Om en eftersatt blogg och om att sätta kant på ett lapptäcke

Den här bloggen har verkligen blivit eftersatt då mitt jobb helt och fullt tycks ha tagit över mitt liv och har blivit det enda jag fokuserar på för tillfället. Jag hinner/orkar inte med så mycket hantverk just nu och det blir inte många maskor eller stygn gjorda per vecka, vilket innebär att det nog kommer att vara glesare mellan inläggen framöver tills jag får tid till att koncentrera mig mer på detta mitt intresse. 

 

En hantverksmässig syssla har dock blivit gjord på sistone i alla fall, och det var för några helger sedan då mamma hjälpte mig att sy fast en kant på mitt handsydda lapptäcke. Jag sydde klart handsömnaden på det här täcket med beige botten för mer än ett år sedan, och sedan dess har det legat på vänt för att jag inte kunde bestämma mig för vilket kanttyg jag skulle använda mig av.

Efter många om och men så fick det nu till slut bli det knallrosa tyget. Alldeles för skrikigt enligt somliga, men jag tycker att det ser bra ut, så jag bestämde mig till slut för att lita på mitt eget omdöme och använda mig av det i alla fall. Det är ju ändå mitt täcke, och därmed mitt beslut. 

Och så här blev det; nu har täcket fått sin knallrosa kant. Nästa steg blir att sy ihop det med ett baksidestyg, men det kommer nog att dröja innan det blir gjort, ty det har jag inte tid med för tillfället. Det blir kanske till jul, om jag får lite ledig tid då. Eller till sommaren...

Om handsömnadens fortskridande

Det märks kanske inte så stor skillnad i jämförelse med förra gången jag visade mitt handsydda lapptäcksprojekt, men faktum är att det har växt lite grann sedan sist. Under sommaren har jag suttit uppe sent och sytt en del om kvällarna, så täcket har utökats med några fyr- och åttkanter med jämna mellanrum. Sakta men säkert blir det således lite större, bit för bit, lapp för lapp.

De flesta tygerna i täcket är loppisfynd, några är ärvda och några kommer från gamla sängkläder och gardiner, men jag har faktiskt köpt lite nytt tyg också, trots att det egentligen är emot mina principer. Det här röda tyget med svarta tassavtryck kunde jag bara inte motstå. Nuförtiden har jag ju ingen katt som kan lämna spår på täcket i form av katthår och klösmärken, så jag får väl använda mig av spår av katter i form av tassavtryck på tyget istället, då.

På baksidan ser mitt blivande täcke ut så här. Mallarna har jag klippt från gamla snoddmappar i papp, och tejpar gör jag med maskeringstejp eftersom det enligt min erfarenhet är den tejp som håller bäst. Av någon anledning tycker jag att baksidor ser minst lika intressanta ut som framsidor, så det gäller att passa på att titta på baksidan medan den ännu är synlig. Sedan när täcket blir klart så blir den ju insydd och syns inte. Fast dit är det förstås ett bra tag till; ett eller flera år kanske. Fortsättning följer så småningom...

Om mitt handsydda lapptäcke i rött och lila

Nå, hur går det med det handsydda lapptäcket? Ja, det kan man kanske fråga sig. Arbetet går framåt i alla fall; sakta men säkert så växer det bit för bit. Dock är det långt kvar innan det kommer att vara stort nog till att ens närma sig storleken av ett täcke; det jag har sytt nu är inte mer än ett litet hörn. Det skall komma att bli minst dubbelt så brett och åtskilliga gånger längre, har jag tänkt.

Jag har nu i alla fall lyckats bemästra sömnaden av åttkanter riktigt väl; det är inte alls särskilt svårt när man väl lär sig tekniken. Riktigt snyggt tycker jag att det blir också; det lila tyget ramar in de mer röriga mönstrade tygerna på ett bra sätt, och ännu snyggare kommer det naturligtvis att bli när det är färdigsytt och lapparna dessutom inramas av en bred lila kant. Om jag nu inte hinner ändra mig innan den dagen kommer, förstås, det kan ju mycket väl hända...

Om mitt färdiga röda mobilfodral av hexagoner

Nu är mobilfodralet färdigställt och klart. Jag har sytt det helt för hand och det finns inte en enda maskinsydd söm någonstans, vilket jag förstås är sjukt stolt över. Det var dock lite pilligt att sy ihop det då det mot slutet blev ganska trångt om plats för mina trinda prinskorvsfingrar, men till sist gick det att få till det.

Lapparna som jag har använt mig av kommer i vanlig ordning från vår digra tygsamling och är till stor del återbrukade.

Den rödvitrutiga lappen högt upp till vänster är extra rolig att ha med ty den kommer från de ärvda tyglappar som vi tror kommer från min mormorsmor. Lite häftigt att kunna använda den till ett sådant här vardagligt bruksföremål, tycker jag.

Inuti är fodralet fodrat med en bit av ett lila bomullstyg. Av någon anledning tycker jag mycket om färgkombinationen rött och lila (något som läsaren säkert redan har räknat ut eftersom jag just nu syr på ett lapptäcke i precis samma färgkombination).

Sådärja, nu har jag inte bara en ny telefon utan ett nytt fodral också. Gidd, som måhända någon från den unga generationen skulle ha uttryckt det. 

Om ett nytt mobilfodral av röda och rosa hexagoner

Inköp av ny mobiltelefon av annan storlek än den föregående innebär att det är dags att sy ett nytt mobilfodral. Eftersom jag just nu har alla röda och rosa tyger framme i arbetet med lapptäcket så var det naturligt att jag valde slika tyger till det här projektet. Mallarna jag syr med är desamma som jag använde till solglasögonfodralet.

För övrigt så blir det oerhört rörigt när man syr med många olika tyger, åtminstone är det så för mig. Jag är ju inte särskilt ordningsam av mig till att börja med, och att ha en massa tyger liggande framme gör inte precis saken bättre. Ibland kan jag bli väldigt trött på röran men jag tänker också att det är ett tecken på att ett kreativt arbete pågår. Och i det avseendet är ju röran bara något positivt.

Om ett handsytt fodral till mina solglasögon

En liten julledighet innebär att det finns tid och möjlighet att göra klart en del gamla oavslutade projekt. Det här solglasögonfodralet som jag började sy på i somras har jag haft liggande i halvfärdigt skick under lång tid. Nu har det dock äntligen färdigställts.

Fodralet är handsytt av små hexagoner och de tyger jag har använt mig av är delvis återbrukade och delvis nyinköpta. Merparten av dem kommer från det stora tyginköp som jag gjorde förra sommaren.

Inuti har jag fodrat fodralet med en gul tygstuv som en gång i tiden var ett underlakan. Jag funderade även på om jag skulle ordna någon slags stängningsanordning till fodralet, en knapp och en ögla eller liknande, ty det kan ju hända att glasögonen kommer att glida ur om jag har det liggande i väskan. Dock har jag inte gjort det ännu; jag skall prova mitt fodral ett tag först, och skulle det visa sig att det behövs en stängningsanordning av något slag så får jag se till att ordna en sådan.

Nu har vi haft ganska grå dagar här så det har inte precis varit tillfälle att använda vare sig solglasögon eller fodral, men när väl solsäsongen sätter igång så kommer jag att vara redo!

Om fortsättningen på det rödlila lapptäcket av åttkanter

I höst har jag tillbringat mycket tid på jobbet, vilket har inneburit att det har blivit väldigt lite tid över till mitt hantverk. Min lappsömnad med åttkanter har jag dock ägnat lite tid åt då och då, så det blivande täcket har växt en smula sedan jag senast visade det på bloggen.

Det kommer nog att dröja ett bra tag innan det här täcket blir klart, dock; dels för att det tar sin tid att sy åttkanter men också för att jag har blivit mer noggrann och nu lägger ner mer tid på varje söm än vad jag till exempel gjorde när jag sydde mitt stjärntäcke. När jag skärskådar det idag så retar jag mig på att stygnen är glesa och lite sneda och vinda på sina ställen. Dock får jag betrakta det som en utvecklingskurva och jag kan konstatera att jag idag kan mer om handsömnad och hur den bäst skall göras än vad jag gjorde då jag arbetade med stjärntäcket.

Det material som jag behöver till sömnaden förvarar jag i en gammal loppisfyndad kakburk; det är praktiskt att ha allt nära till hands (och därmed kan jag undvika att jag sprider ut allt över högt och lågt i soffan och på bordet).

Fast rörigt blir det likväl när jag håller på med lappsömnad oavsett hur väl jag försöker organisera mig; för tillfället har jag en hel korgsäng full med tyger som jag ständigt rotar omkring i när jag skall klippa till nya åttkanter. Den ser så stökig ut så den vågar jag dock inte visa på bild; åtminstone inte i det här inlägget...

Om fortsättningen på vad som kanske skall bli ett lapptäcke så småningom

Nå, det börjar visst bli någonting utav min lila-röda lappsömnadsidé. Jag har sytt ihop ett antal rutor och även om det må se rörigt ut just nu med alla olika sorters tyger så tänker jag mig att de enfärgade lila rutorna kommer att lugna ner intrycket, i synnerhet om jag dessutom sätter en ganska bred lila kant runt lappsömnaden när den är avslutad.

Att sy med åttkantiga mallar var lite krångligt i början men nu har jag börjat bemästra metoden och jag har lärt mig hur jag skall sy för att det skall gå så smidigt som möjligt. Tygerna som jag har valt går i rött eller rosa och kommer från vår stora tygsamling. Hittills har jag bland annat använt en rest av baksidestyget på mitt stjärntäcke, min systers elefantpåslakan, ett tyg som vi hade kjolar i när vi var små, ett gammalt förkläde, provlappar från en butik och så förstås en hel del loppisfynd. Jag skall fortsätta att sy mina rosa-röda åttkanter, så får vi se hur detta projekt kommer att utvecklas med tiden...

Om att välja rätt kanttyg till det handsydda lapptäcket

Mitt på golvet har jag mitt tvättade men fortfarande skrynkliga lapptäcke liggande. Tanken är nu att det skall kantas och det finns då några olika tyger att välja mellan: svart, beige, ceriserosa eller randigt. Jag har därför lagt ut täcket med de olika alternativen intill det för att se hur det skulle kunna komma att ta sig ut.

Det beige tyget till höger är av samma färg och slag som bottenfärgen, och det vore ett safe men måhända också ett ganska tråkigt val. Det randiga tyget är å andra sidan inte tråkigt alls men däremot kanske det är lite för livligt och färgglatt, även om det innehåller många av de färger som förekommer här och var i blommorna.

Det ceriserosa tyget var vad jag först hade tänkt kanta täcket med, men somliga uppfattade det som alldeles för skrikigt och då blev jag tveksam till om det verkligen är ett så klokt val att använda mig av det tyget. Och svart är ju en färg som passar till allt och som även skulle kunna gå att kanta det här täcket med, men frågan är om inte det bryter av för mycket med svart mot den beige bottenfärgen. Det är inte lätt att bestämma sig, och det skynkliga täcket får nog fortsätta ligga där det ligger ett tag till medan jag fortsätter att fundera på hur jag vill ha det...

Om vad som skall bli ett fodral till mina nya solglasögon

Jag köpte nya solglasögon häromveckan men insåg snart att jag behöver ett fodral till dem eftersom jag inte vill riskera att de skall repas då jag bär dem i handväskan. Nu kan man förstås köpa ett fodral, vilket går både snabbt och enkelt, men det är varken särskilt roligt eller innovativt; då är det betydligt bättre att göra ett eget. Jag har börjat sy ihop små hexagoner i grått tyg och tanken är att det om det blir som jag har tänkt mig så småningom skall bli ett fodral till mina solglasögon.

Några av de tyger som jag har använt mig av hittills är återbrukstyger men flertalet kommer också från förra sommarens stora tyginköp, då jag handlade en hel del grå tyger. Så här små hexagoner har jag aldrig arbetat med tidigare men det går precis lika bra som att sy med större, tycker jag. Dock är det lite mer tidskrävande, vilket gör att vi får se om fodralet hinner bli klart i sommar eller om det dröjer ända till hösten (eller nästa sommar) innan det blir färdigt...

Om början på ett nytt lapptäcke... kanske

Trots att mitt föregående lappsömnadsprojekt inte är monterat och klart ännu var jag tvungen att prova en ny idé som jag fick häromdagen. Så kan det gå när inspirationen flödar och man bara inte kan låta bli att testa de idéer man får.

Jag har aldrig sytt runt åttkantiga pappmallar förut men har nu gjort ett första försök, och jag tycker nog att det är lite svårare än att att sy med vanliga hexagoner. Fast det beror kanske på att jag inte har lärt mig den rätta tekniken ännu; detta är ju fortfarande helt nytt för mig. Jag experimenterar med lite olika storlekar och kanske kommer det att bli något av det med tiden. Om det blir ett helt lapptäcke av detta är dock inte alls säkert; kanske blir det bara något litet som en kudde, eller så blir det ingenting alls...

Om hur handsömnaden äntligen blev klar

Igår var det som bekant midsommarafton, och då passade jag på att göra klart handsömnaden på mitt lapptäcke. Jag började på det i november 2014, så det har tagit mig drygt ett och ett halvt år att sy klart det. Fast då har jag förstås inte arbetat med det varje dag utan bara då jag har haft lust till det, vilket ibland har varit ofta och andra gånger betydligt mer sällan.

Täcket består av ett ganska stort antal handsydda blommor; vi räknade till 58 hela blommor och 24 halva, och det har sammanlagt blivit ganska många sömmar. Sömnaden har förstås tagit rätt mycket tid men det har även valet av tyg gjort, ty stundvis har det varit svårare än man kanske skulle kunna tro att hitta ett passande tyg till nästa blomma. Jag vill inte ha två blommor med likartade färger och/eller mönster för nära varandra, och ibland har jag kört fast och fått fundera i flera dagar eller till och med veckor på vilket tyg jag skall använda mig av härnäst. Så är det när man anser sig vara hantverksperfektionist.

Mina pappmallar började se rätt så slitna ut nu på slutet och egentligen borde jag ha kasserat en del av dem och gjort i ordning nya. Dock har jag varit lite lat och har inte haft någon lust att klippa till nya mallar, så jag har använt de gamla längre än vad jag egentligen borde. Nå, nu när sömnaden är klar tänker jag i alla fall slänga bort alla dessa välanvända och slitna mallar; om jag skall sy något annat med samma form och storlek på mallarna får jag helt enkelt se till att tillverka nya vid det tillfället.

Så här ser lapptäcket ut i sin helhet. Nu återstår bara att fundera på hur det skall monteras: skall det ha ett kanttyg eller inte och i så fall i vilken färg? Jag hade tänkt mig en ceriserosa kant men mitt smakråd trodde att det nog skulle bli för skrikigt så nu vet jag inte riktigt. Vad skall jag ha för baksidestyg? Vad skall jag använda för stoppning? Skall täcket ens ha någon stoppning eller skall jag bara låta det bli ett tunt överkast? Frågorna är många och jag får fortsätta fundera.

Innan jag gör något annat skall dock den här skrynkliga trasan slängas i tvättmaskinen; den behöver verkligen tvättas efter att jag har dragit runt på den på alla möjliga ställen både utomhus och inne och haft den liggande på golvet under långa perioder. Dessutom finns det en del klisterrester kvar efter all tejp och de behöver också tvättas bort. Lite bekymrad för att något tyg skall färga är jag dock: jag har tvättat alla nya tyger flera gånger för att eliminera den risken men man vet ju aldrig. Nå, förhoppningsvis skall det komma att gå bra; jag håller tummarna.

Om sista rycket med lapptäcket

Slutspurten i mitt arbete med lapptäcket har inletts: nu återstår bara ett fåtal blommor längs den nedre kanten på mitt handsydda täcke.

Dags för sista rycket, således; nu gäller det att hinna sy klart det innan jag blir för upptagen med jobb och annat under sommaren. Jag skall se till att arbeta flitigt med min handsömnad under den kommande veckan.

Om gamla ärvda tyglappar och hur några av dem kom till användning

Vi städade nyligen på vinden och där hittades en påse med omsorgsfullt klippta lappar. Flera av dem är av samma tyger som finns i de lapprutor som jag använde till de här kuddarna och mamma tror därför att tygbitarna är efter hennes mormor, alltså min mormorsmor, en teori som verkar mycket rimlig. Lapparna går mestadels i blått och rött, och med tanke på när min mormorsmor avled så borde tygerna vara från fyrtiotalet eller tidigare.

De flesta av bitarna är ganska små men ett fåtal av dem är lyckligtvis lite större, så pass stora att de skulle kunna räcka till ett hörn i mitt pågående lapptäcke. Det här blommiga tyget i blått, svart och vitt valde jag ut och bestämde att tyglapparna med det mönstret skulle få vara med i mitt täcke.

Och så här blev det; lapparna räckte precis till en kantblomma. Tyget är dock ganska tunt så frågan är hur hållbart det kommer att vara över tid, men jag bestämde mig för att ändå ta chansen att använda det; det är ju häftigt att kunna använda sig av sin mormorsmors tyglappar i ett pågående projekt och den möjligheten kunde jag bara inte motstå. Jag gillar verkligen att kunna samarbeta över generationsgränserna (och i det här fallet med någon som jag aldrig har träffat eftersom hon dog långt innan jag föddes).

För övrigt så noterar säkert den uppmärksamme att jag nu äntligen har börjat på den sista och avslutande raden halva blommor på mitt täcke. Jag har mätt och provat täcket på olika sängar för att se vad som skulle kunna vara en passande längd på det, och slutligen bestämde jag mig för att den här längden får vara lagom. Så nu återstår bara att sy de sista och avslutande blommorna. Kanske kommer täcket att bli färdigt snabbt men det kan också dröja ett bra tag, beroende på hur min sömnadslust kommer att se ut framöver...

Om det färdiga mobilfodralet

Så här blev då mitt nya mobilfodral, som jag lyckades färdigställa efter en hel del bråk med en symaskin som krånglade och inte gjorde som jag ville. Jag har verkligen fått god användning för min sprättkniv under det här projektet då min ihopsömnad av fodralet inte blev lyckad på första försöket (och inte på det andra heller), men efter många om och men lyckades jag till sist få till det.


Jag har fodrat mitt fodral med en bit loppisfyndad lila lakansväv, detta för att göra det stadigare och skydda mobilen från repor och skador. Fodret gjordes lite mindre än den lappsömmade utsidan och jag sydde sedan fast det för hand en bit nedanför öppningen.

Jag gillar det faktum att mitt fodral blev riktigt färgglatt och jag måste säga att jag tycker att baksidan blev snyggare än framsidan eftersom den i sömmen där tygerna möts består av fler färger. Och ju mer färg desto bättre, enligt min mening. Dessutom är fodralet praktiskt eftersom alla de tyger jag har använt mig av är bomullstyger, och det gör att det går att tvätta fodralet på hög värme i tvättmaskin vid behov.

Sammanfattningsvis är jag rätt nöjd med mitt nya mobilfodral och jag har redan använt det varje dag under den senaste veckan. Förutom färgerna så gillar jag det faktum att det är personligt och att ingen kan ta miste på att mobilen med det här fodralet tillhör mig, ifall jag skulle råka glömma den på till exempel jobbet. Superbra!

Om ett nytt fodral till mobilen

Mitt mobilfodral av återbrukstyger har använts ganska flitigt till vardags under mer än ett års tid, men på sistone har det börjat se slitet och ganska smutsigt ut. När det dessutom gick hål på det insåg jag att det började bli dags att tillverka ett nytt mobilfodral som man inte behöver vara särskilt rädd om, utan som passar att använda dagligen och i vardagslag.

Kanske borde jag ha varit lite mer kreativ och försökt tänka ut någon nyskapande och annorlunda idé när jag nu skulle sy ett nytt mobilfodral, men jag var rätt nöjd med mitt gamla färgglada och lappsömmade fodral så jag beslutade mig för att tillverka ett liknande enligt samma princip. Jag använde samma pappmallar som jag använder för att sy mitt lapptäcke och tygerna valde jag ut på måfå ur min omfattande tygsamling.

De flesta av de tyger som jag använde mig av är loppisfyndade, några kommer från mitt inköp av lapptäckstyger i somras och några är återbrukade från gamla gardiner och sängkläder, till exempel den fina elefanten som en gång har suttit på min systers påslakan. Fjorton lappar syddes ihop för hand och snart skall de sys ihop på symaskin till ett mobilfodral. Fortsättning följer...

Om lapptäcket och hur det växer vidare

Jag har gjort ett nytt ryck med mitt handsydda lapptäcke och det är nu så långt att jag fick stå på tå och sträcka armarna så högt upp över huvudet som jag bara kunde för att fästa det med nålar mot väggen. Jag vet inte riktigt hur långt jag skall göra det men det känns som om det börjar närma sig färdig längd, ty det skall ju helst inte vara längre än en vanlig säng.

Det syns ganska väl på bilderna hur eländigt skrynkligt täcket är; jag har sytt på det under lång tid och därmed skrynklat till det ordentligt. Därutöver skulle det nog behöva tvättas, ty jag har haft det med mig både ute och inne och har arbetat med det i olika miljöer. Dessutom blir det kvar lite klisterrester efter tejpen på sina ställen och dessa behöver också tvättas bort. Fast det kan jag givetvis inte göra förrän handsömnaden är klar och alla pappmallar är borttagna. Och sedan är frågan vad jag skall ha för stoppning i täcket; billig men lättskött syntet eller skall jag kosta på med riktig quiltvadd av ull? Det får jag fundera på medan jag syr vidare...