Om att knyta solv

Jag har lite planer på att få igång en vävstol nu i vinter; dock inte den stora som man väver breda mattrasor på utan en liten vävstol som passar till mindre projekt, såsom till exempel löpare. Innan vi kan sätta upp väven behövs dock knytas nya solv, så det ägnar vi oss åt för tillfället. Det är inte svårt men däremot ett ganska långtråkigt och enformigt arbete, i alla fall om man måste knyta många.

Själva solvstocken, som redskapet man knyter solv på tydligen kallas, är givetvis hemgjord. Efter att ha mätt och räknat ut hur stora våra solv skulle vara sågade pappa till träet och satte fast metallpinnarna. Jag gjorde sedan grundmålningen och mamma gjorde dekorationsmålningen. Ett riktigt samarbetsprojekt, således.

Och nu håller vi på att knyta solv för fullt.

Förhoppningsvis blir det väl färdigt så småningom...

Om kudden som jag minns från min barndom och försöket att göra en likadan

Hemma hos min mormors syster och hennes man fanns det när vi var små en kudde som har fastnat i mitt minne. Den bestod av ljusgröna garnbollar som satt som på ett nät över ett fodertyg. Jag har letat i gamla fotoalbum efter bilder på den där kudden, delvis för att jag ville se om den verkligen såg ut såsom jag mindes den men också för att jag ville se om den överhuvudtaget existerade. Ingen annan i min familj verkade nämligen minnas den där kudden, så jag blev lite orolig att jag bara hade drömt eller inbillat mig alltihop.

Det blev mycket bläddrande i olika fotoalbum, men till slut hittade jag ett gammalt fotografi där kudden var med på ett hörn i soffan. Det är tyvärr en ganska suddig och oskarp bild, men garnbollarna syns i alla fall, och nätet av trådar som förbinder dem med varandra. Kudden ser också ut att ha en frans runtom i samma garn som bollarna är gjorda av. Med den här kudden som inspiration och utgångspunkt har jag sökt efter beskrivningar på hur man gör en likadan, och jag hittade en del beskrivningar på hur den här sortens kuddar tillverkas och hur den ram man knyter dem i ser ut. En beskrivning finns till exempel här. Alla beskrivningar var dock inte exakt likadana och vi plockade därför lite från flera, och utifrån dessa tillverkade pappa en ram till mig.

Ramen är kvadratisk, ganska stor och har fina rundade hörn. Det sitter rader med spikar längs sidorna och dessa lindar man garnet runt. Jag hjälpte faktiskt till med arbetet genom att förborra och spika i alla spikar, men erkännas bör att det var med ett stort mått vägledning. 

Och nu är jag i full färd med att försöka tillverka en egen kudde med garnbollar. Jag köpte ett billigt garn ifall att det skulle bli ett totalt misslyckat resultat, men jag har goda förhoppningar om att det kanske skulle kunna bli riktigt bra. Det skall i alla fall bli riktigt spännande att se hur det blir, och om det blir likt den där kudden som jag minns så väl från min barndomstid. Det är dock ett riktigt långtidsprojekt eftersom jag skall knyta mer än 300 knutar innan jag är klar, men man måste ju inte göra alltihop på en gång utan man kan varva knytandet med andra handarbeten emellanåt. Fortsättning följer.

Om en hemgjord midsommarstång

Jag har sett att man i en del butiker kan köpa en liten midsommarstång till att ha på ett bord eller en bänk, och även om de som finns till försäljning är fina så är det roligare att göra en egen, dessutom en med riktiga löv. Så nu skall jag visa hur pappa och jag gjorde vår egen bordsmidsommarstång.

Pappa gjorde i ordning stommen och den tillhörande foten i trä. Till ringar hade jag tänkt använda två gamla kasserade gardinringar. Jag tog dock bort nyporna som man hänger gardinerna i så att bara träringarna återstod.

Sedan var det dags att börja linda stången med björklöv och fästa med grönfärgad blomsterbindningstråd. Björklöv hör midsommartider till, tycker jag.

Det är viktigt att inte ta för många löv i taget; utan det skall vara små buketter som surras fast med ståltråden. Sammanlagt gick det dock åt en större mängd löv än jag hade räknat med.

När sedan hela stången var lövad lindades gardinringarna med band, och så knöts de fast med rosetter i tvärslån. Därefter korslades ett band om mitten, lindades om ringarna och knöts sedan med ännu en rosett i toppen, där jag stack ner en liten pappersflagga. Klart!

Kanske är vår midsommarstång inte lika perfekt som de man köper i butiken, men den har ett personligt uttryck, och det är för mig det viktigaste. Och med denna lilla beskrivning av en hemgjord midsommarstång önskar jag och Ellen en glad midsommar.

Om mormors kudde och min nya flosspinne

När en låda städades ur så hittade jag ett gammalt hemvävt kuddfodral i ylle efter mormor, och jag bestämde mig för att sy ihop det till en soffkudde. Kuddfodralet var förvisso tillräckligt fint i sig, men jag tyckte dock att det skulle kunna göras ännu tjusigare med en flossad kant. På min dialekt skall en sådan kant visst heta fax, men det är inget ord som jag någonsin har använt utan jag brukar säga floss, som tydligen är det norska ordet. Den pinne som jag använder när jag syr floss till exempelvis vantar och handledsvärmare visade sig dock vara alldeles för smal, och den provbit som jag gjorde såg alldeles för liten och fattig ut mot den ganska stora kudden.

Så pappa och jag gjorde i ordning en ny, tjockare flosspinne, som var i precis rätt storlek för det här ändamålet. Jag kan i ärlighetens namn ingenting om att slöjda i trä och gäspade mig igenom de lektionerna i skolan, men det var faktiskt inte så svårt att skära med kniv som man skulle kunna tro. Jag skulle nog kunna lära mig det med, i alla fall med lite tålamod.



Sedan använde jag min nya flosspinne och sydde röd floss till mormors kudde. Först hade jag tänkt sätta floss på alla kanter, men bestämde mig sedan för att det räckte med att ha det längs sidorna.  

Och så här blev kudden till sist. Jag tror att mormor skulle ha varit nöjd med den, faktiskt. Det gick åt nästan två nystan av det tjocka röda ullgarnet, men så blev den också riktigt mjuk och gosig. Vi får hoppas att det finns någon som vill luta sitt huvud mot den när jag väl lägger den i soffan.