Om tenntrådsarmband med gula glaspärlor

Gult har de senaste åren blivit till en riktig favoritfärg, så nu har jag tillverkat ett tenntrådsarmband dekorerat med gula glaspärlor. Själva modellen har jag använt mig av förut, bland annat är det här armbandet gjort på samma sätt, men valet av pärlor och färgen på dessa är förstås inte desamma.

Enligt min mening är det roligaste med att göra tenntrådsarmband det faktum att man får prova nya saker; man kan experimentera med olika flätor, bredder, färger och material. Att serieproducera likadana armband är således ingenting för mig. Dock kan det vara bra att ha en del modeller som man vet fungerar och som är lätta att anpassa till exempelvis pärlor av en viss sorts storlek eller flätor av ett specifikt slag. Och denna modell får nog anses vara en sådan...

Om arbetet med den virkade filten

Min virkade lapptäcksfilt fortsätter att växa, och den har nu blivit ännu lite större. Arbetet går dock inte särskilt fort framåt; jag har ju virkat sexkanter i snart två år och det kommer nog att ta minst ett eller två år till innan arbetet blir klart. Å andra sidan är det ingen brådska utan det får ta den tid det tar; jag virkar bara på min filt när jag har lust, vilket innebär att jag ibland virkar på den varje kväll medan den andra gånger kan ligga orörd under flera månader. 

Det är kanske svårt att utifrån en bild bedöma hur stor den har blivit, men den är i alla fall så stor att jag kan breda den över mig när jag ligger i soffan och ser på TV eller vilar middag, och den täcker mig ända från fötterna upp till axlarna. Så storleksmässigt börjar den närma sig målet, åtminstone på längden.

Själva virkandet av sexkanter är ett ganska så roligt handarbete, men det tråkigaste (eller tôligaste som det heter på min dialekt) med alltihop är förstås att fästa alla lösa trådar som uppstår vid garnbyten. Det är inte min favoritsysselsättning, precis. Jag försöker dock ta några i taget och se till att fästa dem under arbetets gång, så inte jag sedan i slutet av arbetet sitter med en färdigvirkad filt och tusentals lösa trådar att fästa. Det vore inte roligt...

Om mitt senaste second hand-fynd

Som jag tidigare har avslöjat är jag synnerligen förtjust i gamla broderade bonader, och särskilt då sådana med religiösa budskap. Den här hittade jag i second hand-butiken häromveckan och den blev min för sextio kronor. Så förfärligt gammal är den kanske inte nödvändigtvis, men stilen är att betrakta som gammaldags i alla fall. Jag tänkte dock vänta med att hänga upp den på väggen tills det går mot mörkare och kallare tider, ty den ser onekligen mer julig än somrig ut till sitt utförande. Så i väntan på vintertider får den tillfälligt förpassas till garderoben.

Om det yllebroderade armbandets färdigställande

Mamma sydde för ett tag sedan ett yllebroderat armband, och efter att ha legat på vänt ett tag har det nu slutligen monterats och färdigställts.

Armbandet har fodrats med svart bomullstyg och knäpps med två stora tryckknappar. Det visade sig vid monteringen att ylletyget var ett väl kraftigt tyg att sy armband av, och det gjorde armbandet blev lite i tjockaste laget.

Det är ganska varmt att ha det på sig och därför är det inte precis ett passande sommararmband, men till den kalla vintern kommer det nog att bli desto mer användbart.

Den uppmärksamme ser naturligtvis att armbandet är lite snett och vint, men för att vara ett första försök tycker vi att det blev förhållandevis bra ändå. Nu återstår bara att se vad nästa yllebroderi-projekt kommer att bli; förmodligen kommer det att bli någonting lite större än detta. 

Om en påbörjad sjal i egenfärgat garn

Jag provade att färga ett entrådigt ullgarn för några helger sedan, och lyckades få till en blå-lilamelerad färg som jag blev riktigt nöjd med (erkännas bör dock att färgerna ser skarpare ut på bilden än vad de gör i verkligheten). Jag färgade med äggfärger enligt den metod som har beskrivits hos Husmorsskolan, och det var riktigt roligt att färga själv, måste jag säga.

Jag har börjat sticka en sjal av mitt egenfärgade garn, och har nog vid det här laget stickat ungefär hälften. Jag valde dock att använda mig av ett mycket enkelt hålmönster, eftersom det mer komplicerade mönster som jag först hade tänkt mig inte syntes ordentligt med det melerade garnet. Ett sådant mönster får jag spara tills jag har ett enfärgat garn att sticka sjalar av...

Om lappsömmade kuddar av gamla slipsar

Här kommer äntligen fortsättningen på den spännande cliffhangern angående vad det blev av det här påbörjade projektet. Det blev nämligen två slipskuddar. Slipsar brukar det som bekant finnas gott om i second hand-butiker, och om man har tur kan man få dem för en riktigt billig penning. Jag plockade på mig ett antal ur en fyndlåda, och fick betala blott tio kronor styck för dem. Efter att ha tvättat dem skar jag dem i bitar med hjälp av skärunderlag och rullkniv, nålade och sydde sedan ihop remsorna på maskin.

Den uppmärksamme ser ju att mina maskinsömnadsskills verkligen inte är någonting att skryta med; sömmarna är ju inte helt raka överallt, precis. Och då har jag ändå sprättat upp och gjort om flera gånger. Men som sagt; träning ger färdighet, och det är väl det jag får fortsätta att göra; träna, träna, träna.

Jag kantade mina hopsydda slipsremsor med det mörklila kjoltyg som jag tidigare har använt till bland annat det här armbandet, och till baksidestyg användes en överdel som kom från second hand-butiken. Baksidestyget visade sig dock vara väldigt stretchigt, vilket inte precis förenklade arbetet, men till slut och efter många om och men lyckades jag sy ihop det så att det såg någorlunda hyfsat ut.

Och så här blev då mina färdiga slipskuddar. Visst är de lite sneda och vinda, det kan jag inte förneka, men jag tycker ändå att de blev ganska så lyckade. Framförallt tycker jag om färgerna; de kommer att lysa upp även det mest tråkiga soffhörn. Och så är det ett bra återbruksprojekt, dessutom. Visserligen är mina innerkuddar nyköpta så erkännas bör att det i mitt fall inte är återbruk fullt ut. Men i alla fall nästan.

I hörnet på varje kudde sitter förstås en liten namnlapp där det framgår vem som har sytt kudden. Sådana lappar uppmanar jag verkligen alla som syr att använda sig av (eller om man kan brodera sitt namn är det förstås ännu bättre), ty annars kommer ingen i framtiden att ha en aning om vem som har tillverkat vad...

Om en mosstickad poncho i tweedgarn

Oftast visar vi ju bilder på sådant som vi har gjort som vi anser vara lyckat, men här kommer ett inlägg som handlar om någonting som nog får betraktas som misslyckat. Åtminstone i förhållande till hur det var tänkt från början. 

Mamma har länge längtat efter en stor och mysig poncho, och efter mycket om och men och bläddrande bland olika mönster beslöt hon sig till slut för att sticka den här. Den består av två raka mosstickade stycken som sedan har sytts ihop, och den är tämligen enkel att göra men det har givetvis tagit sin tid att sticka och sedan sy ihop den.

Runt nederkanten har den dessutom fått en virkad uddkant i samma tweedgarn som den är stickad i.

Ponchon visade sig dock inte alls bli så bra som det var planerat; den hade fel passform och kändes helt enkelt inte bekväm. Så beslutet togs att den nu skall repas upp och tanken är att det skall stickas en tröja av tweedgarnet istället. Om nu det blir som vi har tänkt oss, vill säga; det vet man ju aldrig. Det är förstås trist att behöva repa upp ett plagg som man har arbetat med under lång tid, fast å andra sidan är det en del av handarbetarens vardag; gör om, gör rätt...