Om bloggtystnad och den virkade filtens framväxt

För tillfället jobbar jag för fullt; därav den plötsliga bloggtystnaden. Dagarna går ju till arbetet, och kvällarna så här års tillbringas mest utomhus istället för framför TVn med något handarbete. Så av den anledningen har det inte blivit någonting skrivet här på ett tag; det har helt enkelt inte funnits någonting särskilt att skriva om.

Det enda som jag egentligen har gjort i hantverksväg under sommaren är att virka sexkanter till min växande filt. Den har blivit ännu lite större, men det är fortfarande ett bra tag kvar tills den är tillräckligt stor. Just nu ser den växande filten dock förfärligt brokig ut, och det är nästan att jag börjar ångra att jag har använt mig av alla möjliga färger istället för att hålla mig till ett begränsat antal. Å andra sidan är ju tanken med den att den skall vara just en restgarnsfilt, och restgarnerna finns ju i alla möjliga färger. Dessutom kommer den nog bli bättre med den enfärgade kant som jag har tänkt att den skall få när den har blivit tillräckligt stor; jag tror att det kan lugna ner intrycket lite. Förhoppningsvis. 

Om mitt senaste second hand-fynd

Jag är mycket svag för gamla (eller nya) bonader, och håller alltid ögonen öppna efter sådana när jag är ute och handlar i second hand-butiker. Jag tycker dels om dem för att de brukar vara välbroderade, en konst som jag själv inte behärskar särskilt bra alls, men också för att de i många avseenden är något av ett tidsdokument över en svunnen tid. Den här lite sneda bonaden med den breda blå kanten och broderier i pärlgarn inhandlade jag häromdagen.

I många avseenden känns den naturligtvis väldigt gammaldags, med sina blomsterbroderier och de för gamla bonader så typiska textraderna, och det är just det som tilltalar mig. Dessutom är det uppenbart att hon (eller han) som en gång i tiden broderade den har lagt ner mycket tid och arbete på sin fina bonad, och då känns det roligt att den hamnade hos mig som verkligen uppskattar den. Jag är mycket nöjd med mitt fynd, och fortsätter min spaning efter bonader i second hand-butikerna.

Om kvastskaftsvirkning och gult

Jag läste nyligen om kvastskaftsvirkning och tyckte att det såg intressant ut, så jag bestämde mig för att göra ett eget försök. Jag satte igång och experimenterade med ett bomullsgarn i finaste smörblommegult som jag har lyckats få tag i. Av någon anledning har jag länge tyckt illa om just gult, kanske på grund av att jag växte upp i ett rum med gulmönstrade tapeter och helt enkelt fick nog av den färgen när jag blev tonåring och äldre. På sistone har jag dock börjat tycka om gult igen, av oklar anledning. Kanske har jag gått i barndom på nytt, helt enkelt.

Att virka på det här sättet med hjälp av en grov sticka var faktiskt väldigt roligt; lite ovant i början naturligtvis men när jag väl kom in i arbetssättet så gick det betydligt enklare. Och får jag bara träna lite till kommer nog fingrarna att bli ännu flinkare, skulle jag tro. 

Jag har dock inte riktigt bestämt mig för vad jag skall göra av garnet ännu, och har provat lite olika varianter. Jag började först på vad som skulle bli en sjal, men sedan tänkte jag att det nog skulle bli vara bättre att  göra en bordsduk av garnet istället. Eller också blir det någonting helt annat; det återstår ännu att se.

Om ett par enkla handledsvärmare

Dessa handledsvärmare är både snabbstickade och enkla att göra. Jag tänkte ut mönstret allteftersom jag stickade, och den här gången blev det inte alls så många upprepningar och omändringar som det brukar bli när jag försöker hitta på mina egna varianter på handledsvärmare och vantar. Till att börja med lade jag upp och stickade det enkla randiga mönstret på den del som går upp på handryggen, för att sedan minska maskantalet med hälften och övergå till slätstickning på den del som omger handleden. Därefter avslutade jag med några varv ränder för att slätstickningen inte skulle börja rulla sig. Handledsvärmarna skall dock inte bäras som på bilden ovan, naturligtvis...

...utan de skall förstås, som här, sticka fram under ett par tröjärmar. Effektfullt i all sin enkelhet (och värmande, givetvis).

Om min hemgjorda dammvippa

Erkännas bör att detta inte är det snyggaste föremål som jag har tillverkat i mina dagar, och jag funderade länge på om jag överhuvudtaget skulle våga visa upp det här på bloggen. Likväl, här kommer den; min hemgjorda dammvippa.

Den är tillverkad av gamla påskfjädrar som blivit över efter pyntandet. Jag gillar inte att slänga saker som kan visa sig komma till användning (ittnô får förfares, som det heter på min dialekt), så istället för att kasta bort fjädrarna satte jag ihop dem i en bukett, lindade dem med tejp och fäste dem sedan på en gammal blompinne.

Sedan lindade jag skaftet, det vill säga blompinnen, med en gammal mattrasa, och så hade jag en egentillverkad dammvippa. Inte så snygg, som sagt var, men det är ju faktiskt ett bruksföremål och ingenting som man brukar visa upp för gäster, så hur den ser ut spelar egentligen ingen roll. Huvudsaken är att den är funktionell, och det tror jag nog att den skall visa sig vara.

Så nu kan jag damma så att fjädrarna ryker. Bokstavligt talat.

Om vävdrömmar och en färgstark hallmatta

För tillfället är det arbete, studier och praktik som gäller, så just nu blir det inte särskilt mycket tid och ork över till handarbete, annat än några enstaka virkade rutor lite då och då. Jag kan dock inte låta bli att snegla på vävstolen, som har stått orörd i ett hörn ett bra tag. Det skulle kanske vara roligt att börja med en trasväv igen. Vävstolen är solvad med svart mattvarp och klippta trasor finns det gott om, så det är egentligen bara att sätta igång den dag andan faller på. Just nu har jag dock inte tid, men till sommaren, kanske....

Den här mattan är bland de senaste trasmattorna som jag har vävt; den är kanske tre år gammal och är en av två likadana som är gjorda för att passa i hallen. Jag tycker om färgstarka mattor, och här fick jag utlopp för mitt behov av färg. Bottnarna går till största delen i svart för att de skall "hôlle mä lorten," som det heter i detta hus, det vill säga grus och löv och annat som oundvikligen hamnar på golvet i en hall syns inte lika väl mot en mörk matta som mot en ljus. Därav de mörka bottnarna.

Bottnarna är gjorda av gamla skräptrasor; ett material som det finns gott om i mina gömmor och som är roligt att väva med. Huvudfärgerna är svart och grått, men den uppmärksamme ser att det har smugit sig in en och annan trasa i andra färger också. Det ger trasmattan lite mer liv, tycker jag.

Och bården går i rött, rosa och lila, och har en kant i grönt med gula rosengångsinslag. Här kom bland annat en rosa duk och en gammal lila blus med guldbroderier till användning. Och jag fick leka med färggranna trasor och blanda dem efter mitt tycke. Det är inte utan att jag längtar lite efter att väva igen...

Om den virkade filtens fortsatta framväxt

Jag fortsätter att virka vidare på mina sexkanter, och filten har nu blivit ännu lite större sedan sist. Det går inte direkt fort framåt, men så är det ju ingen brådska heller, utan det får ta den tid det tar. Som ni ser följer jag inget som helst mönster, utan rutorna är placerade lite hursomhelst allteftersom jag blir klar med dem. Och just nu ser kanske filten ut att bli lite för brokig och rörig med alla sina färger, men jag har tänkt att den skall få en enfärgad kant så småningom (om det blir som jag har tänkt mig) och det kommer att lugna ner brokigheten. Hoppas jag.