Jag har gott om så kallade skräptrasor bakom vävstolen, sorterade efter färg i papperskassar. Med skräptrasor menar jag korta trasor som inte räcker till någon större vävnad; till exempel mindre trasnystan eller rester som har blivit kvar efter att man har vävt något större projekt. Helt enkelt trasor som de flesta skulle betrakta som skräp.
Av skräptrasor kan man dock väva riktigt fina mattor. Jag använder dem i trasmattsbottnar, och istället för att skyttla in trasorna, vilket de ju är för korta till, så plockar jag in dem i väven. Det blir en trasa i taget, ett snedklipp och sedan skarvas den med nästa. Det tar lite tid, men det är ändå ganska roligt att sitta där och plocka in dem en efter en. Jag skulle visserligen kunna sy ihop trasorna på maskin också och sedan skyttla in dem, men jag skulle tro att det nog tar ungefär lika lång tid som att plocka in dem. Så jag skulle knappast vinna någon tid på det.
När man sedan slår in de blå skräptrasorna i väven så skiftar de i många olika färger; i olika nyanser av blått och även i olika mönsterfärger. Trasväven blir således skiftande och melerad, men hålls ändå ihop av det faktum att blått förekommer i alla inslag.
Av dessa trasor blev det en liten badrumsmatta; bottnarna är av skräptrasor och sedan har jag gjort bårder i rosengångsvariant av en gammal röd klänning och en svart rest. Jag är nybörjare på rosengång och behärskar det inte särskilt väl, men jag försöker lära mig och kommer förhoppningsvis att bli bättre när jag har hållit på med det ett tag. När jag var klar med den här mattan så slog det mig att färgskalan i den faktiskt är densamma som för den vandrande vålnadens beklädnad. Och det är ju riktigt häftigt att ha en sådan matta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.