Om min bästa fingerborg

Jag har gott om gamla fingerborgar i mina gömmor; de finns i både plast och metall, och de allra flesta är arvegods från tidigare generationer. Jag har dock väldigt svårt för att sy med en metallbit på fingret, och det vill aldrig bli riktigt bra när jag använder en sådan, så det slutar alltid med att jag tar av mig fingerborgen och syr utan, vilket fungerar bra ett tag men till sist har lett till både blåsor och hål på fingertopparna. Det fungerar  inte i längden, har jag tvingats erkänna, så till slut tillverkade jag min egen fingerborg.

Min bästa och tillika enda fingerborg som jag kan sy med har jag egenhändigt gjort av läder och lintråd. Den svarta läderbiten är återbruk av kortändan på en gammal rejäl svångrem i läder, och jag har helt enkelt sytt ihop den med stark lintråd. Den här fingerborgen är betydligt smidigare att använda än en i metall, och den känns inte alls som om jag skulle ha en stor och tung klump på fingret. Som syns så har den blivit rätt så välanvänd. 

Baksidan är kanske inte så snyggt sydd med de sneda stygnen, men det är ju ett bruksföremål, så då behöver man inte vara så noggrann. Runt kanterna har jag limmat fast en bit guldfärgat skinn, delvis för att dölja en ful skarv men också för att den skall vara lätt att hitta. Det händer nämligen ofta att jag slänger den ifrån mig i all hast, och sedan måste ägna flera minuter åt att leta efter den innan jag kan fortsätta mitt sömmande, men med det pålimmade guldskinnet syns den lite bättre bland alla mina sybehör. Det gör att jag kan ägna mindre tid åt att leta och mer tid åt att sy...