Om ett tenntrådsarmband med röd, rosa och lila nylontråd

Jag är som bekant begeistrad i färgkombinationen rött, rosa och lila (exempel på min förtjusning för detta finns bland annat här och här), så den här gången har jag sytt ett tenntrådsarmband i just den färgskalan.

Armbandet består av enkla fyrflätor av tenntråd och nylontråd i tre olika färger, fastsydda i rad på renskinnet. Detta blev en tämligen enkel modell som inte alls är särskilt svår att göra men man behöver inte alltid krångla till det heller; ibland kan det enkla vara gott nog.

Jag har ibland fått frågan varför jag använder något så enkelt som simpel nylontråd till mina armband istället för mer påkostade material. Skälet till detta är att jag tycker om att arbeta med nylontråd; den är smidig att använda, lätt att få tag i och finns i många olika färger och tjocklekar. Dessutom blir resultatet ofta bra i kombination med tenntråd. Jag upprepar således det jag skrev ovan; ibland kan det enkla vara gott nog. 

Om ett tenntrådsarmband med gyllenbrun nylontråd

Jag har sytt ett nytt tenntrådsarmband; denna gång är det tillverkat av tenntråd och gyllenbrun nylontråd. I mitten sitter en bred fyrfläta och denna omgärdas av två tenntrådssnoddar och två treflätor.

Egentligen skall man väl inte påpeka de fel man har gjort då andra kanske inte ens lägger märke till dem, men den uppmärksamme ser ju att det på bilden ovan sticker fram en bit av det svarta skinnet längs den högra kanten på armbandet. Det beror på att den remsa renskinn som jag har sytt fast tenntrådsflätorna på var lite för bred, och därför har jag inte lyckats vika undan allt skinn på baksidan. Sådana här småfel irriterar mig oerhört mycket, just för att jag har en föreställning om att det jag gör skall vara så perfekt som möjligt.

Jag försöker dock anamma mammas devis: "dä ska synns att dä ä hanngjort" när det gäller mitt eget hantverk. Det är betydligt lättare sagt än gjort, naturligtvis, men jag jobbar på det. Förr eller senare kanske jag till och med lär mig att acceptera att även jag gör misstag, och att det faktiskt är helt OK.

Om ett tenntrådsarmband med ett mönstrat band

Nu har det blivit dags att visa upp ett tenntrådsarmband igen. Till det här armbandet har jag använt så lite tenntråd att det nog är på gränsen till att ens få kallas tenntrådsarmband. I mitten har jag satt ett brett mönstrat band och längs kanterna sitter två tunna snoddar med tenntråd som ramar in bandet. Allt har jag i vanlig ordning sytt fast på svart renskinn.

Bandet hittade jag i mormors gamla syskrin, och innan jag sydde fast en bit av det här använde jag det som omtag till ett par gardinlängder. Således är det inte bara återbrukat utan det har också haft andra funktioner innan det användes till armbandet.

Att tillverka ett armband med så här lite tenntråd är tämligen enkelt och kan därför vara ett passande nybörjarprojekt. Det är ganska tidskrävande att sy fast tenntråd på skinn då det skall vara många stygn för att få flätor och snoddar att sitta fast, men här är det så pass lite tenn att det går ganska snabbt och det gör arbetet betydligt mer tacksamt.

Om de båda yllebroderade armbandens färdigställande

Sådärja, nu har mammas båda yllebroderade armband monterats och färdigställts. Den här gången gjorde vi det enkelt för oss, så istället för att bandkanta eller vändsy armbanden klippte vi bara kanterna med en tandad sax. Snabbt och lätt att göra men likväl effektfullt och snyggt. Dessutom finns det knappast någon större risk att det kommer att repa upp sig då materialet är riktig vadmal.

Till knäppningen har vi använt två små tryckknappar per armband. Vi använde de minsta vi kunde hitta för att inte knäppningen skulle bli alltför klumpig, då ett armband ju helst skall vara så smäckert som möjligt.

Höstens sista blomma fick vara med på bilden också. Eller det är väl inte den allra sista blomman, kanske, men en av de sista i alla fall.

Om ett yllebroderat armband som äntligen har blivit monterat och klart

Sådärja, nu har äntligen det här yllebroderade armbandet blivit färdigställt efter att ha legat på vänt i flera månaders tid. Jag har kantat det gula klädet längs alla fyra sidor med ett rött sammetsband, och för att stygnen på skulle bli så osynliga som möjligt sydde jag på framsidan fast sammetsbandet med genomskinlig nylontråd av det slag som jag brukar använda till att sy fast tenntrådsflätor på renskinn. Det fungerade riktigt bra och stygnen blev om inte osynliga så i alla fall inte alltför framträdande.

På insidan är armbandet fodrat med en bit rödmönstrat bomullstyg i nära nog samma nyans som sammetsbandet. Här sydde jag fast det med vanlig röd sytråd av polyester, eftersom jag inte ansåg det vara lika viktigt med osynliga stygn på baksidan av armbandet.

Till knäppningen sydde jag fast en ögla som jag har virkat av rött pärlgarn, och så använde jag en gammal och lite sliten silverfärgad knapp som jag har ärvt efter tidigare generationer. Jag vet inte hur hållbar denna tunna virkade pärlgarnsögla kommer att vara över tid, dock, men jag gör ett försök med den i alla fall, så får vi se om det kommer att hålla eller om jag måste fundera ut en annan lösning.

Nu skall snart det här armbandet få fungera som en färgklick bland den grå och svarta klädsel som dominerar i min höstgarderob. Det kommer sannerligen att pigga upp bland alla mörka och dova färger.

Om fler yllebroderade armband

Här ses två av mammas färdigbroderade yllearmband; det översta har vi visat tidigare då det ännu satt i sybågen (i det här inlägget) medan det nedre armbandet är helt nygjort. Båda mönstren är egenritade med inspiration från diverse mönsterböcker.

Nästa steg blir förstås att montera armbanden; dels dessa två men också det här armbandet som fortfarande ligger på vänt. Det finns olika sätt att montera armband på så det kan hända att vi varierar oss och provar olika metoder för att se vilken av dem som vi anser vara den bästa. Fortsättning följer...

Om ett nytt yllebroderat armband

I väntan på att jag skall ta mig i kragen och se till att montera det här yllebroderade armbandet har mamma börjat brodera på ett helt nytt armband; denna gång skall det bli ett med blomsterbroderier på svart vadmal. Mönstret är egenritat och vi överförde det i vanlig ordning på tyget med hjälp av plastfilm och vit textilfärg (den intresserade kan läsa om det här).

Det skall bli spännande att se hur detta kommer att se ut när broderiet är färdigt och klart. Fortsättning följer.

Om ett armband med grön koppartråd och silverfärgat skinn

Det här tenntrådsarmbandet är dekorerat med koppartråd i en färg som jag inte riktigt vet vad jag skall kalla den för: limegrön, kanske. Koppartråden köpte jag för flera år sedan och jag minns inte riktigt vilken nyans den då salufördes som.

I mitten av armbandet sitter en fyrfläta där varje del består av en grov tenntråd i mitten och två lite tunnare koppartrådar på var sida om den. I fyrflätan har jag låtit en bit silverfärgat skinn flätas med. Utanför mittenflätan sitter ytterligare två fyrflätor; dessa består av enkel tenntråd och silverfärgat skinn, och längst ut har jag satt två snoddar av den limegröna koppartråden. 

Just färgen på det här armbandet, vad man nu väljer att kalla den, passar alldeles utmärkt till den skira försommargrönskan som naturen just nu ståtar med. Detta blev ett armband som passar utmärkt till den rådande årstiden, således.

Om ett tenntrådsarmband med vitt skinn och glaspärlor

Det har blivit dags att förevisa ett tenntrådsarmband igen; denna gång blir det ett armband med vitt skinn i mitten och vita glaspärlor längs kanten.

Fyrflätan i mitten av armbandet består av tenntråd i två grovlekar: en grövre tråd i mitten och två tunnare trådar på varsin sida om den. Inuti flätan har jag lagt med en bit vitt skinn. Längs kanterna sitter sedan två enkla treflätor dekorerade med vita glaspärlor längs den yttersta kanten på respektive sida.

Att sätta glaspärlor så här längs kanten gör att armbandet ser lite taggigt ut och det fungerar som en riktigt snygg effekt, tycker jag. Nackdelen är dock att pärlorna inte är fastsydda utan endast sitter uppträdda på tenntrådsflätan, vilket gör att de kan vicka fram och tillbaka. Det syns om man tittar noga på bilden att de spretar lite åt olika håll. Dock tycker jag inte att spretigheten gör så mycket: det gör bara att armbandet ser lite mer livfullt ut.

Om en tornsvala i krympplast

Häromveckan berättade jag om mitt egengjorda silverlöv: den här gången tänkte jag visa upp ännu ett smycke, dock av ett betydligt simplare material än silver.

Den här tornsvalan har jag tillverkat av krympplast; en speciell sorts plast som krymper när man sätter in den i ugnsvärme. Jag ritade först upp min svala i ganska stort format på den svarta krympplasten, klippte ut den och gjorde ett hål för öglan med en håltång. Sedan satte jag in den i ugnen och då krympte svalan till den storlek den är nu: precis lagom stor till att hänga i en enkel silverkedja. Nu tänker jag bära den varje dag tills de riktiga tornsvalorna anländer, vilket inte borde dröja särskilt länge.

Krympplast var ganska roligt att prova: det var spännande att se hur materialet krympte i ugnen och hur resultatet skulle bli. Allt jag tillverkade såg dock inte så bra ut; den här svalan får nog anses vara den mest lyckade av mina projekt. Och ja, jag vet att tornsvalor numera skall kallas tornseglare om man skall vara korrekt, men jag tänker fortsätta att använda den benämning som jag lärde mig som barn. Kompromisslös stönighet är något som jag kan kosta på mig nu när jag i princip är medelålders, tycker jag. Dessutom undrar jag varför man valde att byta namn på just tornsvalan; det är ju inte den enda fågel som har ett underligt/felaktigt namn. Talgoxen är ju ingen oxe, till exempel och spillkråkan är ju ingen kråka. När tänker man byta namn på dessa?

Om ett löv i silver

Jag har gått en helgkurs i silversmide, något som jag har tänkt under flera års tid att jag skulle vilja göra men det har inte blivit av. Inte förrän nu.

Med ett stort mått hjälp och vägledning lyckades jag under helgen förfärdiga ett hängsmycke i formen av ett löv. Min tanke var att det skulle likna ett asplöv; den förlaga jag skissade utefter föreställde nämligen ett sådant, fast jag vet inte om slutprodukten blev så värst lik ett asplöv, egentligen. Någon sorts löv blev det till sist, i alla fall.

Att arbeta med silver var på sätt och vis både svårare och enklare än jag hade förväntat mig. Att såga ut formen på lövet var förhållandevis enkelt men att sedan ciselera ytan var desto svårare, i alla fall om man har ambitionen att det skall se någorlunda rakt och snyggt ut, vilket jag naturligtvis hade. Jag var inte tillräckligt stadig på handen så ådringen blev inte alls såsom jag hade tänkt mig utan mina linjer blev hackiga och spretade åt alla håll. Först trodde jag att jag hade förstört mitt löv helt och hållet med mitt ojämna hackande, men sedan kom jag på att jag för att dölja hur snett och vint det blev kunde fylla hela ytan med linjer. Så gjorde jag också och då såg det betydligt bättre ut.

Mitt löv är inte på något vis perfekt utan det är såväl snett som skevt och ojämnt i alla möjliga avseenden; ett typiskt nybörjararbete kan jag tro, men trots det är jag omåttligt stolt över det eftersom det är MITT första försök att smida i silver. Jag har burit mitt silverlöv med stolthet hela veckan och kommer nog att fortsätta ha det på mig varje dag under ett bra tag framöver...

Om början på ett yllebroderat armband

Mamma och jag fick lust till ett nytt yllebroderiprojekt, och den här gången bestämde vi att vi skulle tillverka ett armband. Mamma ritade ett enkelt mönster och jag överförde det sedan till en bit varmgult kläde så att hon kunde brodera därefter.

Själva skissen ser kanske inte så märkvärdig ut men när väl mamma hade broderat motivet på tyget såg det desto bättre ut. Det är det som är charmen med yllebroderi; även det enklaste mönster blir riktigt fint. Nästa steg är att jag skall montera armbandet och hitta på en passande stängningsanordning (till exempel knappar och knapphål, hyskor och hakar, tryckknapp, etc.) och vi har båda lite olika teorier om hur det bäst skall göras. Det återstår ännu att se vilken metod som vi kommer att använda oss av. Fortsättning följer.

Om ett tenntrådsarmband i regnbågens färger

Detta regnbågsinspirerade armband består av sex tenntrådsflätor med små glaspärlor och två tvinnade tenntrådssnoddar längs kanterna. De pärlor som jag använde mig av var ganska bleka i färgerna så det blev en milt pastellfärgad regnbåge snarare än en riktigt färgstark sådan. Jag föredrar starka färger så detta är kanske inte helt min stil, men man kan ju inte bara låsa sig vid en sak utan man måste våga testa lite annorlunda kombinationer också. Och det är just vad jag har gjort i det här fallet. 

Det innebär ganska mycket arbete att göra ett sådant här armband. Då flätorna ligger i sicksack så måste de vara lika hårt flätade och pärlorna måste sitta jämsides med varandra för att det skall gå jämnt upp. Det kan därför medföra en hel del krånglande fram och tillbaka och mycket pill innan man får det att stämma och se någorlunda snyggt ut.

Till sist gick det dock att få ihop det och jag är rätt nöjd med resultatet ändå, de bleka och ljusa färgerna till trots. Nu skall detta tenntrådsarmband strax få komma till användning.

Om ett tenntrådsarmband med vinröd koppartråd

Så har det blivit dags att förevisa ett av mina tenntrådsarmband igen. Den här gången är det ett armband som är tillverkat av två enkla snoddar och tre fyrflätor bestående av tenntråd och vinröd koppartråd. Eller är koppartråden kanske lila istället för vinröd, vilket somliga med bestämdhet har hävdat?

Det är alltid roligt att experimentera med koppartråd; man kan ofta få tag i sådan i alla möjliga färger, och dessutom brukar det finnas flera olika sorter att välja mellan; både tjocka och tunna, blanka och matta. Just den koppartråd som jag har använt mig av här är en ganska blank variant som gjorde sig alldeles utmärkt till den här modellen.

Om ett tenntrådsarmband som inte höll

När man tillverkar tenntrådsarmband är det roligt att experimentera och prova nya idéer, tycker jag. Ibland blir det riktigt bra, andra gånger blir det mindre bra eller till och med riktigt dåligt. Den här gången valde jag att i mitt armband kombinera en fyrfläta av tenntråd och knallrosa nylontråd med två treflätor av tenntråd, dekorerade med glaspärlor i nära nog samma nyans som nylontråden.

Dessa glaspärlor är betydligt större än de jag brukar använda mig av när jag tillverkar tenntrådsarmband, men det kan ju visa sig vara effektfullt även med denna större pärlvariant, tänkte jag, och bestämde mig för att prova för att se hur det skulle ta sig ut.

Nå, det visade sig inte vara någon särskilt lyckad idé, ty även om armbandet såg helt okej ut så höll inte tenntråden för de stora pärlorna utan brast ganska snart på ett ställe. Och så var det med den saken; ibland när man experimenterar så kan det resultera i ett riktigt bra resultat, medan det andra gånger inte blir särskilt lyckat alls. Och det blev ju det inte den här gången. Dock är det bra att göra misstag ty man lär sig som bekant av dem, och nu har jag lärt mig att inte använda så här stora och tunga glaspärlor när jag skall tillverka tenntrådsarmband...

Om ett tenntrådsarmband med vävda mönstrade band

Gullvivorna står i full blomning, men vi plockar dem inte utan njuter bara av deras skönhet. Däremot sys det tenntrådsarmband i det här huset, och här visas ett exempel på ett ganska nygjort sådant.

Ett armband av det här slaget är enkelt och snabbt att göra; lite av en latmansvariant eftersom man inte behöver fylla hela ytan med tenntråd utan istället täcker stora delar av armbandet med vävda band. Här har jag limmat fast två mönstrade band intill varandra på en remsa av renskinn, och mellan de båda banden har jag sedan sytt fast en enkel fyrfläta i tenntråd. Därefter har jag kantat armbandet med två tenntrådssnoddar för att rama in de vävda banden. Arbetet gick således ganska snabbt och lätt, men trots det blev det både ett riktigt snyggt och effektfullt armband. Och detta är dessutom en modell som man kan variera i all oändlighet eftersom det finns massor med olika mönstrade band att experimentera med. Tänk bara allt spännande som man kan hitta i second hand-butiker...

Om ett tenntrådsarmband i gult

Så har det blivit dags att förevisa ett nytt tenntrådsarmband igen; denna gång ett gult sådant. Egentligen borde detta kanske ha varit ett passande inlägg att publicera under påsken, men vid den tiden blev det inte av utan inlägget får komma nu istället. Påskliljorna blommar dock fortfarande och en sådan fick vara med på bilden, så lite påskanknytning får det här armbandet ändå.

Tenntrådsarmbandet har en flätad pärlrad i mitten och på sidorna omgärdas denna av fyrflätor gjorda av tenntråd, grön koppartåd och gul nylontråd. Allra längst ut på kanten sitter dessutom snoddar av tenntråd som ramar in hela armbandet. Färgen på nylontråden och glaspärlorna var i princip av samma gula nyans, närmare än så går det nog inte att komma, och jag var mycket nöjd med att jag lyckades få tag i dessa båda som överensstämde med varandra så bra. Ibland har man riktig tur.

Om ett rött armband av säkerhetsnålar

Ibland kan jag inte låta bli att titta lite på statistiken över den här bloggen, bara för att det är lite roligt att se vilka inlägg som är mest lästa och vad folk har sökt på som har fått dem att hitta hit till Halmoxen. Ett av de mest lästa inläggen över tid är den här beskrivningen över hur man tillverkar ett armband av säkerhetsnålar; det är uppenbarligen någonting som folk söker efter på nätet och som har gjort att de har hittat till den här bloggen.

I det här sammanhanget vill jag passa på att visa upp ett till sådant armband av säkerhetsnålar; detta är gjort enligt samma princip som den beskrivning jag länkar till ovan. Det innebär att små glaspärlor har trätts upp på säkerhetsnålar, dessa har sedan klämts ihop ordentligt med en tång så att de inte skall sprätta upp och därefter har nålarna trätts upp på två resårtrådar. Den enda skillnaden är att jag har satt en lite större pärla på resårtråden mellan varje säkerhetsnål på det här armbandet, detta för att nålarna skall sitta en liten bit ifrån varandra och göra armbandet glesare.

När man sedan bär ett armband av säkerhetsnålar bör man dock tänka på att nålarna knappast är tillverkade med avsikt att ligga mot huden, åtminstone inte dag ut och dag in under långa perioder. Jag vet inte vad för slags metall säkerhetsnålar är gjorda av (det varierar säkert beroende på tillverkare) men jag kan föreställa mig att de till exempel kan innehålla nickel, så det är kanske klokt att använda ett sådant här armband med viss försiktighet.

Om mitt tenntrådsarmband med koppartråd och blå glaspärlor

Så har det blivit dags att förevisa ett egentillverkat tenntrådsarmband igen. Det här breda armbandet består av fyra flätor av blå koppartråd, trädda med små glaspärlor som skiftar i olika blå nyanser. Mellan varje fläta har jag placerat snoddar av ganska så tunn tenntråd som ramar in de pärlbeprydda flätorna.

När man tillverkar tenntrådsarmband är man således inte begränsad till att bara använda sig av just tenntråd, utan man kan även fläta och sy armband med koppartråd. Denna brukar gå att få tag på i en mängd olika färger och varianter, och kan vara rolig att experimentera med. I just det här fallet stämmer färgen på koppartråden och glaspärlorna så väl överens med varandra att detta experiment till armband blev riktigt lyckat.

Om tenntrådsarmband med gula glaspärlor

Gult har de senaste åren blivit till en riktig favoritfärg, så nu har jag tillverkat ett tenntrådsarmband dekorerat med gula glaspärlor. Själva modellen har jag använt mig av förut, bland annat är det här armbandet gjort på samma sätt, men valet av pärlor och färgen på dessa är förstås inte desamma.

Enligt min mening är det roligaste med att göra tenntrådsarmband det faktum att man får prova nya saker; man kan experimentera med olika flätor, bredder, färger och material. Att serieproducera likadana armband är således ingenting för mig. Dock kan det vara bra att ha en del modeller som man vet fungerar och som är lätta att anpassa till exempelvis pärlor av en viss sorts storlek eller flätor av ett specifikt slag. Och denna modell får nog anses vara en sådan...