Om den kvarvarande lapprutan och hur den blev till en kudde

Det har blivit flera kuddar på sistone, och nu har jag gjort i ordning ytterligare en.

Av den kvarvarande lapprutan efter min mormorsmor har jag sytt en blå kudde, och den här gången kantade jag med blått linnetyg istället för med bomull. Det här lite glesa linnetyget tycker jag jättemycket om, delvis för att det är vackert men också för att det går alldeles utmärkt att brodera korsstygn på den glesa väven. Visserligen kan det vara svårt att räkna trådar i de mörka färgerna, i alla fall med mina ögon, men om man håller upp väven mot ljuset så går det bra att se hur man skall sy.

Den här gången valde jag att brodera några ord av den olycklige poeten som dog i en duell för mer än trehundra år sedan. Med tanke på lapprutans brokighet så tyckte jag att det var en passande strof. Jag har dock tagit mig friheten att utesluta orden all och ju ur strofen.

I hörnen har jag som så ofta sytt fast tofsar. Tyvärr var det enda vita garn som jag hade i gömmorna ett akrylgarn, vilket inte är min förtjusning, men jag kunde inte precis springa och köpa ett nytt nystan i äkta ull bara för ett par tofsar på en kudde. Så akryl fick det likväl bli.

Och här ser vi en ganska nöjd kuddsömmerska med sitt verk.