söndag 9 november 2014

Om mina grå-blå tumvantar med kragar

Jag är mycket förtjust i kragvantar; de är varma och sköna och de vida kragarna gör att man kan ha både armband och handledsvärmare på sig under dem om det skulle behövas. Nu har jag äntligen färdigställt ett par enkla kragvantar som länge har legat på vänt i UFO-högen. 

Jag berättade om arbetet med detta par vantar redan för ett och ett halvt år sedan i det här inlägget, så det har verkligen tagit tid att få dem färdiga. Anledningen till att de har legat ofärdiga så länge är den att jag stickade fel på den andra vanten; jag placerade tummen för långt ner och upptäckte det inte förrän jag nästan var klar. Det gjorde att jag blev tvungen att repa upp en lång bit, och när jag sedan skulle sticka om det stycket hade jag ingen inspiration till att sticka på vantarna alls utan de blev liggande. Det finns ingenting som är så förödande för min arbetsmoral som att vara tvungen att repa upp och göra om långa stycken. Men om de får ligga tillräckligt länge glömmer man bort det inträffade, och då kan det vara desto mer inspirerande att färdigställa dem. Och det var just det som skedde den här gången. 

Vantarna är stickade i ett blandgarn av ull och alpacka. De vida kragarna blev klockade och nästan lite puffärmsliknande. Dessa är stickade i ett enkelt mönster medan resten av vantarna är slätstickade, och vid övergången från kragarna till slätstickningen minskade jag maskantalet med nära nog hälften.

Sammanfattningsvis är jag ganska nöjd med mina vantar och hoppas att de kommer att komma till nytta under vintern (ännu är väderleken dock lite för varm för att det skall vara lämpligt att använda tumvantar). Nu återstår bara frågan om de skall ha ett broderi på handryggen eller ej. Nog för att jag tycker att vantarna är fina som de är men ett broderi skulle nog göra dem ännu finare. Vi får se hur det blir med den saken...

2 kommentarer:

  1. Klart du ska brodera lite i väntan på kallare väder! :)
    Duktigt av dig att göra klart dem. Jag håller själv på och repar upp en massa på en virkad filt, det är verkligen trist att behöva göra om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det får nog bli ett broderi på dem så småningom, skulle jag tro. Att repa upp och göra om är verkligen tôligt, men att repa upp en filt måste vara desto värre eftersom det är mer arbete med den i jämförelse med en liten vante. Tänk om allt man gjorde kunde bli så perfekt och snyggt som man vill ha det redan från början och med en gång... :)

      Radera