onsdag 29 oktober 2014

Om en lappkudde sydd på symaskin

Som jag tidigare har berättat är jag inte särskilt duktig på att sy på symaskin, åtminstone inte om målet är att sömmarna skall bli så raka som möjligt (och det vill man ju oftast att de skall vara). Jag försöker dock träna och därigenom förhoppningsvis bli lite bättre, och den här gången har jag övat genom att tillsammans med mamma sy en lappkudde.

Kudden består av enkla trekanter av återbrukat tyg från våra gömmor. Vi skar ut längder med hjälp av rullkniv och skärunderlag, sydde ihop längderna på maskin och skar dem sedan i fyrkanter som då kom att bestå av två trekanter i olika färger. Därefter sydde vi ihop dem, först två och två och sedan till långa remsor. Mamma som kan detta med att sy trekanter fungerade som både arbetsledare och instruktör. 


Helst skall givetvis trekanterna sys ihop på ett sådant sätt att skarvarna blir helt raka, men den uppmärksamme ser ju här att det inte stämmer helt överens på sina ställen. Dock var det här det bästa som i varje fall jag kunde få till, och med tanke på att det var första försöket så tycker jag att det blev rätt så hyfsat i alla fall. Men förhoppningsvis skall det väl kunna gå att få det ännu bättre nästa gång.

Den färdiga kudden är väldigt stor och mjuk, och kommer nog att användas som huvudkudde i en säng snarare än som prydnadskudde i ett soffhörn. Om inte man vill ha en väldigt stor och mjuk kudde att luta sitt huvud emot när man ligger i soffan och tittar på TV, förstås; det kan ju vara...

2 kommentarer:

  1. Hej
    Jättefin kudde!
    Det där med perfekta sömmar i lappteknik - tycker jag är överskattat!
    Om man har möjlighet att titta på några gamla lapptäcken ser man att de gjort så gott de kunnat och det ger lite mer liv än om alla sömmar skulle vara spikraka och mötas i räta hörn alltid..
    Att man ska hålla vettig sömsmån så att hållbarheten och kvalitén på alstret därmed blir bra tycker jag däremot är självklart.
    Njut av den goa känsla som infaller när man lyckats bra med något!
    Hälsningar Fröken Slöjd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar. Ja, det är ju faktiskt lite roligt att det syns att det är handgjort med allt vad det innebär i form av till exempel sneda sömmar och inte helt exakta hörn. Det ger precis som du säger mer liv åt arbetet. Dock är det alltid enklare att uppskatta sådant i andras handarbeten, tycker jag; när jag själv gör någonting vill jag helst att det skall bli så perfekt som möjligt. Vilket egentligen är rätt dumt eftersom perfektion i princip är omöjligt och orealistiskt att uppnå. Och dessutom är det betydligt tråkigare.

      Radera