Vävstolen har stått orörd under flera års tid men den har hela tiden varit solvad med svart varp så det har bara varit att börja väva om jag skulle ha önskat det. Någon vävlust har jag dock inte haft, inte förrän nu då jag har börjat väva en trasmatta med blå bottnar och rödgröna bårder. Äntligen. Jag tycker om att använda mig av vad jag kallar skräptrasor, alltså småbitar och mindre trasnystan som inte räcker till mer än kanske några få inslag, och eftersom vi i detta hus har mycket gott om blå sådana var det självklart att denna min första matta på många år skulle få just blå bottnar.
Jag använder mig av trasor i alla möjliga färger och mönster till bottnarna; den enda regeln är att de skall ha blått i sig på ett eller annat sätt. Jag väver dock inte med skyttel när jag använder så här korta skräptrasor utan jag plockar in dem i skälet; det tar lite tid men det gör inte så mycket. Dessutom är det roligt att se hur ett blåmelerat mönster långsamt växer fram av mina inplockade trasor.
Stora delar av mitt lager mattrasor har jag ärvt efter tidigare generationer, bland annat dessa små nystan av tunnklippta trasor. Jag har ingen aning om hur gamla de kan vara men jag skulle misstänka att en del tyger är från fyrtiotalet eller till och med tidigare med tanke på hur de är mönstrade.
Det är roligt att se hur en trasmatta växer fram och nu när jag har fått tillbaka min vävlust är det dessutom extra roligt att väva, då det ju var ett bra tag sedan sist. Synd bara att jag är upptagen med arbete i veckorna; det gör att det inte blir så mycket vävt annat än på helgerna och innebär att det kommer att dröja ett tag innan mattan blir klar. Det gör dock inte så mycket att det kommer att ta tid; det är ju inte precis någon brådska. Ibland är det dessutom bra med gammal klassisk hederlig slow craft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.