls säkert; kanske blir det bara något litet som en kudde, eller så blir det ingenting alls...

Om hur handsömnaden äntligen blev klar

Igår var det som bekant midsommarafton, och då passade jag på att göra klart handsömnaden på mitt lapptäcke. Jag började på det i november 2014, så det har tagit mig drygt ett och ett halvt år att sy klart det. Fast då har jag förstås inte arbetat med det varje dag utan bara då jag har haft lust till det, vilket ibland har varit ofta och andra gånger betydligt mer sällan.

Täcket består av ett ganska stort antal handsydda blommor; vi räknade till 58 hela blommor och 24 halva, och det har sammanlagt blivit ganska många sömmar. Sömnaden har förstås tagit rätt mycket tid men det har även valet av tyg gjort, ty stundvis har det varit svårare än man kanske skulle kunna tro att hitta ett passande tyg till nästa blomma. Jag vill inte ha två blommor med likartade färger och/eller mönster för nära varandra, och ibland har jag kört fast och fått fundera i flera dagar eller till och med veckor på vilket tyg jag skall använda mig av härnäst. Så är det när man anser sig vara hantverksperfektionist.

Mina pappmallar började se rätt så slitna ut nu på slutet och egentligen borde jag ha kasserat en del av dem och gjort i ordning nya. Dock har jag varit lite lat och har inte haft någon lust att klippa till nya mallar, så jag har använt de gamla längre än vad jag egentligen borde. Nå, nu när sömnaden är klar tänker jag i alla fall slänga bort alla dessa välanvända och slitna mallar; om jag skall sy något annat med samma form och storlek på mallarna får jag helt enkelt se till att tillverka nya vid det tillfället.

Så här ser lapptäcket ut i sin helhet. Nu återstår bara att fundera på hur det skall monteras: skall det ha ett kanttyg eller inte och i så fall i vilken färg? Jag hade tänkt mig en ceriserosa kant men mitt smakråd trodde att det nog skulle bli för skrikigt så nu vet jag inte riktigt. Vad skall jag ha för baksidestyg? Vad skall jag använda för stoppning? Skall täcket ens ha någon stoppning eller skall jag bara låta det bli ett tunt överkast? Frågorna är många och jag får fortsätta fundera.

Innan jag gör något annat skall dock den här skrynkliga trasan slängas i tvättmaskinen; den behöver verkligen tvättas efter att jag har dragit runt på den på alla möjliga ställen både utomhus och inne och haft den liggande på golvet under långa perioder. Dessutom finns det en del klisterrester kvar efter all tejp och de behöver också tvättas bort. Lite bekymrad för att något tyg skall färga är jag dock: jag har tvättat alla nya tyger flera gånger för att eliminera den risken men man vet ju aldrig. Nå, förhoppningsvis skall det komma att gå bra; jag håller tummarna.

Om sista rycket med lapptäcket

Slutspurten i mitt arbete med lapptäcket har inletts: nu återstår bara ett fåtal blommor längs den nedre kanten på mitt handsydda täcke.

Dags för sista rycket, således; nu gäller det att hinna sy klart det innan jag blir för upptagen med jobb och annat under sommaren. Jag skall se till att arbeta flitigt med min handsömnad under den kommande veckan.