lördag 23 februari 2013

Om att virka på bussen

Ibland när andan faller på brukar jag virka mina sexkanter på bussen. Det är rätt intressant att se omgivningens reaktion; de flesta bryr sig naturligtvis inte om vad jag gör men somliga ger mig underliga blickar, och ibland har någon kommit fram och visat intresse för vad jag håller på med och frågat vad det så småningom skall bli. Däremot har jag nog aldrig sett någon annan människa handarbeta på bussen, åtminstone inte på någon av de bussar som jag brukar åka med. 

Mina garnrester och min blå virkkrok har jag liggande i en liten ärvd plåtask som jag sedan stoppar ner i handväskan. Asken är i perfekt storlek, tar ingen större plats, och rymmer garn i lagom stora mängder. Den är nog ganska gammal, skulle jag tro, ty på baksidan har någon ristat in namnen på mormor och hennes systrar, samt deras föräldrar. Baserat på det skulle jag tro att plåtasken är från sent 20-tal eller tidigt 30-tal, kanske. En ganska så gammal ask, således, men likväl perfekt att använda när jag vill virka på bussen. 

2 kommentarer:

  1. Jag har läst ifatt nu hos dej och beundrat dina fina armband och pulsvärmare. För att inte tala om ditt stora fina lapptäcke.
    Kramar till dej

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket, Birgitta. Roligt att du hittade någonting som du fann intressant.

    SvaraRadera