Om mitt tenntrådsarmband med grönt sammetstyg

En gång blev jag förälskad i en vid och fotsid kjol som jag fann i second hand-butiken. Den var sydd i ett underbart fint smaragdgrönt sammetstyg. Den var tyvärr alldeles för liten och trång i midjan för mig, men jag köpte den ändå "för jag skall ju ändå gå ner i vikt," tänkte jag. Detta var kanske åtta-tio år sedan, och kjolen har hängt oanvänd i klädkammaren sedan dess, för ner i vikt gick jag tyvärr aldrig. Men nu har kjolen kommit till användning ändå i en del återbruksprojekt, varav detta är det första:


Till det här breda tenntrådsarmbandet klippte jag till ett band av det fina gröna tyget och limmade fast det på den bit renskinn som jag skulle ha till det här armbandet. Sedan gjorde jag två treflätor av tenntråd och en orangefärgad lädersnodd som jag hade liggande, och fäste dem längs armbandets kanter. Därefter trodde jag att armbandet skulle vara klart men jag blev dock inte riktigt nöjd med det; jag tyckte att det såg så tomt ut med bara sammetsbandet mitt på, så för att markera mitten sydde jag fast en enkel tenntrådssnodd mitt emellan flätorna. Den gjorde att armbandet genast såg bättre ut.

När man som i det här fallet använder ett tyg att täcka en del av tenntrådsarmbandet med går det betydligt enklare och snabbare att få det klart jämfört med om hela ytan skulle vara täckt av tenntrådsflätor. Det som är besvärligt och tar tid är nämligen arbetet med att sy fast flätorna och snoddarna med osynlig tråd, så ju färre sådana det är desto snabbare går det. Dock kan det vara svårt att limma tyget så att det ligger snyggt mot renskinnet; det vill gärna bli lite bubbligt, men det är väl med det som med allt annat i livet att det gäller att träna på det tills man lyckas få till det. Övning ger färdighet, som det ju heter.