Om mörkbruna handledsvärmare med mönster av gyllenbruna pärlor

Dessa pärlrika handledsvärmare har varit färdigstickade ett tag men har blivit liggande omonterade, fram tills för någon vecka sedan då jag äntligen sydde ihop dem. I vanlig ordning har jag använt mig av minsta sortens glaspärlor och tunt alpackagarn, och de garnrester som blev över kan jag få bruk för till min lapptäcksfilt som jag förhoppningsvis får lust att virka klart någon gång; kanske under sommarens ledighet.

Ofta brukar jag rita mina egna mönster till handledsvärmare men den här gången gjorde jag inte det; istället använde jag mig av en vävnota som jag hittade i en handarbetstidning och stickade in pärlorna utefter det mönstret. Man får utgå från vad man har att tillgå och det här gick minst lika bra det också.

Om det första paret handledsvärmare för säsongen

Det var längesedan det gjordes några pärlstickade handledsvärmare i detta hus men nu har mamma slutligen färdigställt detta par. Det är gjort enligt samma mönster som dessa handledsvärmare fast med andra färger på garn och pärlor. Jag vet för övrigt inte riktigt vad jag skall kalla färgen på garnet, men jag antar att man skulle kunna säga att det är grå-blåmelerat.

Just detta mönster är väldigt lättstickat med raka ränder och förhållandevis få pärlor, så vill man ha ett enkelt nybörjarmönster kan detta vara synnerligen passande. Man kan också rita ett eget mönster av ännu enklare slag ett på rutat papper, och det gör det förstås stickningen ännu roligare när man har ritat mönstret själv. Våga prova, tycker jag, om inte du har gjort det tidigare; att pärlsticka handledsvärmare är riktigt roligt.

Om vinröda handledsvärmare med volang

Jag är glad att det har blivit höst och kyligare väder, ty då får man äntligen använda alla de sjalar, halvvantar, handledsvärmare och tjocka tröjor som har legat på vänt under sommarhalvåret. Detta vinröda handledsvärmarpar som vi visar på bloggen idag har min mamma stickat.

Modellen är tämligen enkel med en bred resårstickning som övergår i en volang. Mönstret har vi använt oss av tidigare, till exempel till den här handledsvärmaren som är gjord efter samma princip. Det faktum att modellen är enkel är dock inte att betrakta som en nackdel ty det enkla är ibland det allra bästa.

Just den här sortens handledsvärmare med volang är särskilt snygga då de bärs under en jacka eller en långärmad tröja där hela handledsvärmaren eller bara volangen kan sticka fram ur ärmen. Det både värmer frusna händer och gör klädseln lite roligare.

Om handledsvärmare av tjockt ullgarn

Nu när vi går mot kyligare tider har det blivit dags att inleda handledsvärmarsäsongen igen. Detta par är stickat på strumpstickor av ett ganska tjockt ullgarn i ett mönster där maskorna förskjuts ett steg för varje varv, vilket bildar en spiraleffekt. Därefter har jag sytt fast floss, eller kavelfrans som det också kallas, längs kanterna på de färdiga handledsvärmarna. Flossen gjorde jag av restgarn som hade blivit över efter ett tidigare projekt.

Själva flossen kan man göra på flera olika sätt; jag har sett att man i vissa fall till och med behöver vara två personer för att tillverka en flossad kant enligt en särskild metod. Jag gör dock min floss på egen hand, och den som är nyfiken på hur det går till kan ta en titt på det här inlägget där jag kort förklarar hur jag brukar göra. Till dessa handledsvärmare har jag dock inte använt en lika tjock flosspinne som den jag visar upp i det inlägget; här har jag istället haft en betydligt tunnare variant för att flossen skall bli tunnare och nättare. Ty det är ju så att ju större och tjockare flosspinne desto större och tjockare floss. Och det passar sig inte med alltför tjock och klumpig floss till handledsvärmare.

Om roströda handledsvärmare i alpackagarn

Säsongens sista par handledsvärmare tror vi nu har tillverkats i detta hus; vädret blir ju allt varmare och behovet av slika plagg är i princip överflödigt. Detta par blir nog inte så mycket använt nu i vår utan får nog ligga på vänt i byrålådan tills det blir dags för höstrusk och kyligare väderlek.

Denna gång har mamma stickat ett par i rostrött alpackagarn av samma grundmodell som dessa handledsvärmare. Det har blivit något av ett favoritmönster; klassiskt, enkelt och rätt så snabbstickat och dessutom går det att variera i många olika garnkvaliteter och färger.

Om lilamelerade handledsvärmare med mosstickad kant

Så har det blivit dags att visa upp ett par nystickade handledsvärmare igen; denna gång blir det ett par som mamma har stickat. Det garn som har använts är ett lilamelerat tvåtrådigt alpackagarn, och grundmönstret är detsamma som användes till den här handledsvärmaren. Den enda skillnaden är att den mosstickade kanten gjordes lite smalare på detta det nyare paret.

Just alpackagarn lämpar sig alldeles utmärkt till handledsvärmare, skulle jag vilja påstå; det är ett mjukt och följsamt garn och dessutom är det mycket varmt. Och ju fler handledsvärmare som stickas av tvåtrådigt alpackagarn desto bättre, naturligtvis, ty det innebär att jag får fler restgarner till den virkade filt som jag då och då ägnar mig åt (den intresserade kan beskåda filten här).

Om svarta handledsvärmare med röda glaspärlor

Den lite kyligare väderleken gör att behovet av varma handledsvärmare fortsätter att växa. Själv har jag kommit av mig med mitt handledsvärmarstickande för tillfället, men mamma är fortfarande i full gång.

Här syns det av henne senast tillverkade paret. Det är stickat i tunn alpacka på 1,5 mm tunna stickor med ett ganska glest mönster av röda glaspärlor. Pärlmönstret är som så ofta egendesignat, och det ritades upp på ett rutat papper innan stickningen påbörjades. Att rita egna mönster till handledsvärmare är som jag har påpekat förut inte särskilt svårt, och det gör dessutom arbetet roligare. Det är ju betydligt mer tillfredsställande att sticka efter ett mönster som man har hittat på själv, åtminstone anser jag det...

Om handledsvärmare med guldgula pärlor

Mamma fortsätter på handledsvärmartemat och här syns det senast tillverkade paret. Dessa är pärlstickade i ett beige alpackagarn och har en bård av guldgula glaspärlor.

Då det börjar bli allt kyligare ute är det verkligen dags att använda sina handledsvärmare, åtminstone om morgnarna då det är som kallast. Det är sedan enkelt att ta dem av sig när det blir varmare fram på dagen, och man kan lätt och behändigt stoppa ner dem i handväskan utan att de tar någon större plats. Ett alldeles utmärkt höstplagg!

Om mörkrosa handledsvärmare med ljusrosa pärlor

Så har detta par handledsvärmare, som jag tidigare har bloggat om här, också blivit klara. De är stickade i ett mjukt alpackagarn och har ett mönster som är enkelt och lätt att sticka; ett som jag tidigare har påpekat mycket passande mönster för den som är nybörjare på pärlstickning, således.

Pärlmönstret må vara enkelt men det gör inte dessa handledsvärmare på något vis sämre än sådana som har ett mer komplicerat mönster. Ibland kan det enkla vara vackert nog. 

Just nu är både mamma och jag i handledsvärmartaga, och i synnerhet mamma tillverkar sådana på löpande band. Det gör att det förmodligen kommer att figurera en del handledsvärmare här på dessa sidor under den närmaste framtiden. Det blir gärna så när man låter lusten och viljan styra ens handarbete; man fastnar för en viss sak under en period och tillverkar då mycket av det. Och just nu är det handledsvärmare som gäller i detta hus.

Om stickade handledsvärmare i rött och mörkgrått

Dessa handledsvärmare är stickade i ett tjockt Lovikka-liknande garn i färgerna rött och mörkgrått. Mönstret är mycket enkelt; man lägger upp ett ojämnt antal maskor och stickar sedan flerfärgsstickning med två maskor av varje färg, vilket gör att mönstret förskjuts vid varje varv. Att sticka handledsvärmare i ett så här tjockt garn går riktigt snabbt; detta par tog inte särskilt lång tid att färdigställa.

Både det röda och det mörkgrå garnet är rester som har blivit över från andra projekt, och just handledsvärmare är utmärkta att ta till när man vill tillvarata överblivna restgarner. Det ger dessutom tillfälle att prova på nya mönster och tekniker; en handledsvärmare är ju så liten att om det skulle visa sig att det inte blir lyckat så går det ju snabbt att repa upp arbetet. Så nu skall jag ta tillfället i akt och försöka experimentera fram några fler handledsvärmare i restgarner. Om dessa kommer att bli lyckade eller ej återstår ännu att se...

Om arbetet med att pärlsticka handledsvärmare

Den lite kyligare väderleken gör att behovet av varma handledsvärmare kommer allt närmare. Detta par arbetar mamma för tillfället med. Handledsvärmarna stickas med ljusrosa pärlor och mörkrosa garn och har en smal bård i ett ganska enkelt men effektfullt mönster.

Att sticka handledsvärmare med pärlor är inte alls särskilt svårt; faktum är att det är betydligt enklare än vad det kanske ser ut. Alla maskor stickas räta vilket innebär att man bara behöver hålla reda på var i mönstret man skall sticka in pärlorna, och det är en ganska enkel sak om man har ett okomplicerat mönster som det här att följa. För en nybörjare i pärlstickning kan således en handledsvärmare med ett mönster som detta vara passande att prova på som ett första projekt.

Om mina rosa handledsvärmare med pärlor

Så har det blivit dags att visa ett par pärlstickade handledsvärmare igen. Det här paret har jag hållit på med ganska länge (jag har tidigare nämnt dem i det här inlägget), och efter att ha legat på vänt i UFO-högen ett bra tag har de äntligen blivit klara. Vanligtvis brukar jag använda mig av pärlor som är ljusare än garnet, men ibland använder jag också mörkare pärlor, som i det här fallet. Och det blev ju bra, det med.

Den pärlstickade bården på det här paret är ganska bred och sträcker sig över mer än halva handledsvärmaren, men själva mönstret är däremot enkelt och lättstickat. När det som i det här fallet är regelbundet lär man sig det mer eller mindre utantill efter bara ett par rapporter, och då går det sedan tämligen lätt att sticka utifrån det.

Sådana här varma dagar som vi har haft nu på sistone är det förstås överflödigt att gå omkring med tjocka handledsvärmare på sig. Det kommer dock att komma kyliga morgnar och kvällar framöver då de kommer att komma väl till pass (åtminstone till hösten, om inte förr).

Om handledsvärmare med mosstickad kant

Handledsvärmarsäsongen har inte gått mot sitt slut ännu, även om det lite varmare vårvädret nog är en indikation på att så snart kommer att vara fallet. Som tur är går det dock bra att sticka handledsvärmare året om, och här ses det senaste paret som har producerats på mammas stickor.

Handledsvärmaren är resårstickad, förutom då överkanten som är mosstickad. Egentligen är detta samma idé som dessa handledsvärmare, fast med en mosstickad kant istället för en volangkant. Enkelt men effektfullt. 

Garnet är ett lite luddigt alpackagarn; alldeles utmärkt till handledsvärmare. Och orange är en så snygg färg, tycker jag; dessa handledsvärmare kan verkligen lysa upp den mest trista vinterklädsel och ge upphov till en och annan vårkänsla. Om nu inte solskenet och de spirande krokusarna är tillräckligt för att framkalla sådana, vill säga...

Om ett par enkla handledsvärmare

Dessa handledsvärmare är både snabbstickade och enkla att göra. Jag tänkte ut mönstret allteftersom jag stickade, och den här gången blev det inte alls så många upprepningar och omändringar som det brukar bli när jag försöker hitta på mina egna varianter på handledsvärmare och vantar. Till att börja med lade jag upp och stickade det enkla randiga mönstret på den del som går upp på handryggen, för att sedan minska maskantalet med hälften och övergå till slätstickning på den del som omger handleden. Därefter avslutade jag med några varv ränder för att slätstickningen inte skulle börja rulla sig. Handledsvärmarna skall dock inte bäras som på bilden ovan, naturligtvis...

...utan de skall förstås, som här, sticka fram under ett par tröjärmar. Effektfullt i all sin enkelhet (och värmande, givetvis).

Om virkade handledsvärmare

Vanligtvis brukar vi ju sticka våra handledsvärmare, men dessa är för ovanlighetens skull virkade, i samma mjuka alpackagarn som vi alltid brukar använda när vi gör handledsvärmare. Det är mamma som har gjort det här paret, i två olika lila nyanser. På sistone har det blivit ganska många handledsvärmare gjorda, och det är naturligtvis bra, ty ju fler vi gör desto mer restgarn blir det också över till min växande virkade filt...

Om handledsvärmare med pärlor igen

Den senaste perioden har det tillverkats ett stort antal handledsvärmare i det här huset. Det är så det fungerar när man låter intresset och viljan styra sitt handarbetande; man gör det man har lust med och ibland kan det bli intensiva perioder då man gör mycket utav en sak. Och just nu är det handledsvärmare som gäller hos oss. Det här paret är stickat av mamma, och har pärlstickade bårder med hjärtan närmast handen. 

De glaspärlor som mönstret är stickat med är transparenta, och vi var först osäkra på om mönstret verkligen skulle framträda tillräckligt väl så att man skulle kunna se vad det skall föreställa. Lyckligtvis fungerade det alldeles utmärkt; mönstret syns och pärlorna glittrar dessutom riktigt fint i solsken (eller lampsken).

Om pärlstickade handledsvärmare igen

Under den här tiden på året är det nästan omöjligt att ta bra bilder, eftersom det är mörkt när man åker på morgonen och lika mörkt när man kommer hem. Idag har det dock varit en stunds solsken, så vi har passat på att fotografera våra senaste handarbeten. Dessa handledsvärmare är pärlstickade av mamma. Garnet är rostrött och pärlorna är olikfärgade i grönt, blått, lila och guldgult.

När vi stickar med pärlor brukar vi oftast använda pärlor som är ljusare än garnet, men i det här fallet har vi gjort tvärtom och använt mörkare pärlor istället. Och det går ju lika bra, det med.

Om ännu en pärlstickad handledsvärmare

Ännu ett par pärlstickade handledsvärmare har färdigställts i detta hus. Dessa stickades i vinrött garn med blekrosa pärlor, och de gick förhållandevis snabbt att göra. Jag har dock inte bara haft dem som mitt extraarbete, utan jag har stickat mer regelbundet på sistone, och det gjorde förstås att det gick lite snabbare än vanligt.

Mönstret är en förenklad utveckling av det det här mönstret med bara en rad gåsögon istället för två. Tämligen enkelt, men likväl effektfullt.

Om en gammalrosa handledsvärmare med volang

Nu har ännu ett par handledsvärmare färdigställts i detta hus. Denna gång är det mamma som har blivit klar med ett par som är stickade i gammalrosa alpackagarn.

Handledsvärmaren är resårstickad på strumpstickor för bästa passform, och volangen närmast handen görs som en sista avslutning på stickningen.

Handledsvärmaren kan naturligtvis bäras på flera olika sätt, men finast är det nog när man har den under en jacka eller tröja och låter volangen sticka fram ur ärmen, tycker jag. Det förhöjer även den mest mörka och tråkiga vardagsklädsel.

Om mina senaste pärlstickade handledsvärmare

Nu har även det här paret handledsvärmare färdigställts. De gick förhållandevis snabbt att sticka eftersom de inte går lika långt upp på armarna som mina handledsvärmare vanligtvis brukar göra; det blev helt enkelt inte lika många maskor att sticka per varv. Dessutom har handledsvärmarstickningsandan varit över mig ett tag, och det har gjort att jag har arbetat med dem ganska frenetiskt den senaste tiden.

Det fina med handledsvärmare med pärlor är att de blir mer som smycken snarare än som klädesplagg, och när man har flera par i olika färger och mönster kan man variera dem beroende på vilka kläder man har på sig eller vilket humör man är på. Det här paret kommer nog att göra sig bra till jeans, skulle jag tro.

Förutom handledsvärmare kallas de som bekant bland annat för armringar, pulsvärmare och muddar. Kärt barn har många namn, brukar man ju säga, och i det här fallet stämmer det, även om det förvisso handlar om ett kärt plagg istället.