Om gamla ärvda tyglappar och hur några av dem kom till användning

Vi städade nyligen på vinden och där hittades en påse med omsorgsfullt klippta lappar. Flera av dem är av samma tyger som finns i de lapprutor som jag använde till de här kuddarna och mamma tror därför att tygbitarna är efter hennes mormor, alltså min mormorsmor, en teori som verkar mycket rimlig. Lapparna går mestadels i blått och rött, och med tanke på när min mormorsmor avled så borde tygerna vara från fyrtiotalet eller tidigare.

De flesta av bitarna är ganska små men ett fåtal av dem är lyckligtvis lite större, så pass stora att de skulle kunna räcka till ett hörn i mitt pågående lapptäcke. Det här blommiga tyget i blått, svart och vitt valde jag ut och bestämde att tyglapparna med det mönstret skulle få vara med i mitt täcke.

Och så här blev det; lapparna räckte precis till en kantblomma. Tyget är dock ganska tunt så frågan är hur hållbart det kommer att vara över tid, men jag bestämde mig för att ändå ta chansen att använda det; det är ju häftigt att kunna använda sig av sin mormorsmors tyglappar i ett pågående projekt och den möjligheten kunde jag bara inte motstå. Jag gillar verkligen att kunna samarbeta över generationsgränserna (och i det här fallet med någon som jag aldrig har träffat eftersom hon dog långt innan jag föddes).

För övrigt så noterar säkert den uppmärksamme att jag nu äntligen har börjat på den sista och avslutande raden halva blommor på mitt täcke. Jag har mätt och provat täcket på olika sängar för att se vad som skulle kunna vara en passande längd på det, och slutligen bestämde jag mig för att den här längden får vara lagom. Så nu återstår bara att sy de sista och avslutande blommorna. Kanske kommer täcket att bli färdigt snabbt men det kan också dröja ett bra tag, beroende på hur min sömnadslust kommer att se ut framöver...