tisdag 11 september 2012

Om att misslyckas och att lära sig av det

Ibland när man provar helt nya saker som man aldrig har gjort förut kan det visa sig att arbetet blir helt misslyckat. Det är visserligen en helt naturlig del i läroprocessen att man gör misstag och lär sig av dessa, men trots det blir jag riktigt sur när saker och ting inte blir som jag har tänkt mig. Och det verkar som om arbetet med min bollkudde har blivit misslyckat, åtminstone vid detta mitt första försök.

Jag har hållit på och knutit små knutar i min ram under en lång tid; ett synnerligen tålamodsprövande arbete, för övrigt, som jag till sist äntligen blev klar med. Det blev sammanlagt drygt 300 knutar, så jag har inte knutit alla på en gång, utan jag har tagit några i taget.

När jag så började klippa upp bollarna så märkte jag att jag måste ha missat två trådar i det rutnät som skall hålla bollarna på plats, ty de sitter inte stilla där de skall vara utan kanar fram och tillbaka på sina trådar. Det gör att mitt arbete knappast kommer att vara särskilt lämpligt som kudde, eftersom det är meningen att en kudde skall vara stabil och tåla att folk lutar sitt huvud mot den. Och det kommer inte den här att göra. Så nu vet jag inte riktigt vad jag skall göra med mitt rutnät av garn. Helst av allt skulle jag förstås vilja slita av garn och knutar från ramen och bara slänga bort det så att jag slipper se det misslyckade arbetet, men min vilja att spara och ta tillvara motsätter sig ett sådant handlande. Istället funderar jag på om jag ändå skulle kunna klippa upp bollarna och göra någonting av det. Frågan är bara vad det skulle kunna vara.

Jag tänker i alla fall inte ge upp om att försöka skapa en bollkudde, utan jag kommer att göra ett nytt försök så småningom. Jag vet ju vad det var som gick fel och hur jag skall göra för att det förhoppningsvis skall bli rätt den här gången. Nu skall jag bara sura över mitt misstag ett tag, och sedan får jag börja knyta en ny kudde när jag har surat klart. Huruvida det kommer att ta veckor, månader eller år tills dess återstår dock att se...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar