Om ett yllebroderat mobilfodral

Efter att jag länge har gått omkring med ett tillfälligt mobilfodral i lappteknik (vilket kan beskådas här) har nu ett mer genomarbetat fodral tillverkats. Detta har mamma gjort och det består av svart kläde och har en yllebroderad blomma på framsidan. Blomman är egenritad med hjälp av inspiration från diverse mönsterböcker och den är broderad med ganska tunt ullgarn.

Fodralet är inte vändsytt utan sömmarna syddes på rätsidan och kanterna klipptes sedan i sicksack med en mönstersax. Vi räknar med att tyget kommer att töja sig lite med tiden så därför gjordes fodralet ganska snävt. Det återstår att se om så verkligen kommer att vara fallet; kanske är klädet så stumt att det håller samma form hela tiden. Tiden får avgöra hur det blir med den saken. 

Om början på ett nytt handsytt lapptäcke

Nu kunde jag inte hålla mig längre, utan den här veckan har jag börjat sy på ett nytt lapptäcke. Den här gången ville jag göra ett täcke med vit botten, fast det tyg jag valde är inte alldeles helvitt utan ljust beige för att göra intrycket lite mildare. Vitt är lite för skarpt, tycker jag. Sexkanterna är sydda för hand runt pappmallar och bildar tillsammans avlånga blommor som påminner om mormors blomsterträdgård; ett mönster som jag tidigare har sytt ett täcke i (det kan beskådas här). Det här mönstret med de avlånga blommorna har säkert också ett specifikt namn, men det känner jag dessvärre inte till. Jag får undersöka saken och försöka ta reda på vad det kan vara.

Ett lapptäcke med blommönster skulle lätt kunna göras väldigt romantiskt och gulligt om man bara använder sig av småblommiga tyger i milda pastellfärger, men det intrycket vill jag gärna undvika så jag tänker sy det här täcket av både randiga, rutiga, små- och stormönstrade tyger. Den enda regel jag har tänkt förhålla mig till är att se till att tygerna i blommorna är mönstrade, färgstarka och inte har alltför ljusa bottenfärger. I blommornas mitt syr jag ett enfärgat tyg i en färg som passar ihop med det mönstrade tyget.

Sexkanterna i det här täcket är ganska små; betydligt mindre än de sexkanter med vilka jag sydde mormors blomsterträdgård. Att bedöma storlek på bild är alltid svårt, men jag tog med avsikt med mina knubbiga tår på den här sista bilden för att det skall gå att få en uppfattning om storleken. Det kommer onekligen att ta tid innan det här täcket av små sexkanter blir färdigställt, i synnerhet med tanke på att jag inte kan hålla mig till ett projekt utan håller på med flera saker samtidigt. Förmodligen kommer det här täcket att ge mig sysselsättning i många månader, kanske till och med år framöver...

Om mina grå-blå tumvantar med kragar

Jag är mycket förtjust i kragvantar; de är varma och sköna och de vida kragarna gör att man kan ha både armband och handledsvärmare på sig under dem om det skulle behövas. Nu har jag äntligen färdigställt ett par enkla kragvantar som länge har legat på vänt i UFO-högen. 

Jag berättade om arbetet med detta par vantar redan för ett och ett halvt år sedan i det här inlägget, så det har verkligen tagit tid att få dem färdiga. Anledningen till att de har legat ofärdiga så länge är den att jag stickade fel på den andra vanten; jag placerade tummen för långt ner och upptäckte det inte förrän jag nästan var klar. Det gjorde att jag blev tvungen att repa upp en lång bit, och när jag sedan skulle sticka om det stycket hade jag ingen inspiration till att sticka på vantarna alls utan de blev liggande. Det finns ingenting som är så förödande för min arbetsmoral som att vara tvungen att repa upp och göra om långa stycken. Men om de får ligga tillräckligt länge glömmer man bort det inträffade, och då kan det vara desto mer inspirerande att färdigställa dem. Och det var just det som skedde den här gången. 

Vantarna är stickade i ett blandgarn av ull och alpacka. De vida kragarna blev klockade och nästan lite puffärmsliknande. Dessa är stickade i ett enkelt mönster medan resten av vantarna är slätstickade, och vid övergången från kragarna till slätstickningen minskade jag maskantalet med nära nog hälften.

Sammanfattningsvis är jag ganska nöjd med mina vantar och hoppas att de kommer att komma till nytta under vintern (ännu är väderleken dock lite för varm för att det skall vara lämpligt att använda tumvantar). Nu återstår bara frågan om de skall ha ett broderi på handryggen eller ej. Nog för att jag tycker att vantarna är fina som de är men ett broderi skulle nog göra dem ännu finare. Vi får se hur det blir med den saken...

Om att knyta solv

Jag har lite planer på att få igång en vävstol nu i vinter; dock inte den stora som man väver breda mattrasor på utan en liten vävstol som passar till mindre projekt, såsom till exempel löpare. Innan vi kan sätta upp väven behövs dock knytas nya solv, så det ägnar vi oss åt för tillfället. Det är inte svårt men däremot ett ganska långtråkigt och enformigt arbete, i alla fall om man måste knyta många.

Själva solvstocken, som redskapet man knyter solv på tydligen kallas, är givetvis hemgjord. Efter att ha mätt och räknat ut hur stora våra solv skulle vara sågade pappa till träet och satte fast metallpinnarna. Jag gjorde sedan grundmålningen och mamma gjorde dekorationsmålningen. Ett riktigt samarbetsprojekt, således.

Och nu håller vi på att knyta solv för fullt.

Förhoppningsvis blir det väl färdigt så småningom...

Om en lappkudde sydd på symaskin

Som jag tidigare har berättat är jag inte särskilt duktig på att sy på symaskin, åtminstone inte om målet är att sömmarna skall bli så raka som möjligt (och det vill man ju oftast att de skall vara). Jag försöker dock träna och därigenom förhoppningsvis bli lite bättre, och den här gången har jag övat genom att tillsammans med mamma sy en lappkudde.

Kudden består av enkla trekanter av återbrukat tyg från våra gömmor. Vi skar ut längder med hjälp av rullkniv och skärunderlag, sydde ihop längderna på maskin och skar dem sedan i fyrkanter som då kom att bestå av två trekanter i olika färger. Därefter sydde vi ihop dem, först två och två och sedan till långa remsor. Mamma som kan detta med att sy trekanter fungerade som både arbetsledare och instruktör. 

Helst skall givetvis trekanterna sys ihop på ett sådant sätt att skarvarna blir helt raka, men den uppmärksamme ser ju här att det inte stämmer helt överens på sina ställen. Dock var det här det bästa som i varje fall jag kunde få till, och med tanke på att det var första försöket så tycker jag att det blev rätt så hyfsat i alla fall. Men förhoppningsvis skall det väl kunna gå att få det ännu bättre nästa gång.

Den färdiga kudden är väldigt stor och mjuk, och kommer nog att användas som huvudkudde i en säng snarare än som prydnadskudde i ett soffhörn. Om inte man vill ha en väldigt stor och mjuk kudde att luta sitt huvud emot när man ligger i soffan och tittar på TV, förstås; det kan ju vara...

Om mitt tenntrådsarmband med koppartråd och blå glaspärlor

Så har det blivit dags att förevisa ett egentillverkat tenntrådsarmband igen. Det här breda armbandet består av fyra flätor av blå koppartråd, trädda med små glaspärlor som skiftar i olika blå nyanser. Mellan varje fläta har jag placerat snoddar av ganska så tunn tenntråd som ramar in de pärlbeprydda flätorna.

När man tillverkar tenntrådsarmband är man således inte begränsad till att bara använda sig av just tenntråd, utan man kan även fläta och sy armband med koppartråd. Denna brukar gå att få tag på i en mängd olika färger och varianter, och kan vara rolig att experimentera med. I just det här fallet stämmer färgen på koppartråden och glaspärlorna så väl överens med varandra att detta experiment till armband blev riktigt lyckat.

Om tovade karottunderlägg i mängder

Som jag har berättat i ett tidigare inlägg så håller vi i det här huset på med många olika former av kreativt skapande, varav ett nu på sistone har varit tillverkning av karottunderlägg. Att göra sådana var riktigt roligt så vi gjorde ganska många av bara farten, och nu har vi fått en hel uppsättning av underlägg klara. 

Som jag tidigare har nämnt så består karottunderläggen av grov filt, köpt på ett överskottslager för många år sedan, och av denna filt klippte vi rundlar med en vanlig tallrik som mall. På dessa har sedan motiven nålfiltats. En del motiv gjordes med pepparkaksmått som mall, andra med inspiration från mönsterböcker och några är helt eget påhitt. Vi har sedan nålat ihop framsidan med en odekorerad baksida, och emellan dessa båda har vi lagt lite kardad ull som stoppning.

Inuti stoppningen strödde vi också lite torkad lavendel. Att använda sig av sådan är givetvis ingen nödvändighet, men vi råkade ha det hemma så vi lade det i stoppningen. Och lavendel gör att det doftar gott av underläggen, i alla fall.

Sedan syddes de båda filtlagren med stoppningen emellan ihop med ett tvåtrådigt ullgarn och vanliga langettstygn.

Här ses till sist några av de färdiga karottunderläggen. Arbetsfördelningen har varit sådan att mamma har torrtovat motiven och sytt sömmen runtom, medan jag har klippt rundlar, stoppat och nålat dem. Sammanfattningsvis har det varit ett riktigt roligt projekt, och vi har fler idéer till motiv än vad vi har hunnit göra. Nu har dock kardorna och nålfiltningsnålarna och all ull städats undan för tillfället, men de kommer säkert att plockas fram igen förr eller senare, för det här var riktigt roligt och väl värt att göra fler gånger.

Om svarta handledsvärmare med röda glaspärlor

Den lite kyligare väderleken gör att behovet av varma handledsvärmare fortsätter att växa. Själv har jag kommit av mig med mitt handledsvärmarstickande för tillfället, men mamma är fortfarande i full gång.

Här syns det av henne senast tillverkade paret. Det är stickat i tunn alpacka på 1,5 mm tunna stickor med ett ganska glest mönster av röda glaspärlor. Pärlmönstret är som så ofta egendesignat, och det ritades upp på ett rutat papper innan stickningen påbörjades. Att rita egna mönster till handledsvärmare är som jag har påpekat förut inte särskilt svårt, och det gör dessutom arbetet roligare. Det är ju betydligt mer tillfredsställande att sticka efter ett mönster som man har hittat på själv, åtminstone anser jag det...

Om ett mobilfodral av sexkantiga tyglappar

Jag hade inte haft min nya mobil mer än någon vecka förrän jag fick se att den hade fått en liten repa i skärmen. Jag insåg då att jag behövde ett fodral för att skydda den från ytterligare repor, så jag sydde ihop ett enkelt sådant på en kväll.  

Fodralet är tillverkat av små tygbitar av bomull som jag har sytt ihop för hand runt ganska små sexkantiga pappmallar. Jag hade ingen direkt tanke bakom vilka tyger och färgkombinationer som jag skulle använda mig av, utan det handlade bara om att sy ihop ett funktionsdugligt fodral så snabbt som möjligt. 

Därefter sydde jag ihop fodralet på symaskin, vilket gjorde att det blev en tydlig söm på baksidan. Inuti är fodralet fodrat med enkel röd lakansväv för att göra det lite stadigare och tjockare och därmed kunna skydda mobilen ännu bättre mot repor. 

Nu har jag således ett färgglatt mobilfodral som fyller sitt syfte, och därutöver är det också unikt och personligt i det avseende att ingen annan har ett likadant. Dessutom var det väldigt lättsytt. Tanken är dock att vi skall tillverka ett mer arbetat och förhoppningsvis lite finare fodral till mobilen framöver; vi har lite planer på någonting yllebroderat. I väntan på det får dock detta duga...

Om en enkel väska av ett broderat spjällband

Jag behövde en liten och behändig väska att lägga min mobiltelefon och mina nycklar i när jag går skogspromenader. Jag hade förstås bara kunnat gå till väskbutiken och införskaffat en sprillans ny väska, såsom de flesta människor antagligen gör när de har behov av en, men istället gick jag till second hand-butiken och köpte ett broderat spjällband. Sådana brukar det ibland finnas gott om på loppisar och man kan ofta få dem för en mycket billig penning, antagligen på grund av att få människor idag har en kakelugn hemma och därmed inte heller har något behov av att dekorera med spjällband. 

Just det här spjällbandet är broderat med ullgarn i vackra klara färger, främst brunt och orange, och det är dekorerat med en garntofs längst ner. 

Genom att vika spjällbandet i tre delar och sy ihop det för hand med extrastark sytråd i sidorna blev det till en liten enkel återbruksväska. Den nedre, kilformade delen fick bli väsklock och den orange tofsen fick sitta kvar som dekoration.

Spjällbandet var redan fodrat med ett brunt bomullstyg och det lät jag sitta kvar och bli till foder i väskan. Som axelrem sydde jag i ett brett svart och mycket enkelt bomullsband, och det är så långt att jag kan bära det korsat över bröstet om jag vill. Egentligen skulle det kanske ha passat bäst med ett brunt band med tanke på att huvudfärgen i väskan är just brun, men det svarta bandet var vad jag hade hemma så då fick det duga.

Slutligen sydde jag i en en stor tryckknapp för att kunna stänga locket ordentligt och inte behöva riskera att saker och ting faller ur.

Detta blev en både billig och mycket lättsydd väska som fungerar alldeles utmärkt till det avsedda syftet, det vill säga rymma mina värdesaker på skogspromenaderna. Det faktum att väskan är sydd av ett återbrukat broderi gör förstås inte saken sämre eftersom det gör den miljövänlig, och så gillar jag det faktum att den är den enda i sitt slag och att jag därmed inte riskerar att stöta på någon annan som har en precis likadan. Nu brukar jag i och för sig inte möta någon människa alls på mina skogspromenader, så oavsett vilken väska jag har med mig finns det ingen större risk att jag träffar på någon med en likadan...

Om arbetet med lapptäcksfilten

Här ligger ett gäng färgglada restgarner och väntar på att bli ihopvirkade till sexkanter. Alla dessa smånystan har blivit över efter tillverkning av till exempel sjalar, handledsvärmare, vantar, etc., och skall nu få nytt liv i min virkade lapptäcksfilt.

Filten fortsätter att växa, sakta men säkert, och jag börjar fundera på när det kommer att vara dags att avsluta den. Skall den vara så stor att den även går att använda som överkast på sängen? I så fall återstår det att virka många många sexkanter innan jag blir klar med den. Eller skall filten vara av en lite mer behändig storlek och lagom för att bara dra över sig då man ligger i soffan och tittar på TV? I så fall är det nog dags att börja tänka på att avsluta den snart, för den storleken börjar den helt klart närma sig. Och hur skall jag då göra med kanten? Skall den vara lila som jag först hade tänkt mig eller skall jag göra på något annat sätt? Skall den vara vågig eller rak? Bred eller smal? Frågorna är många och jag funderar vidare...

Om handledsvärmare med guldgula pärlor

Mamma fortsätter på handledsvärmartemat och här syns det senast tillverkade paret. Dessa är pärlstickade i ett beige alpackagarn och har en bård av guldgula glaspärlor.

Då det börjar bli allt kyligare ute är det verkligen dags att använda sina handledsvärmare, åtminstone om morgnarna då det är som kallast. Det är sedan enkelt att ta dem av sig när det blir varmare fram på dagen, och man kan lätt och behändigt stoppa ner dem i handväskan utan att de tar någon större plats. Ett alldeles utmärkt höstplagg!

Om kreativt skapande

I detta hus pågår just nu ganska mycket kreativt skapande, förutom handledsvärmarstickande och sexkantsvirkande så ägnar vi oss för tillfället åt tillverkning av karottunderlägg. Dessa är tillklippta av en gammal grov militärfilt med en vanlig mattallrik som mall. Motiven av kardad ull torrtovas på militärfilten och vi använder bland annat pepparkaksmått som mallar för de olika figurerna. Sedan skall varje underlägg sys i hop med en baksida och stoppas med ull, likt det karottunderlägg som vi tidigare har visat här. Fortsättning följer...

Om mitt färdiga stjärntäcke

Om arbetet med mitt stjärntäcke har jag tidigare skrivit ganska mycket på dessa sidor, bland annat här och här. Täcket färdigställdes för ett ganska bra tag sedan; någon gång under våren 2013. Dock hade mitt bloggande tillfälligt tynat av under just den tiden, så något inlägg om hur täcket blev när det var färdigt gjordes aldrig. Nu tänkte jag ett och ett halvt år senare reparera den skadan; bättre sent än aldrig, som det brukar heta.

Så här blev alltså mitt färdigställda stjärntäcke till sist. Alla tyger i stjärnorna är antingen rester efter andra sömnadsprojekt eller återbrukade från gamla kläder, gardiner, lakan, örngott, etc., medan det svarta bottentyget och tyget till den vinröda kanten är nyinköp. Alla lappar är sydda för hand runt pappmallar medan kviltningen samt sömnaden av kanten och baksidestyget har gjorts på maskin.

Jag funderade länge på huruvida jag skulle kanta täcket eller inte och vilken färg den eventuella kanten då skulle ha, och till slut bestämde jag mig för en smal vinröd kant. Lärdomar som jag har dragit av det valet är att det inte är så klokt att ha en alltför smal kant om man inte kan sy rakt på symaskin (vilket jag är rätt dålig på), ty det syns väldigt väl att det är snett om kanten är alltför smal. Har man istället en bred kant blir ojämnheterna mindre synliga.

  

Det roliga med lapptäcken är som så ofta att kunna använda och återbruka tyger som man har sparat och känner igen från förr, och i det här lapptäcket finns många bitar ur mitt liv med. Tyget med både ränder och blommor i stjärnan till vänster kommer från en klänning som mamma sydde till mig när jag bara var något år gammal. Det småblommiga tyget med blekgul botten i stjärnan i mitten kommer från ett draperi till ett toalettbord som jag hade när jag var kanske tio år. Mormor sydde draperiet och jag kände mig så vuxen som hade ett eget toalettbord. Det vita tyget med blå blomrankor i den högra stjärnan kommer från det första paret gardiner som jag köpte när jag flyttade hemifrån till egen lägenhet en gång i tiden.

Alla tyger har jag dock inte använt själv utan en hel del har jag fått av människor i bekantskapskretsen. Det gör att inte bara jag själv och mitt liv är representerat i täcket; även tyger från olika släktingar finns med. Bland annat finns bitar av morfars skjorta, min fasters kjol, mammas solblekta gardiner, min systers gamla påslakan och mormors blus med i täcket.

Baksidestyget består av två gardinlängder som jag har köpt i second hand-butiken. Det var med nöd och näppe som tyget räckte på längden, men ibland har man tur och det visade sig vara precis tillräckligt.

Och en liten katt kom med i ett hörn av täcket också. Tyvärr har vi ingen katt i detta hus längre, så i brist på bättre fick jag sy in en katt med både bjällra och rosett i täcket istället.

Nu när stjärntäcket är avslutat och klart för längesedan så borde jag förstås ha ett nytt lappsömnadsprojekt på gång, men just nu syr jag inte på något sådant alls. Istället har den här filten fått inneha rollen av ett lapptäckesprojekt, även om den råkar vara virkad. När den är klar (eller kanske innan dess) blir det nog dags för ett nytt handsytt täcke igen. Det är inte utan att jag känner mig lite sugen nu när jag har fotograferat och skrivit om detta. Och tygrester har vi gott om; det finns nog material till rätt många täcken i mina gömmor...

Om mörkrosa handledsvärmare med ljusrosa pärlor

Så har detta par handledsvärmare, som jag tidigare har bloggat om här, också blivit klara. De är stickade i ett mjukt alpackagarn och har ett mönster som är enkelt och lätt att sticka; ett som jag tidigare har påpekat mycket passande mönster för den som är nybörjare på pärlstickning, således.

Pärlmönstret må vara enkelt men det gör inte dessa handledsvärmare på något vis sämre än sådana som har ett mer komplicerat mönster. Ibland kan det enkla vara vackert nog. 

Just nu är både mamma och jag i handledsvärmartaga, och i synnerhet mamma tillverkar sådana på löpande band. Det gör att det förmodligen kommer att figurera en del handledsvärmare här på dessa sidor under den närmaste framtiden. Det blir gärna så när man låter lusten och viljan styra ens handarbete; man fastnar för en viss sak under en period och tillverkar då mycket av det. Och just nu är det handledsvärmare som gäller i detta hus.