Om att knyta drejad frans

Helgens sysselsättning innefattar att knyta mattfransar. Det skall bli drejad frans på de här trasmattorna, hade jag tänkt; det blir enligt min erfarenhet det mest hållbara. Dock tar det lite extra tid att dreja fransarna än att bara göra vanliga knutar, så det återstår en god stund ännu innan mattan blir klar. Fortsättning följer.

Om två färdigvävda trasmattor

Mina trasmattor med bottnar i vinrött/rosa/lila och bårder i orange och brunt har färdigställts. Det blev två mattor i olika längd med fem respektive sex bårder. Den här gången gick det betydligt snabbare än vad det gjorde med de blå mattorna (det tog ju ett helt år att färdigställa dem), men så har jag ju haft en hel del tid över till vävstolen i sommar också. Det har blivit en del podcastlyssnande och vävning om dagarna, vilket har gjort att dessa mattor har vuxit fram förhållandevis snabbt. 

Eftersom jag gör mina bottnar av skräptrasor och plockar in varje trasa i skälet istället för att skyttla så är det jämförelsevis mer arbete att väva en matta på det här sättet. Dock är det roligt också att hela tiden välja vilken trasa jag skall använda mig av härnäst och huruvida den kommer att passa bäst in i väven eller ej.

Och ganska fint blir det också, om jag får säga det själv, då bottnarna blir livfullt melerade av alla olikfärgade trasor. Härnäst skall jag knyta fransar och renklippa trasmattorna, och det tar ju en del tid det också, så det dröjer ännu ett tag innan de blir klara att lägga på golvet.

Om mitt nya trasmattsprojekt

Jag har börjat väva på ett par nya trasmattor, denna gång med bottnar i vinrött/rosa/lila och bårder i orange och brunt. När jag väver bottnarna trampar jag vanlig tuskaft, medan bårderna blir i rosengång. Min tanke var först att bottnarna skulle vara helt vinröda men eftersom jag i vanlig ordning använder mig av skräptrasor så passade det bra att även använda en del närliggande färger, och det gör att bottnarna blir melerade i olika nyanser.  

Till det orange i bårderna använder jag pappas gamla utslitna underlakan och till det bruna ett loppisfyndat påslakan med rosa blommor på brun botten. Bra att kunna återbruka gamla utslitna textilier; till det är ju mattvävning perfekt!

Tanken är att dessa trasmattor skall ligga i hallen när de blir klara; det är den plats i huset där mattorna blir mest utsatta för slitage och smuts och där behövs det mörka mattor som hôller mä lorten, som det heter på min dialekt. Om dessa är tillräckligt mörka och slitstarka för att passa där återstår ännu att se, men det är den nuvarande planen i alla fall. Fortsättning följer...

Om de färdigställda trasmattorna

Äntligen är det här evighetsprojektet klart; alla fransar är knutna, mattorna är renklippta och de ligger nu på sin rätta plats på trägolvet. Jag har nog aldrig varit så här långsam med att få ett par trasmattor klara; vanligtvis brukar det ta några veckor och inte ett helt år. Men så har jag haft mycket annat att göra i år också i form av arbete och slika ting, och det har gjort att det inte har funnits lika mycket tid över till mitt hantverk (jag använder det som bortförklaring i alla fall).

Min tanke är att jag skall börja väva på ännu ett par nya trasmattor i sommar; jag har behov av nya mattor till hallen också, men innan jag börjar måste jag sortera lite i min mattrassamling. Den är till största delen undanstuvad i plastsäckar för tillfället, och jag behöver få lite överblick gällande vad jag har tillgång till för färger innan jag börjar med ett nytt vävprojekt. Dock vet jag ju sedan tidigare att vi har gott om blå trasor, så ett hett stalltips kan vara att det även i nästa par trasmattor kommer att förekomma någon form av blått...

Om fransknytning

Trasmattorna har legat på vänt ett tag men nu har arbetet med att knyta mattfransar till sist börjat (vilket för övrigt är en passande uppgift att ägna sig åt medan man ser på TV, kan jag meddela). Det blir enkla fransar med två knutar, vilket får anses duga till dessa vardagsmattor.

Om de färdigvävda trasmattorna

Sådärja, de blåbottnade trasmattorna har äntligen blivit färdigvävda. Jag har klippt loss dem ur vävstolen och nu är de också isärklippta från varandra.

Eventuellt blev bårderna lite väl julbetonade, inser jag; rött och grönt är ju typiska julfärger, men jag tänker att de blå bottnarna kanske kommer att leda bort tankarna från julen. Jag hoppas på den saken i alla fall. 

Det har verkligen tagit lång tid att få dessa mattor klara; jag började på dem i juli förra året och nu har det hunnit bli april. Nåja, dels har ju vävningen gått långsamt då jag har plockat istället för skyttlat trasorna, men dessutom så har jag också bara vävt när jag har haft tid och lust, vilket ibland inte har varit så ofta. Å andra sidan har det inte varit någon brådska med vävningen heller, utan arbetet har fått ta den tid det har tagit, helt enkelt.

Nu skall jag bara ta bort förvävningen, knyta fransar och renklippa mattorna. Fortsättning följer...

Om sista rycket med de blåbottnade trasmattorna

Vävstolen har jag inte haft särskilt mycket tid till på sistone, men nu under påskledigheten har jag faktiskt kommit igång med arbetet med de blåbottnade trasmattorna igen. Tanken är att de skall bli två nya mattor till köket, och jag är nu strax klar med den sista bården på den andra mattan. Dags för sista rycket med trasmattsväven, således.

Som synes på bilden ovan så är vävstolen lite dammig efter att ha stått orörd ett tag. Det värsta är dock inte dammet som har samlats på vävstolen utan allt det damm och alla små textilfibrer som ryker åt alla håll när jag slår in trasorna. Tur att jag inte är dammallergiker; då hade jag varit tvungen att hitta ett annat intresse att ägna mig åt.

Det börjar faktiskt bli några meter färdig trasmattsväv på bommen, och det skall bli spännande att se hur mattorna kommer att ta sig ut när de är klara och jag får klippa ur dem. Fortsättning följer...

Om vävlust och en trasmatta med blå bottnar

Vävstolen har stått orörd under flera års tid men den har hela tiden varit solvad med svart varp så det har bara varit att börja väva om jag skulle ha önskat det. Någon vävlust har jag dock inte haft, inte förrän nu då jag har börjat väva en trasmatta med blå bottnar och rödgröna bårder. Äntligen. Jag tycker om att använda mig av vad jag kallar skräptrasor, alltså småbitar och mindre trasnystan som inte räcker till mer än kanske några få inslag, och eftersom vi i detta hus har mycket gott om blå sådana var det självklart att denna min första matta på många år skulle få just blå bottnar.

Jag använder mig av trasor i alla möjliga färger och mönster till bottnarna; den enda regeln är att de skall ha blått i sig på ett eller annat sätt. Jag väver dock inte med skyttel när jag använder så här korta skräptrasor utan jag plockar in dem i skälet; det tar lite tid men det gör inte så mycket. Dessutom är det roligt att se hur ett blåmelerat mönster långsamt växer fram av mina inplockade trasor.

Stora delar av mitt lager mattrasor har jag ärvt efter tidigare generationer, bland annat dessa små nystan av tunnklippta trasor. Jag har ingen aning om hur gamla de kan vara men jag skulle misstänka att en del tyger är från fyrtiotalet eller till och med tidigare med tanke på hur de är mönstrade.

Det är roligt att se hur en trasmatta växer fram och nu när jag har fått tillbaka min vävlust är det dessutom extra roligt att väva, då det ju var ett bra tag sedan sist. Synd bara att jag är upptagen med arbete i veckorna; det gör att det inte blir så mycket vävt annat än på helgerna och innebär att det kommer att dröja ett tag innan mattan blir klar. Det gör dock inte så mycket att det kommer att ta tid; det är ju inte precis någon brådska. Ibland är det dessutom bra med gammal klassisk hederlig slow craft.

Om en gammal trasmatta som fick nytt liv

Den här bleka gamla mattan var en av de första trasmattorna jag vävde då vi först satte upp vävstolen för ungefär tio år sedan. Då var bottnarna färgglatt orange- och aprikosmönstrade, men tidens tand och framförallt solens strålar har blekt mattan och gjort den både färglös och trist. Dessutom hade den fått en stor ful och synnerligen missprydande fläck mitt i en av bottnarna.

I övrigt var det dock inget fel på trasmattan; den var inte trasig och till och med kanten och fransarna var hela, så jag ville inte gärna slänga bort den. Därför bestämde jag mig för att prova att färga den, för att förhoppningsvis kunna ge den ett nytt liv.

Och det visade sig gå riktigt bra! Efter att ha snurrat runt i tvättmaskinen tillsammans med lite textilfärg fick mattan en ny blå färg och den ser nu inte längre så trist ut. Och fläcken syns inte heller, dessutom. Det gör att trasmattan går att använda igen och förhoppningsvis kommer jag nu att kunna ha bruk för den i tio år till. Minst.

Sedan är ju frågan vad som är det mest miljömässigt gångbara alternativet; att göra som jag har gjort här, alltså färga en gammal matta och därmed kunna använda den i flera år till, eller om det är bättre att helt enkelt väva en ny trasmatta. Det uppenbara svaret tycks kanske vara att färga och använda den gamla istället för att göra en helt ny, men färgen innehåller troligtvis en del kemikalier och är väl knappast helt miljövänlig i det avseendet, misstänker jag. Så det är inte alltid så lätt att veta vad som är det bästa alternativet...

Om vävdrömmar och en färgstark hallmatta

För tillfället är det arbete, studier och praktik som gäller, så just nu blir det inte särskilt mycket tid och ork över till handarbete, annat än några enstaka virkade rutor lite då och då. Jag kan dock inte låta bli att snegla på vävstolen, som har stått orörd i ett hörn ett bra tag. Det skulle kanske vara roligt att börja med en trasväv igen. Vävstolen är solvad med svart mattvarp och klippta trasor finns det gott om, så det är egentligen bara att sätta igång den dag andan faller på. Just nu har jag dock inte tid, men till sommaren, kanske....

Den här mattan är bland de senaste trasmattorna som jag har vävt; den är kanske tre år gammal och är en av två likadana som är gjorda för att passa i hallen. Jag tycker om färgstarka mattor, och här fick jag utlopp för mitt behov av färg. Bottnarna går till största delen i svart för att de skall "hôlle mä lorten," som det heter i detta hus, det vill säga grus och löv och annat som oundvikligen hamnar på golvet i en hall syns inte lika väl mot en mörk matta som mot en ljus. Därav de mörka bottnarna.

Bottnarna är gjorda av gamla skräptrasor; ett material som det finns gott om i mina gömmor och som är roligt att väva med. Huvudfärgerna är svart och grått, men den uppmärksamme ser att det har smugit sig in en och annan trasa i andra färger också. Det ger trasmattan lite mer liv, tycker jag.

Och bården går i rött, rosa och lila, och har en kant i grönt med gula rosengångsinslag. Här kom bland annat en rosa duk och en gammal lila blus med guldbroderier till användning. Och jag fick leka med färggranna trasor och blanda dem efter mitt tycke. Det är inte utan att jag längtar lite efter att väva igen...

Om hur sexkantsvirkandet fortskrider och om en ärvd matta

Jag fortsätter att virka mina sexkanter av restgarn, och nu har den blivande filten blivit ännu lite större. En hel del restgarn har gått åt, men det finns också mycket kvar att virka av. En sak som dock börjar bli ett problem vid det här laget är det faktum att tillgången på färgerna varierar väldigt mycket; en del finns det gott om medan andra bara är smånystan som inte räcker till mer än någon enstaka ruta till. Som tur är använder vi det garn som jag virkar av ganska ofta, så det tillkommer nya rester med jämna mellanrum, och det är tur det ty annars skulle det bara förekomma några få färgvarianter i rutorna närmast kanterna.

Garnrester i alla möjliga färger finns med i min filt. Jag funderar på om slutresultatet eventuellt kommer att bli för brokigt, men jag tror också att det om jag virkar en enfärgad kant runtomkring kommer att bli desto bättre, ty det ramar in arbetet och lugnar ner brokigheten. Och eftersom jag har virkat ihop alla rutorna med lila garn kommer nog kanten också att bli lila, under förutsättning att garnet räcker, vill säga.

Den uppmärksamme läsaren noterade kanske en skymt av den fina mattan som virkningen ligger utbredd på på den första bilden. Jag måste visa en ordentlig bild på mattan också, ty den är så otroligt fin. Det är ett arvegods efter mormor, förstås, vävd med ylleremsor. Tyvärr är den väldigt kort, drygt en meter bara, och det är synd ty jag skulle verkligen önska att den vore längre. Mycket vacker är den dock, tycker jag, och den lyser upp det grå novembermörkret med sina fina röda bårder.

Om mina mest värdefulla trasmattor

En dag för mer än femton år sedan fick jag tre trasmattor av mormor. På bilden ovan syns två av dem, den tredje ser ungefär likadan ut som mattan till vänster. Mormor berättade för mig att "dissa ä så värdefulle", inte i pengar naturligtvis men i ålder och affektionsvärde, och att det var viktigt att de skulle tas vara på. Mattorna är både trasiga och slitna, men trots det tycker jag att de är så tjusiga. Övertalningsförsök till att få mig att slänga bort dem har gjorts, men jag tänker absolut inte göra mig av med dessa. 

Till bottnarna har man använt sig av vad som verkar vara gamla blåbyxor, och den mittersta mönsterbården är vävd i blekrosa. Antagligen var färgerna starkare när mattan var ny, eftersom jag skulle tro att den måste ha bleknat under årens gång.

Jag har fått lära mig att man absolut inte skall väva av trikåtrasor, men på den här bilden syns det att man ändå har använt sig av sådana i mönsterbården. Och sakernas förhållande var förstås annorlunda förr i tiden; då fick man naturligtvis använda sig av vad man hade tillgång till, och man kunde inte vara alltför nogräknad rörande materialvalet.

Som så ofta när jag lägger ut saker för fotografering dök Ellen upp och skulle vara med, och här testar hon mattans klösmotstånd. Den verkar ha fått godkänt. 

Den högra mattan har samma slags mönsterbård, men den har bara två bårder, i övrigt är den smalrandig i blått, vitt och svart. 

Fransarna är rejält slitna efter att ha varit trampade på i många år, men det hör ju till mattans charm. Tyvärr frågade jag aldrig mormor vem som har vävt de båda trasmattorna, dumt nog, men kanske är det mormor själv som har gjort dem i sin ungdom, eller möjligen någon i generationen före henne. Oavsett vilket så var den här väverskan betydligt skickligare än mig på att få till fina mönsterbårder, så detta är någonting för mig att sträva mot och inspireras av i mitt framtida vävande.

Om skräptrasor som blev en badrumsmatta

Jag har gott om så kallade skräptrasor bakom vävstolen, sorterade efter färg i papperskassar. Med skräptrasor menar jag korta trasor som inte räcker till någon större vävnad; till exempel mindre trasnystan eller rester som har blivit kvar efter att man har vävt något större projekt. Helt enkelt trasor som de flesta skulle betrakta som skräp.

Av skräptrasor kan man dock väva riktigt fina mattor. Jag använder dem i trasmattsbottnar, och istället för att skyttla in trasorna, vilket de ju är för korta till, så plockar jag in dem i väven. Det blir en trasa i taget, ett snedklipp och sedan skarvas den med nästa. Det tar lite tid, men det är ändå ganska roligt att sitta där och plocka in dem en efter en. Jag skulle visserligen kunna sy ihop trasorna på maskin också och sedan skyttla in dem, men jag skulle tro att det nog tar ungefär lika lång tid som att plocka in dem. Så jag skulle knappast vinna någon tid på det.

När man sedan slår in de blå skräptrasorna i väven så skiftar de i många olika färger; i olika nyanser av blått och även i olika mönsterfärger. Trasväven blir således skiftande och melerad, men hålls ändå ihop av det faktum att blått förekommer i alla inslag.

Av dessa trasor blev det en liten badrumsmatta; bottnarna är av skräptrasor och sedan har jag gjort bårder i rosengångsvariant av en gammal röd klänning och en svart rest. Jag är nybörjare på rosengång och behärskar det inte särskilt väl, men jag försöker lära mig och kommer förhoppningsvis att bli bättre när jag har hållit på med det ett tag. När jag var klar med den här mattan så slog det mig att färgskalan i den faktiskt är densamma som för den vandrande vålnadens beklädnad. Och det är ju riktigt häftigt att ha en sådan matta.