Om att dela ett hantverksintresse med sin mamma

När man som jag har ett stort intresse för hemslöjd och hantverk, och då i synnerhet textila sådana, är det förstås oerhört värdefullt att kunna dela det intresset med sin mamma. Det är fantastiskt bra att vi kan utbyta idéer och tankar, diskutera tekniker och genomförande och hjälpas åt med större projekt. Dessutom finns det hela tiden ett smakråd som kan komma med synpunkter och tala om för den andra huruvida det hon arbetar med ser bra ut eller ej.

Stickning är den slöjdform som vi båda behärskar bra och dessutom ägnar oss mest åt för tillfället. Mamma stickar just nu på ett par raggsockor och jag håller på med en sjal.

Dock finns det också slöjdformer som bara den ena ägnar sig åt. Mammas specialitet är ju yllebroderi, något som jag faktiskt aldrig ens har provat. Jag är inte särskilt bra på att brodera med moulinégarn och tror knappast att jag kommer att vara särskilt bra på att yllebrodera heller, men någon gång i framtiden kan det hända att jag gör ett försök. Dock inte för tillfället.

Och min specialitet är som bekant att sy tenntrådsarmband, något som mamma inte heller har provat.

Ibland gör vi också projekt tillsammans, såsom till exempel att jag stickar ett par vantar som mamma sedan broderar på, eller att vi som på bilden ovan hjälps åt med att överföra ett mönster till ett tyg. Att kunna samarbeta på det här sättet är fantastiskt och jag är mycket glad och tacksam över att kunna dela mitt textila hantverksintresse med min mamma. Det är verkligen superbra!

Om ordet pyssel

Jag måste få berätta att jag avskyr ordet pyssel och jag blir nästan förnärmad när någon påpekar att jag är "pysslig", trots att jag förstår att vederbörande inte lägger någon medveten värdering bakom sitt val av ord utan blott menar det som beröm. Jag tolkar dock ordet pyssel som något av ringa vikt som till exempel ett litet barn håller på med som sitt tidsfördriv. Det kan till exempel vara att klippa och klistra lite, kanske färglägga innanför konturerna i någon målarbok eller trä stora plastpärlor på en tråd. Men det kreativa skapande som vi ägnar oss åt i detta hus, det vill jag verkligen inte kalla för pyssel. Kalla gärna det vi håller på med för slöjd, handarbete, hantverk, hemslöjd eller liknande, men inte för pyssel.

Trots min personliga avsky gentemot ordet i fråga så är det ett ord som ändå tycks användas i många seriösa sammanhang, och flera personer som skapar de mest fantastiska saker vars like jag aldrig kommer att kunna tillverka hur mycket jag än anstränger mig och övar kallar sitt arbete för pyssel. Varför väljer man att göra det?

Nå, jag tycker mig ha märkt att ordet pyssel ofta appliceras på sömnad, stickning och annan typ av mjukslöjd, alltså den sortens slöjd som kvinnor traditionellt sett har ägnat sig åt. Däremot har jag då aldrig hört någon kalla det arbete som utförs av en person som står i sin verkstad och yxar ut ett rejält tråg av en trästam, alltså traditionellt manlig slöjd, för pyssel. Hur kommer det sig att det är så? Varför väljer somliga mjukslöjdare att kalla sitt hantverk för pyssel, medan hårdslöjdare inte gör det?

Om mina principer och hur jag bröt mot dem

Jag har som bekant predikat vitt och brett om vikten av att använda återbrukade tyger när man ägnar sig åt lappsömnad, och jag har stolt proklamerat att mina lapptäcken utgörs till allra största delen av exempelvis gamla lakan, kläder och gardiner som jag har tillvaratagit eller köpt på loppis. Nå, häromveckan for mina principer beträffande återbrukstyger all världens väg, ty vi besökte en quiltaffär som förde de mest fantastiska tyger i alla möjliga färger och mönster. Och det gick förstås inte att låta bli att handla. Min första tanke var att bara köpa några bitar grått tyg, ty det är en färg som jag har ont om då det gäller min egen tygsamling, men istället gick jag helt bananas och köpte småbitar av alla möjliga färger. Främst lila, grått och gult. 

Vad skall jag då göra med min nyinförskaffade tygsamling? Ja, några av tygerna kommer jag nog att använda mig av i sömnaden av mitt pågående lapptäcke, främst de grå tygerna eftersom jag som sagt har brist på den färgen bland mina återbrukstyger. Men därefter kanske jag syr mig ett lapptäcke av endast sprillans nya tygbitar, trots att det egentligen är emot mina principer. Jag behöver ju träna mina maskinsömnadsskills, så kanske blir det ett gult blockhustäcke någon gång i framtiden...