Om början på ett nytt handsytt lapptäcke

Nu kunde jag inte hålla mig längre, utan den här veckan har jag börjat sy på ett nytt lapptäcke. Den här gången ville jag göra ett täcke med vit botten, fast det tyg jag valde är inte alldeles helvitt utan ljust beige för att göra intrycket lite mildare. Vitt är lite för skarpt, tycker jag. Sexkanterna är sydda för hand runt pappmallar och bildar tillsammans avlånga blommor som påminner om mormors blomsterträdgård; ett mönster som jag tidigare har sytt ett täcke i (det kan beskådas här). Det här mönstret med de avlånga blommorna har säkert också ett specifikt namn, men det känner jag dessvärre inte till. Jag får undersöka saken och försöka ta reda på vad det kan vara.

Ett lapptäcke med blommönster skulle lätt kunna göras väldigt romantiskt och gulligt om man bara använder sig av småblommiga tyger i milda pastellfärger, men det intrycket vill jag gärna undvika så jag tänker sy det här täcket av både randiga, rutiga, små- och stormönstrade tyger. Den enda regel jag har tänkt förhålla mig till är att se till att tygerna i blommorna är mönstrade, färgstarka och inte har alltför ljusa bottenfärger. I blommornas mitt syr jag ett enfärgat tyg i en färg som passar ihop med det mönstrade tyget.

Sexkanterna i det här täcket är ganska små; betydligt mindre än de sexkanter med vilka jag sydde mormors blomsterträdgård. Att bedöma storlek på bild är alltid svårt, men jag tog med avsikt med mina knubbiga tår på den här sista bilden för att det skall gå att få en uppfattning om storleken. Det kommer onekligen att ta tid innan det här täcket av små sexkanter blir färdigställt, i synnerhet med tanke på att jag inte kan hålla mig till ett projekt utan håller på med flera saker samtidigt. Förmodligen kommer det här täcket att ge mig sysselsättning i många månader, kanske till och med år framöver...