Om pinnband i olika färgställningar

Det har blivit en hel del pinnbandsflätning gjord i detta hus. Jag har testat att experimentera med flera olika färgställningar och några rätt så enkla mönster. En del har jag dragit åt ganska hårt medan jag har låtit andra vara lösare för att få fram en annan effekt.

Den uppmärksamme ser att banden är lite ojämna, vilket egentligen stör mig eftersom jag gärna vill att det jag gör skall bli så perfekt och snyggt som det bara är mänskligt möjligt. Dock försöker jag vänja mig och anamma mammas devis: Dä ska synns att dä ä hanngjort.

Nu måste jag bara fundera ut vad jag skulle kunna använda alla mina pinnband till. De passar visserligen bra till att sätta upp håret med, vilket jag har berättat om tidigare, men jag borde kunna använda dem till fler saker än så. Det återstår således att fundera ut ett bra och passande pinnbandsprojekt.

Om de färdigflätade pinnbanden

Sådär ja, nu är pinnbanden färdigflätade. Jag har klippt loss dem från brädan och knutit en tråd i ändarna för att förhindra att banden repar upp sig. Som bilden visar så vill de färdiga pinnbanden gärna snurra sig, vilket kan vara effektfullt i sig men jag föredrar att ha platta och släta band eftersom det gör att mönstret framträder bättre.

Av den anledningen brukar jag stryka lite försiktigt på mina pinnband, vilket gör att de blir släta och fina. På bilden ovan syns att det främre bandet är struket och det bakre ännu är ostruket.

När det sedan gäller vad man skall ha sina pinnband till så kan de användas till olika saker, till exempel olika typer av dekorationer. Jag har tidigare bland annat använt pinnband som gardinomtag och som fastsytt dekorationsband på en kudde. Den stora fördelen med banden är dessutom att de är elastiska, vilket gör att de fungerar bra till att fästa upp håret med.

Efter att ha färdigställt de första pinnbanden har jag nu börjat fläta i en ny färgställning. Denna gång valde jag orange och brunt, två riktigt fina 70-talsfärger vilka jag har en del restgarn i (och att tillverka pinnband är ju ett utmärkt sätt att ta vara på restgarner). Det ullgarn jag använder mig av här tycks vara lite mer luddigt än det föregående och det gör att mönstret inte framträder riktigt lika tydligt. Å andra sidan kan det också ha sin charm och vara effektfullt på sitt sätt. Det återstår ännu att se hur det blir när det blir klart.

Om att fläta pinnband

Soliga och fina sensommardagar kan det vara passande med något lite enklare handarbete att roa sig med medan man sitter utomhus. Jag har därför börjat tillverka pinnband i tvåtrådigt ullgarn, ett riktigt roligt arbete som görs i en ganska enkel flätteknik.

Det är ganska många år sedan som jag senast ägnade mig åt att fläta pinnband och jag hade nästan glömt bort hur man gjorde, så det var ett evigt krånglande innan jag lyckades minnas och bemästra tekniken. Det är inte alls svårt när man vet hur man skall göra men mitt minne hade suddat ut all hågkomst av det och jag fick börja om från början igen. Till sist lyckades jag dock få till det. Jag valde emellertid ett ganska enkelt mönster på mitt pinnband, ty jag ville inte göra det alltför komplicerat när det nu var första försöket på väldigt länge.

När man tillverkar pinnband behöver man inga särskilda verktyg, endast en enkel bräda med två spik; en i varje ände. Jag flätar mina band på en gammal bräda som jag hittade i uthuset och snabbt spikade fast två spik i. Inte det vackraste arbetsredskapet, kanske, men fullt funktionellt.

Trådarna fästs genom att de lindas runt spikarna, och just nu ser det hemskt trassligt ut där i ändarna. Trasslet klipper man dock bort sedan, så det är inte så noga med hur det ser ut nu under arbetets gång.

Färgordningen får man fram genom att plocka trådarna upp och ner i den ordning de ligger och de bildar då ett specifikt mönster.

Så här går plockningen till.

 

Det är viktigt att hålla ordning på i vilken ordning trådarna skall flätas och man måste också se till att man inte tappar det skäl som bildas då man plockar. För att ha kontroll på skälet fäster jag en vanlig kulspetspenna där, vilken förhindrar att trådarna snurrar ihop sig. 

Skälet finns i mitten av brädan och det gör att det när man plockar trådarna bildas två band, ett på varje sida av skälet. Allteftersom banden blir längre minskar dock också skälet, och det gör att det kan vara ganska svårt att fläta den sista biten när skälet är som minst, i alla fall om man har så knubbiga och tjocka fingrar som jag. Dock skall jag fortsätta att fläta en bit till så att pinnbanden blir så långa som det är möjligt, ty ju längre banden är desto mer användbara är de. 

Den som är intresserad av att fläta egna pinnband får leta på antikvariat, loppisar eller bibliotek efter den här boken. Där kan man läsa en enkel beskrivning av hur man gör pinnband och även ta del av några förslag på mönster.