Om mammas virkade lapptäcksfilt och hur den har vuxit sedan sist

Här går det undan; mamma virkar intensivt på sin lapptäcksfilt och den har vuxit en del sedan sist. Nu är den så stor att det går att gömma sig bakom den vid bloggfotograferingen 😊

Om mammas virkade lapptäcksfilt

Mamma virkar snabbt och målmedvetet på sin filt och den har därmed växt en hel del på sistone. Nu syns det tydligt hur mönstret är tänkt att bli och man kan se att de diagonala ränderna blir effektfulla. Risken finns bara att det här virkade lapptäcket kommer att bli fortare klart än det som jag själv (om än ganska sporadiskt) virkar på, ty mamma är desto mer flitig med virkkroken än vad undertecknad är...

Om ett virkat lapptäcke av mormorsrutor

I ett försök att göra av med en del alpackagarner i vår överfulla stash har mamma påbörjat en virkad lapptäcksfilt i mormorsrutor.

Tanken är att den skall bli diagonalmönstrad; den uppmärksamme ser ju att färgerna i den andra raden har förskjutits med en ruta, och så är det meningen att hela filten skall bli. Själv får jag tillstå att jag blir lite sugen på att ta tag i min virkade lapptäcksfilt nu när mamma har börjat på en egen och se till att försöka få min filt klar till sist. Jag började virka på den hösten 2012, vilket gör att den har varit under tillverkning i snart fem år, och då är det ju verkligen på tiden att den blir klar. Jag hoppas få tid till att avsluta den i sommar.

Om blå tumvantar med stjärnbroderi

Lagom till höstkylans ankomst har mamma stickat ett par blå tumvantar med stjärnbroderier.

Vantarna är stickade efter samma mönster och av samma sorts blått garn som dessa vantar. Den enda skillnaden är att de har prytts med olika broderier. Just detta par vantar har fått korsstygnsbroderade stjärnor, sydda med restgarner i två färger.

Dessa vantar skall nu snart vara på väg till sina nya ägare. Förhoppningsvis kommer de att passa vederbörande alldeles utmärkt...

Om en virkad sjal i höstfärg

I våras köpte jag två härvor varmgult tunt garn i en silkeblandning. Min avsikt var att sticka någonting av det men av någon anledning blev det bara liggande. Till sist blev det mamma som tog sig an garnet och virkade en sjal av det istället. 

Dock är mamma och jag inte helt överens som vilken färg det är på garnet; jag vill kalla det för varmgult medan mamma hävdar att det är senapsgult. Men en passande höstfärg är det i alla fall; den saken är vi överens om.

Sjalen är gjord enligt samma modell som dessa båda sjalar, och den består av luftmaskor och dubbelstolpar. Den är alltså tämligen enkel att göra och mönstret kan därför vara lämpligt som ett nybörjarprojekt om man inte har virkat någon sjal tidigare.

Här syns hur stolparna och luftmaskorna bildar ett mönster av små trianglar.

Den här sjalen skall nu få komma till användning hos någon som står och väntar på bussar under frostiga höstmorgnar och därför behöver en varm sjal att värma sig med i kylan. Det är för övrigt inte helt lätt att fotografera sjalar när det blåser höststormar ute, måste jag bara tillägga.

Om de båda yllebroderade armbandens färdigställande

Sådärja, nu har mammas båda yllebroderade armband monterats och färdigställts. Den här gången gjorde vi det enkelt för oss, så istället för att bandkanta eller vändsy armbanden klippte vi bara kanterna med en tandad sax. Snabbt och lätt att göra men likväl effektfullt och snyggt. Dessutom finns det knappast någon större risk att det kommer att repa upp sig då materialet är riktig vadmal.

Till knäppningen har vi använt två små tryckknappar per armband. Vi använde de minsta vi kunde hitta för att inte knäppningen skulle bli alltför klumpig, då ett armband ju helst skall vara så smäckert som möjligt.

Höstens sista blomma fick vara med på bilden också. Eller det är väl inte den allra sista blomman, kanske, men en av de sista i alla fall.

Om det första paret handledsvärmare för säsongen

Det var längesedan det gjordes några pärlstickade handledsvärmare i detta hus men nu har mamma slutligen färdigställt detta par. Det är gjort enligt samma mönster som dessa handledsvärmare fast med andra färger på garn och pärlor. Jag vet för övrigt inte riktigt vad jag skall kalla färgen på garnet, men jag antar att man skulle kunna säga att det är grå-blåmelerat.

Just detta mönster är väldigt lättstickat med raka ränder och förhållandevis få pärlor, så vill man ha ett enkelt nybörjarmönster kan detta vara synnerligen passande. Man kan också rita ett eget mönster av ännu enklare slag ett på rutat papper, och det gör det förstås stickningen ännu roligare när man har ritat mönstret själv. Våga prova, tycker jag, om inte du har gjort det tidigare; att pärlsticka handledsvärmare är riktigt roligt.

Om ett yllebroderat armband som äntligen har blivit monterat och klart

Sådärja, nu har äntligen det här yllebroderade armbandet blivit färdigställt efter att ha legat på vänt i flera månaders tid. Jag har kantat det gula klädet längs alla fyra sidor med ett rött sammetsband, och för att stygnen på skulle bli så osynliga som möjligt sydde jag på framsidan fast sammetsbandet med genomskinlig nylontråd av det slag som jag brukar använda till att sy fast tenntrådsflätor på renskinn. Det fungerade riktigt bra och stygnen blev om inte osynliga så i alla fall inte alltför framträdande.

På insidan är armbandet fodrat med en bit rödmönstrat bomullstyg i nära nog samma nyans som sammetsbandet. Här sydde jag fast det med vanlig röd sytråd av polyester, eftersom jag inte ansåg det vara lika viktigt med osynliga stygn på baksidan av armbandet.

Till knäppningen sydde jag fast en ögla som jag har virkat av rött pärlgarn, och så använde jag en gammal och lite sliten silverfärgad knapp som jag har ärvt efter tidigare generationer. Jag vet inte hur hållbar denna tunna virkade pärlgarnsögla kommer att vara över tid, dock, men jag gör ett försök med den i alla fall, så får vi se om det kommer att hålla eller om jag måste fundera ut en annan lösning.

Nu skall snart det här armbandet få fungera som en färgklick bland den grå och svarta klädsel som dominerar i min höstgarderob. Det kommer sannerligen att pigga upp bland alla mörka och dova färger.

Om fler yllebroderade armband

Här ses två av mammas färdigbroderade yllearmband; det översta har vi visat tidigare då det ännu satt i sybågen (i det här inlägget) medan det nedre armbandet är helt nygjort. Båda mönstren är egenritade med inspiration från diverse mönsterböcker.

Nästa steg blir förstås att montera armbanden; dels dessa två men också det här armbandet som fortfarande ligger på vänt. Det finns olika sätt att montera armband på så det kan hända att vi varierar oss och provar olika metoder för att se vilken av dem som vi anser vara den bästa. Fortsättning följer...

Om två lättvirkade sjalar

För ett tag sedan fick vi säckvis med tunt garn av okänd kvalitet till skänks av en släkting. Det var härvor med garn i många olika färger och det fanns olika mycket av varje färg. Först visste vi inte riktigt vad vi skulle göra av garnet eller hur vi skulle kunna använda det. Jag använde lite av det till kanten på den här gröna sjalen men sedan dess har det legat orört, i alla fall tills mamma kom på att det skulle kunna vara passande att virka sjalar av garnet.

Mamma har hittills gjort två sjalar i garnet. Den första blev ljusblå och den består av stolpar och luftmaskor, sammansatta i ett tämligen enkelt mönster.

Den uppmärksamme ser att sjalen är virkad med två trådar; en vit och en ljusblå, och sjalen blev därför melerad.

Den fick också en enkel picotkant.

Den andra sjalen som mammas virkade blev rosamelerad och lite mörkare i färgen.

Den är virkad med en tråd rosa och en tråd svart garn och den är gjord i precis samma mönster som den ljusblå sjalen.

Båda sjalarna var enligt mamma tämligen enkla att göra och det gick ganska snabbt att få dem klara. Likväl är de synnerligen användbara och det går att bära dem såväl under kyliga sommardagar som virade om halsen istället för halsduk när höstvädret närmar sig. Nu återstår ännu att se om det kommer att virkas fler sjalar framöver; det finns i alla fall så gott om det garn som vi fick till skänks att det skulle kunna räcka till ett stort antal fler sjalar...

Om ett nytt yllebroderat armband

I väntan på att jag skall ta mig i kragen och se till att montera det här yllebroderade armbandet har mamma börjat brodera på ett helt nytt armband; denna gång skall det bli ett med blomsterbroderier på svart vadmal. Mönstret är egenritat och vi överförde det i vanlig ordning på tyget med hjälp av plastfilm och vit textilfärg (den intresserade kan läsa om det här).

Det skall bli spännande att se hur detta kommer att se ut när broderiet är färdigt och klart. Fortsättning följer.

Om början på ett yllebroderat armband

Mamma och jag fick lust till ett nytt yllebroderiprojekt, och den här gången bestämde vi att vi skulle tillverka ett armband. Mamma ritade ett enkelt mönster och jag överförde det sedan till en bit varmgult kläde så att hon kunde brodera därefter.

Själva skissen ser kanske inte så märkvärdig ut men när väl mamma hade broderat motivet på tyget såg det desto bättre ut. Det är det som är charmen med yllebroderi; även det enklaste mönster blir riktigt fint. Nästa steg är att jag skall montera armbandet och hitta på en passande stängningsanordning (till exempel knappar och knapphål, hyskor och hakar, tryckknapp, etc.) och vi har båda lite olika teorier om hur det bäst skall göras. Det återstår ännu att se vilken metod som vi kommer att använda oss av. Fortsättning följer.

Om blå tumvantar med korsstygnsbroderi

Egentligen är det ju helt fel tidpunkt på året för att visa upp varma tumvantar, men när nu dessa har blivit klara så måste de ju dokumenteras, vårväder eller ej. Detta par har mamma stickat av ett blått blandgarn som från början var tänkt till ett annat projekt som dock aldrig blev av, och det har gjort att garnet har blivit liggande. Nu kom det dock till sist till användning. Den slätstickade modellen är tämligen enkel och har resårstickning runt handlederna.

På handryggarna broderades med korsstygn vad som mest liknar två stiliserade hjärtan. Broderiet är hämtat ur en mönsterbok och visade sig passa perfekt till detta par vantar. (Det är för övrigt inte lätt att hitta på kreativa sätt att ta bilder på vårt hantverk; ofta blir alla bilder ganska lika varandra, men att luta vantar mot ett stånd med snödroppar har jag inte gjort förut. En ny och kreativ idé, således.)

Om hemstickade raggsockor

Varma hemstickade raggsockor är ett måste på vintern när man skall gå omkring på kalla dragiga golv. Dessa båda par har mamma stickat och sänt iväg som julklappar. Förhoppningsvis har de kommit fram till mottagarna vid det här laget.

Om vinröda handledsvärmare med volang

Jag är glad att det har blivit höst och kyligare väder, ty då får man äntligen använda alla de sjalar, halvvantar, handledsvärmare och tjocka tröjor som har legat på vänt under sommarhalvåret. Detta vinröda handledsvärmarpar som vi visar på bloggen idag har min mamma stickat.

Modellen är tämligen enkel med en bred resårstickning som övergår i en volang. Mönstret har vi använt oss av tidigare, till exempel till den här handledsvärmaren som är gjord efter samma princip. Det faktum att modellen är enkel är dock inte att betrakta som en nackdel ty det enkla är ibland det allra bästa.

Just den här sortens handledsvärmare med volang är särskilt snygga då de bärs under en jacka eller en långärmad tröja där hela handledsvärmaren eller bara volangen kan sticka fram ur ärmen. Det både värmer frusna händer och gör klädseln lite roligare.

Om den färdigsydda yllebroderade väskan

Nu har mammas lilla yllebroderade väska blivit ihopsydd, fodrats och försetts med en dragkedja, och därmed har den blivit klar att använda.

Det blev en riktigt lyckad liten väska som mamma är mycket nöjd med; extra roligt är det förstås att ha någonting som man både har sytt och broderat själv, och dessutom har satt ihop mönstret till. Det gör den helt unik och den enda i sitt slag.

Väskan fodrades med en liten loppisfyndad bit bomullstyg som plockades fram ur gömmorna, och dragkedjan som den stängs med är gammal, bortsprättad från något utslitet plagg en gång i tiden. Det syns att den är lite sliten men det tycker jag inte gör så mycket. Det känns ju mer värdefullt att återbruka en dragkedja man redan har i sin ägo och som fungerar alldeles utmärkt än att gå ut och köpa en helt ny.

Väskans lämpliga storlek gör att den kan användas till lite olika saker, till exempel kan man ha den som pennskrin eller som förvaring för småsaker (såsom värktabletter, näsdukar, cerat, våtservetter, etc.) i en större handväska. Eller så kan man helt enkelt använda den till att slänga ner nycklar, mobil och plånbok i när man bara skall ut i ett snabbt ärende. Användningsområdena är många.

Om en mönsterstickad kofta

Minns ni den misslyckade ponchon som vi tidigare har berättat om? Antagligen inte för det är mer än ett år sedan som vi visade den på bloggen. Problemet med ponchon var att den hade fel passform och inte kändes så bekväm som det var tänkt, så efter att tålmodigt ha repat upp och nystat om det gröna tweedgarnet stickade mamma en kofta av det istället.

Koftan är mönsterstickad och har gröna knappar. Mönstret är hämtat från en minst trettio år gammal bok med stickbeskrivningar, så den är väl att betrakta som en klassisk modell, kan jag tro. Jag frågade mamma om hon hade något att säga om koftan som hon ville att jag skulle skriva i det här inlägget. Svaret jag fick var: "Ja, jag stickade den och sydde ihop den och sedan var den klar." Så där har ni det; tydligt och rakt på sak.

Om de färdigtovade vantarna

Sådärja, vantarna har nu tovats i tvättmaskinen och har krympt till en för människohänder mer passande storlek. Nästa steg blir sedan att brodera på dem eller hitta på någon annan slags lämplig dekoration, men det kommer inte att ske nu utan får nog bli till hösten när det börjar bli aktuellt med vantar igen. Tills dess (eller kanske till och med ännu längre) får dessa ligga på vänt i UFO-högen.

Om ett par gigantiska yllevantar

Mamma har stickat ett par gigantiska vantar på stickor nummer fem i tvåtrådigt ullgarn. De är större än de flesta grytvantar och skaften räcker nästan ända upp till armbågen.

Nå, vad skall vi med ett par så stora vantar till, kan man kanske fråga sig. Jo, de skall strax åka i tvättmaskinen och bli tovade till en mindre storlek. 

Att tova i tvättmaskinen kan vara nog så spännande; oftast blir det riktigt bra men ibland kan det också resultera i ett föga lyckat resultat. Det återstår ännu att se hur detta projekt skall sluta.

Om hur arbetet med den yllebroderade väskan framskrider

Sådär ja, nu har mammas blivande väska blivit färdigbroderad. Fåglarnas fjäderskrud blev blåmelerad och vinröd, de båda hjärtana blev röda och blå, och kronan broderades naturligtvis med gul tråd. 

Nästa steg blir att väskan så småningom skall sys ihop och fodras med ett lämpligt tyg. Tygrester från diverse lappsömnadsarbeten och andra projekt har vi ju gott om, så det skall nog gå att hitta något som passar. Därefter skall en dragkedja sys i så att väskan går att öppna och stänga på ett bra sätt. Fortsättning på detta följer.