lördag 22 december 2012

Om handledsvärmare med pärlor igen

Den senaste perioden har det tillverkats ett stort antal handledsvärmare i det här huset. Det är så det fungerar när man låter intresset och viljan styra sitt handarbetande; man gör det man har lust med och ibland kan det bli intensiva perioder då man gör mycket utav en sak. Och just nu är det handledsvärmare som gäller hos oss. Det här paret är stickat av mamma, och har pärlstickade bårder med hjärtan närmast handen. 

De glaspärlor som mönstret är stickat med är transparenta, och vi var först osäkra på om mönstret verkligen skulle framträda tillräckligt väl så att man skulle kunna se vad det skall föreställa. Lyckligtvis fungerade det alldeles utmärkt; mönstret syns och pärlorna glittrar dessutom riktigt fint i solsken (eller lampsken).

söndag 16 december 2012

Om min tidiga talang

Jag hittade den här medfarna lilla trasan i ett skåp en dag häromdagen. Det är ett av mina första egenhändiga broderier. Mitt namn och min ålder har jag förstås inte korsstygnsbroderat själv, utan det har mormor gjort, och sedan har hon nog demonstrerat för mig hur man syr korsstygn i prydliga rader, till exempel längst ner till höger. Alla andra stygn är dock mitt eget verk.

Ni ser, jag var en mycket tidig talang beträffande textilt handarbete... 

torsdag 13 december 2012

Om varma vintervantar med fårskinnsbräm

Dessa varma tumvantar är stickade i ett tjockt lovikkaliknande garn i två färger. Mönstret utformade jag allteftersom jag stickade, och av det skälet blev de kanske lite underliga i formen vid hoptagningen mot slutet. Helt nöjd med dem blev jag därför inte riktigt; jag vill gärna att det jag tillverkar skall bli så fint och perfekt som det bara är möjligt (hur man nu definierar perfekt, vill säga), men de är att betrakta som acceptabelt dugliga, i alla fall.

"Dä ska synns att dä ä hanngjort!" är en kommentar som jag har hört mamma säga många gånger, och som jag försöker ta till mig i det här fallet. Med det menas förstås att ett handarbete skall bära spår av den som har gjort det, och inte vara lika exakt som ett föremål som har tillverkats i en fabrik. Och den här vanten bär ju verkligen spår av mig, i form av den lite knepigt utformade hoptagningen.

Vantarnas bräm är gjorda av fårskinnsbitar som jag har skurit bort från ett par handledsvärmare som jag har haft liggande länge i en byrålåda. De var fina men inte i rätt storlek för mig, så därför bestämde jag mig för att offra dem och återanvända fårskinnsbitarna till det här projektet istället. Och det var nog ett klokt beslut, ty vantarna ser onekligen bättre ut nu än de gjorde innan jag sydde på fårskinnet. "Nu blev de riktiga tomtevantar", som någon sade.

Inuti vanten har jag fodrat brämen med jeanstyg. Tanken var från början att jag skulle ha fårskinnet dubbelvikt så att det skulle bli extra varmt och ulligt även på insidan, men mitt sparsamma sinne sade mig sedan att det var för slösaktigt, och jag fodrade istället insidan av vanten med en bit jeanstyg som jag klippte till från ett par gamla utslitna jeans. Det innebär också att jag i och med min sparsamhet har två till likadana bitar fårskinn kvar i mina gömmor att använda till att kanta ett par andra vantar med, den gång det blir aktuellt. Och det blir det nog, förr eller senare...

söndag 9 december 2012

Om pärlstickade handledsvärmare igen

Under den här tiden på året är det nästan omöjligt att ta bra bilder, eftersom det är mörkt när man åker på morgonen och lika mörkt när man kommer hem. Idag har det dock varit en stunds solsken, så vi har passat på att fotografera våra senaste handarbeten. Dessa handledsvärmare är pärlstickade av mamma. Garnet är rostrött och pärlorna är olikfärgade i grönt, blått, lila och guldgult.

När vi stickar med pärlor brukar vi oftast använda pärlor som är ljusare än garnet, men i det här fallet har vi gjort tvärtom och använt mörkare pärlor istället. Och det går ju lika bra, det med.

lördag 1 december 2012

Om virkningen och världssamvetet

Jag läste nyligen i en bok att på vissa platser i Sydamerika har de fattiga som sköter de djur som producerar alpackaull inte råd att använda de värmande och för deras klimat så utmärkta fibrerna, utan allting säljs på export eller till välbeställda turister.

Samtidigt sitter jag här i en annan del av världen och har så gott om alpackagarn att jag tror att mitt bestånd kommer att räcka till en hel filt. Om kvällarna kryper jag upp i soffhörnet och virkar glatt vidare på mina sexkanter. Och världssamvetet gör sig påmint…