torsdag 8 november 2012

Om problemet med slätstickning och hur det kan åtgärdas

Jag är just nu i färd med att sticka ett par torgvantar av några nystan restgarn som vi har haft liggande ett tag. Jag är rätt så förjust i kragvantar, så jag bestämde mig för att det här paret skulle få stora och rejäla slätstickade kragar.

Jag stickade kragarna i slätstickning, av den anledning att det är det sticksätt som passar bäst till det mönster med lyfta maskor som jag hade valt till mina vantar. Problemet med slätstickning är dock att det gärna vill rulla sig längs kanten, vilket syns på vanten till vänster som jag just nu stickar på. Ibland kan det förstås vara dekorativt med en rullkant, men i just det här fallet passade det sig inte. Lyckligtvis går det ändå att få kragen rak och slät trots slätstickningens rullningsbenägenhet, och på vanten till höger har jag åtgärdat problemet med hjälp av en stoppnål och ett tjockt garn.

För att förhindra att kanten rullar sig kan man nämligen sy med ett annat garn upp och ner på maskornas avigsida; här syns hur jag väver tätt med nålen på insidan av kragen. Det gör att kanten blir styv och inte rullar ihop sig, såsom den annars gärna vill göra. Garnet som man använder bör vara ganska tjockt och stadigt; jag använde ett löst tvinnat och ganska kraftigt ullgarn.

Att sitta och sy på det här viset är kanske inte det mest roliga och inspirerande hantverk man kan föreställa sig, men det är förhållandevis snart gjort och det fyller sitt syfte. I det här fallet blev den färdigställa kragen precis såsom jag ville ha den. Dessutom kommer det isydda garnet att ge extra värme omkring handlederna när vantarna sedan skall användas ute i kylan, vilket naturligtvis är en positiv aspekt av arbetet. Nu återstår bara för mig att sticka och sy klart den andra torgvanten, så att paret blir komplett.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar