Den här påskbonaden, som hittades i en låda häromdagen, är kanske inte så vacker egentligen; om jag ser på den rent objektivt så är tuppen för kantig och gräll i färgerna för min smak. Det är emellertid så att min mormor har vävt bonaden, och om jag blundar så kan jag se hur den hängde på morfars och mormors vägg i påsktider under hela min barndom. Och därför tycker jag naturligtvis att den är jättefin. Så det där med vad som anses vara snyggt respektive styggt kan bero på många olika företeelser, och skönhet definieras inte bara av hur föremålet i fråga ser ut och tilltalar ens smak, utan även av helt andra saker, såsom i detta fall gamla minnen. Och med den lilla filosofiska funderingen vill jag önska eventuella läsare en Glad Påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.