Om de färdigmålade tidsskriftssamlarna

Det är mer än ett år sedan som vi visade våra egenhändigt målade tidsskiftssamlare här på bloggen. Den gången hade jag precis grundmålat dem och tanken var att mamma sedan skulle dekorera dem med något litet detaljmåleri. Så blev det också men av någon anledning glömde vi bort att visa det färdiga resultatet på bloggen. Nå, det kommer nu istället; bättre sent än aldrig som det ju heter. 

Vi ville att det skulle vara blommor på tidskriftssamlarna så vi letade i olika böcker om målerier tills vi hittade förlagor som passade att utgå ifrån, imitera och inspireras av. Till både grundmålningen i engelskt rött och blomstermotiven användes vanlig allmogefärg.

Och nu har vi en uppsättning riktigt fina och framförallt unika tidsskriftssamlare att sätta tidningar och diverse papper i. Jag är jättenöjd med dem och tycker att de är superfina. Frågan är om inte vi skall försöka göra i ordning några fler, ty tidningar som bara ligger och skräpar i osorterade högar finns det onekligen gott om.

Om ölhönan efter förvandlingen

Sådärja, nu har vår ölhöna blivit målad och klar.

Det tog ungefär tre timmars arbete med pensel och allmogefärg för att få vår fantasifågel att bli så här färgglad. "Det är roligt att prova att göra ett hantverk i gammal stil," säger mamma om målningen.

Insidan lämnades dock omålad, ty vid användning är det ju tänkt att man skall man hälla drycken däri och då passar det inte att den är målad just där. På utsidan, däremot, har det slösats desto mer på färgen. 

Nu pryder ölhönan med de stolta och färgglada stjärtfjädrarna sin plats på ett skåp i finrummet, och det återstår att se vad vi hittar på för något nästa gång...

Om en ölhöna i förvandling

Detta är vad man brukar kalla för en ölgås, spritgås, fågelskål eller som vi säger i detta hus: ölhöna. Skålar av det här slaget använde man till att dricka ur förr i tiden, och man lyfter ölgåsen till munnen genom att gripa tag om huvudet och stjärten.

Just den här ölgåsen är dock inte så gammal ty den har pappa snidat i lindträ en gång i världen.

Den är naturligtvis fin som den är men tanken var att den skulle bli ännu vackrare med lite färg på sig. 

Så nu är ölgåsen i förvandling.

Med vanlig allmogefärg blir den målad på sidorna...

...och till och med på den stolta tuppkammen.

Hur skall månne detta sluta?

Om våra egenhändigt målade tidsskriftssamlare

Mängden papper och tidningar som skall sparas för framtiden började bli ohanterlig i detta hus, så för att försöka bringa lite ordning bland dessa köpte jag några enkla tidsskriftssamlare i plywood från ett möbelvaruhus. Detta för att ha någonting att förvara alla tidningar i. Tidsskriftssamlarna är egentligen fina som de är, tycker jag, men för att göra dem lite personligare bestämde vi oss för att måla dem.

Som ett första steg grundmålade jag tidsskriftssamlarna med allmogefärg. För att få rätt nyans på färgen blandade jag julrött med brunt och en liten gnutta svart. Jag beströk dem två gånger och använde mig av både pensel och en svamp för att försöka få färgen så jämn som möjligt, men trots det blev den ändå lite ojämnt fördelad på en del ställen. Jag tycker dock inte att det gör så mycket; "dä ska synns att dä ä hanngjort," som mamma brukar säga.

Här ovan syns tidsskriftssamlarna efter första färgstrykningen. Man skulle förstås kunna nöja sig med att ha dem så här; de blev ju riktigt fina, men vi tänker göra ännu lite mer och dekorera dem med ett litet detaljmåleri. Mina målningsfärdigheter sträcker sig dock inte så långt; att grundmåla är gränsen för vad jag klarar av. Detaljmåleriet faller således på mammas lott, vars skicklighet då det gäller att måla vida överstiger min. Fortsättning följer så småningom...

Om att knyta solv

Jag har lite planer på att få igång en vävstol nu i vinter; dock inte den stora som man väver breda mattrasor på utan en liten vävstol som passar till mindre projekt, såsom till exempel löpare. Innan vi kan sätta upp väven behövs dock knytas nya solv, så det ägnar vi oss åt för tillfället. Det är inte svårt men däremot ett ganska långtråkigt och enformigt arbete, i alla fall om man måste knyta många.

Själva solvstocken, som redskapet man knyter solv på tydligen kallas, är givetvis hemgjord. Efter att ha mätt och räknat ut hur stora våra solv skulle vara sågade pappa till träet och satte fast metallpinnarna. Jag gjorde sedan grundmålningen och mamma gjorde dekorationsmålningen. Ett riktigt samarbetsprojekt, således.

Och nu håller vi på att knyta solv för fullt.

Förhoppningsvis blir det väl färdigt så småningom...

Om en lila TV-trana

Att jag vurmar för tranor har nog framgått tidigare på dessa sidor, så lyckan var stor när jag i second hand-butiken hittade en trana i trä för tre guldtior. Jag har fått lära mig att sådana här tranor ibland kallas för TV-tranor, eftersom de på den tid då TVn ännu var en nymodighet kunde placeras på den.

Själva formen på den här tranan är fin och jag gillar att den är gjord i ett enda stycke. Många TV-tranor brukar annars vara fastskruvade/limmade på en träfot vilket inte alltid är lika snyggt; då är den här betydligt stiligare. Däremot hade träet den var gjord i glesa årsringar och en stor och ful brun kvist missprydde ena sidan av näbben, så jag bestämde mig för att måla den. Jag sandpapprade bort det värsta av den lack som tranan var indränkt i, och sedan målade jag den med vanlig lila allmogefärg. 

När jag skulle fotografera tranan skulle förstås nyfikna Ellen vara med, och de flesta bilderna såg ut ungefär så här, med Ellen som stack fram någonstans i ett hörn. 

På vissa bilder var Ellen med i betydligt högre utsträckning än jag skulle önska, och själva motivet syntes nästan inte alls. Intressant dock att hon på bilden till höger böjer svansen precis efter tranans former. 

Hur som helst så blev jag i alla fall nöjd med min lilamålade trana, och nu står den i mitt fönster på en virkad duk och omgiven av krukväxter. Så här fin var skuggan av den tidigt imorse då solen precis hade gått upp och jag ännu inte hade dragit ifrån gardinerna.