Om att vara i monteringstaga

Lapptäcket med stjärnor har legat på vänt ett tag, men nu har jag äntligen kommit igång med att montera det. När man ägnar sig åt handsömnad i alla möjliga miljöer både ute och inne kan man dock inte undgå att få damm och smuts på tyget, så först av allt tvättade jag mitt lapptäckestyg. Därefter skulle det strykas så slätt som möjligt, och det var en långdragen process, måste jag säga. Det tog mig flera timmar att stryka det så slätt som jag ville ha det.

Här ses för övrigt baksidan på stjärnsömnaden. Avigsidan kan ibland vara lika intressant som framsidan, tycker jag, och det gäller att passa på att titta på den nu, ty den kommer ju sedan inte att synas, eftersom den sys in i täcket. 

Efter många om och men och funderingar bestämde jag mig för att sy en smal vinröd kant runt stjärnsömnaden för att rama in den och få den att framträda ännu mer. Och just nu är jag i färd med att sy ihop de tre lagren; den handsömmade framsidan, vadden och baksidestyget. Beträffande det sistnämnda så var jag orolig att tyget inte skulle räcka, och den oron visade sig vara befogad ty det var verkligen på centimetern.

Mina knappnålar med färgglada huvuden är förstås oumbärliga vid monteringen av lapptäcket. Förra gången jag sydde ett täcke glömde jag dock kvar en nål, och lyckades sy in den i fodret, så jag fick göra ett litet hål i tyget för att pilla ut den. Inte särskilt lyckat. Det skall jag dock försöka undvika den här gången. Sedan när jag har monterat klart täcket återstår det ännu en del arbete innan det är klart, nämligen den inte alltför roliga quiltningen. Fortsättning följer.