Om arbetet med den virkade filten

Min virkade lapptäcksfilt fortsätter att växa, och den har nu blivit ännu lite större. Arbetet går dock inte särskilt fort framåt; jag har ju virkat sexkanter i snart två år och det kommer nog att ta minst ett eller två år till innan arbetet blir klart. Å andra sidan är det ingen brådska utan det får ta den tid det tar; jag virkar bara på min filt när jag har lust, vilket innebär att jag ibland virkar på den varje kväll medan den andra gånger kan ligga orörd under flera månader. 

Det är kanske svårt att utifrån en bild bedöma hur stor den har blivit, men den är i alla fall så stor att jag kan breda den över mig när jag ligger i soffan och ser på TV eller vilar middag, och den täcker mig ända från fötterna upp till axlarna. Så storleksmässigt börjar den närma sig målet, åtminstone på längden.

Själva virkandet av sexkanter är ett ganska så roligt handarbete, men det tråkigaste (eller tôligaste som det heter på min dialekt) med alltihop är förstås att fästa alla lösa trådar som uppstår vid garnbyten. Det är inte min favoritsysselsättning, precis. Jag försöker dock ta några i taget och se till att fästa dem under arbetets gång, så inte jag sedan i slutet av arbetet sitter med en färdigvirkad filt och tusentals lösa trådar att fästa. Det vore inte roligt...