måndag 19 juni 2017

Om mammas virkade lapptäcksfilt

Mamma virkar snabbt och målmedvetet på sin filt och den har därmed växt en hel del på sistone. Nu syns det tydligt hur mönstret är tänkt att bli och man kan se att de diagonala ränderna blir effektfulla. Risken finns bara att det här virkade lapptäcket kommer att bli fortare klart än det som jag själv (om än ganska sporadiskt) virkar på, ty mamma är desto mer flitig med virkkroken än vad undertecknad är...

torsdag 8 juni 2017

Om ett tenntrådsarmband med röd, rosa och lila nylontråd

Jag är som bekant begeistrad i färgkombinationen rött, rosa och lila (exempel på min förtjusning för detta finns bland annat här och här), så den här gången har jag sytt ett tenntrådsarmband i just den färgskalan.

Armbandet består av enkla fyrflätor av tenntråd och nylontråd i tre olika färger, fastsydda i rad på renskinnet. Detta blev en tämligen enkel modell som inte alls är särskilt svår att göra men man behöver inte alltid krångla till det heller; ibland kan det enkla vara gott nog.

Jag har ibland fått frågan varför jag använder något så enkelt som simpel nylontråd till mina armband istället för mer påkostade material. Skälet till detta är att jag tycker om att arbeta med nylontråd; den är smidig att använda, lätt att få tag i och finns i många olika färger och tjocklekar. Dessutom blir resultatet ofta bra i kombination med tenntråd. Jag upprepar således det jag skrev ovan; ibland kan det enkla vara gott nog. 

lördag 3 juni 2017

Om mörkbruna handledsvärmare med mönster av gyllenbruna pärlor

Dessa pärlrika handledsvärmare har varit färdigstickade ett tag men har blivit liggande omonterade, fram tills för någon vecka sedan då jag äntligen sydde ihop dem. I vanlig ordning har jag använt mig av minsta sortens glaspärlor och tunt alpackagarn, och de garnrester som blev över kan jag få bruk för till min lapptäcksfilt som jag förhoppningsvis får lust att virka klart någon gång; kanske under sommarens ledighet.

Ofta brukar jag rita mina egna mönster till handledsvärmare men den här gången gjorde jag inte det; istället använde jag mig av en vävnota som jag hittade i en handarbetstidning och stickade in pärlorna utefter det mönstret. Man får utgå från vad man har att tillgå och det här gick minst lika bra det också.

söndag 14 maj 2017

Om min marsma

En marsma eller maschma är en liten påse med stängningsanordning, gjord för att förvara sybehör i. Enligt vad jag har fått lära mig är ordet marsma från början av samiskt ursprung. Om man söker på Pinterest på ordet marsma så kommer det upp massvis med bilder på oerhört kreativa sypåsar i olika material och med olika dekorationer; där kan man få mängder av inspiration om man vill tillverka en egen. 

Jag har precis som många andra sömnadsintresserade en egen marsma som jag kan förvara sybehör i. Den är gjord i svart skinn och har ett påsytt färgglatt band som dekoration. Jag har dock inte tillverkat den själv utan jag köpte den på Fårfesten i Kil för tre-fyra år sedan, och jag borde nu förstås ge kredd till den person som har tillverkat den men tyvärr minns jag inte vem jag köpte den av, dumt nog.

Så här ser min marsma ut när den är stängd. Den röda tofsen var inte där från början utan den har jag sytt dit som lite extra dekoration.

Inuti är den fodrad med grönt kläde och längst ner finns en ficka att lägga sina sybehör i. Från början fanns också det breda bunadsbandet till att fästa nålar i; i övrigt är det jag som har dekorerat min marsma ytterligare genom att sy dit det smala bandet och den virkade blomman. Dessutom har jag egocentriskt nog broderat mitt eget namn i rött ullgarn. Jag har också gjort en ögla och sytt i en knapp till fickan, så att jag verkligen kan lita på att den skall hållas stängd.

I fickan får det plats en del småsaker till sömnad; bland annat en liten sax, måttband, sprättkniv, fingerborg och sytråd.

Och i bunadsbanden skall man förstås fästa nålar av olika slag; både knapp-, säkerhets- och broderinålar. Det är praktiskt att ha allt nära till hands på det sättet.

Min marsma brukar komma till användning när jag skall sy någon annanstans än vid min vanliga plats, till exempel om jag skall sy ute i trädgården eller om jag skall ut och resa. Den är väldigt praktisk; lätt att ta med och tar ingen plats men rymmer ändå det viktigaste. Så har man ingen egen marsma är det dags att skaffa en, tycker jag. Man kan antingen göra en egen (med till exempel inspiration från Pinterest) eller så kan man göra som undertecknad och köpa en för att sedan dekorera den så att den blir personlig. Båda sätten är lika bra.

lördag 6 maj 2017

Om ett virkat lapptäcke av mormorsrutor

I ett försök att göra av med en del alpackagarner i vår överfulla stash har mamma påbörjat en virkad lapptäcksfilt i mormorsrutor.

Tanken är att den skall bli diagonalmönstrad; den uppmärksamme ser ju att färgerna i den andra raden har förskjutits med en ruta, och så är det meningen att hela filten skall bli. Själv får jag tillstå att jag blir lite sugen på att ta tag i min virkade lapptäcksfilt nu när mamma har börjat på en egen och se till att försöka få min filt klar till sist. Jag började virka på den hösten 2012, vilket gör att den har varit under tillverkning i snart fem år, och då är det ju verkligen på tiden att den blir klar. Jag hoppas få tid till att avsluta den i sommar.

lördag 29 april 2017

Om de färdigvävda trasmattorna

Sådärja, de blåbottnade trasmattorna har äntligen blivit färdigvävda. Jag har klippt loss dem ur vävstolen och nu är de också isärklippta från varandra.

Eventuellt blev bårderna lite väl julbetonade, inser jag; rött och grönt är ju typiska julfärger, men jag tänker att de blå bottnarna kanske kommer att leda bort tankarna från julen. Jag hoppas på den saken i alla fall. 

Det har verkligen tagit lång tid att få dessa mattor klara; jag började på dem i juli förra året och nu har det hunnit bli april. Nåja, dels har ju vävningen gått långsamt då jag har plockat istället för skyttlat trasorna, men dessutom så har jag också bara vävt när jag har haft tid och lust, vilket ibland inte har varit så ofta. Å andra sidan har det inte varit någon brådska med vävningen heller, utan arbetet har fått ta den tid det har tagit, helt enkelt.

Nu skall jag bara ta bort förvävningen, knyta fransar och renklippa mattorna. Fortsättning följer...

fredag 21 april 2017

Om mitt handsydda lapptäcke i rött och lila

Nå, hur går det med det handsydda lapptäcket? Ja, det kan man kanske fråga sig. Arbetet går framåt i alla fall; sakta men säkert så växer det bit för bit. Dock är det långt kvar innan det kommer att vara stort nog till att ens närma sig storleken av ett täcke; det jag har sytt nu är inte mer än ett litet hörn. Det skall komma att bli minst dubbelt så brett och åtskilliga gånger längre, har jag tänkt.

Jag har nu i alla fall lyckats bemästra sömnaden av åttkanter riktigt väl; det är inte alls särskilt svårt när man väl lär sig tekniken. Riktigt snyggt tycker jag att det blir också; det lila tyget ramar in de mer röriga mönstrade tygerna på ett bra sätt, och ännu snyggare kommer det naturligtvis att bli när det är färdigsytt och lapparna dessutom inramas av en bred lila kant. Om jag nu inte hinner ändra mig innan den dagen kommer, förstås, det kan ju mycket väl hända...