Om fortsättningen på det rödlila lapptäcket av åttkanter

I höst har jag tillbringat mycket tid på jobbet, vilket har inneburit att det har blivit väldigt lite tid över till mitt hantverk. Min lappsömnad med åttkanter har jag dock ägnat lite tid åt då och då, så det blivande täcket har växt en smula sedan jag senast visade det på bloggen.

Det kommer nog att dröja ett bra tag innan det här täcket blir klart, dock; dels för att det tar sin tid att sy åttkanter men också för att jag har blivit mer noggrann och nu lägger ner mer tid på varje söm än vad jag till exempel gjorde när jag sydde mitt stjärntäcke. När jag skärskådar det idag så retar jag mig på att stygnen är glesa och lite sneda och vinda på sina ställen. Dock får jag betrakta det som en utvecklingskurva och jag kan konstatera att jag idag kan mer om handsömnad och hur den bäst skall göras än vad jag gjorde då jag arbetade med stjärntäcket.

Det material som jag behöver till sömnaden förvarar jag i en gammal loppisfyndad kakburk; det är praktiskt att ha allt nära till hands (och därmed kan jag undvika att jag sprider ut allt över högt och lågt i soffan och på bordet).

Fast rörigt blir det likväl när jag håller på med lappsömnad oavsett hur väl jag försöker organisera mig; för tillfället har jag en hel korgsäng full med tyger som jag ständigt rotar omkring i när jag skall klippa till nya åttkanter. Den ser så stökig ut så den vågar jag dock inte visa på bild; åtminstone inte i det här inlägget...

Om bloggtystnad och en rosensjal

För tillfället är det väldigt tyst här hos Halmoxen; jag jobbar för mycket och varken hinner eller orkar arbeta särskilt mycket med mina hantverk om kvällarna. Dock har jag köpt ännu en rosensjal på loppis, och den hade jag i vanlig ordning tänkt sprätta bort fransarna på och ersätta dem med mina egna virkade kanter.

Sådana här sjalar med rosor är så enormt fina, men jag förstår inte varför man har satt billiga nylonfransar på dem då sådana bara blir trassliga och fula. Det är så mycket finare att göra sina egna, vilket jag som sagt hade tänkt göra nu. Förmodligen kommer det dock att dröja innan sjalen blir klar då det inte finns så mycket tid över till mitt hantverk, men om jag gör några maskor då och då så skall det väl leda till att den blir färdigställd den också, i alla fall så småningom...

Om blå tumvantar med stjärnbroderi

Lagom till höstkylans ankomst har mamma stickat ett par blå tumvantar med stjärnbroderier.

Vantarna är stickade efter samma mönster och av samma sorts blått garn som dessa vantar. Den enda skillnaden är att de har prytts med olika broderier. Just detta par vantar har fått korsstygnsbroderade stjärnor, sydda med restgarner i två färger.

Dessa vantar skall nu snart vara på väg till sina nya ägare. Förhoppningsvis kommer de att passa vederbörande alldeles utmärkt...

Om en virkad sjal i höstfärg

I våras köpte jag två härvor varmgult tunt garn i en silkeblandning. Min avsikt var att sticka någonting av det men av någon anledning blev det bara liggande. Till sist blev det mamma som tog sig an garnet och virkade en sjal av det istället. 

Dock är mamma och jag inte helt överens som vilken färg det är på garnet; jag vill kalla det för varmgult medan mamma hävdar att det är senapsgult. Men en passande höstfärg är det i alla fall; den saken är vi överens om.

Sjalen är gjord enligt samma modell som dessa båda sjalar, och den består av luftmaskor och dubbelstolpar. Den är alltså tämligen enkel att göra och mönstret kan därför vara lämpligt som ett nybörjarprojekt om man inte har virkat någon sjal tidigare.

Här syns hur stolparna och luftmaskorna bildar ett mönster av små trianglar.

Den här sjalen skall nu få komma till användning hos någon som står och väntar på bussar under frostiga höstmorgnar och därför behöver en varm sjal att värma sig med i kylan. Det är för övrigt inte helt lätt att fotografera sjalar när det blåser höststormar ute, måste jag bara tillägga.

Om halva sexkanter och en rak kant

Min virkade lapptäcksfilt är inte på långa vägar klar men nu har åtminstone en av kortsidorna fått en rak kant; ett första steg mot ett färdigställande. Jag försökte först räkna ut hur man virkar halva sexkanter genom att testa, freestyla och prova mig fram men jag lyckades inte få till det hur jag än bar mig åt. Till slut fick mamma visa mig hur man gör, och bara jag lyckades knäcka koden gick det sedan riktigt bra och de halva sexkanterna gick snabbt att virka.

Det visade sig dock såsom synes på bilden att de halva sexkanterna har en tendens att rulla sig inåt, vilket förstås inte är så bra. Jag räknar emellertid med att den kant som jag har för avsikt att virka runtom när alla sexkanter väl är på plats kommer att vara så stadig att den då skall förhindra att de rullar sig. Jag hoppas på den saken, i alla fall.

Nu när en kortsida har blivit klar så är det dags att börja med den andra, som liksom bilden visar fortfarande böljar i kanten. Dessutom har jag en del arbete kvar på ena långsidan, som inte heller den är helt rak. Fortsättning kommer att följa, kanske inom kort men troligtvis inom en desto mer avlägsen framtid. Den här filten tycks ha blivit ett evighetsprojekt...

Om de båda yllebroderade armbandens färdigställande

Sådärja, nu har mammas båda yllebroderade armband monterats och färdigställts. Den här gången gjorde vi det enkelt för oss, så istället för att bandkanta eller vändsy armbanden klippte vi bara kanterna med en tandad sax. Snabbt och lätt att göra men likväl effektfullt och snyggt. Dessutom finns det knappast någon större risk att det kommer att repa upp sig då materialet är riktig vadmal.

Till knäppningen har vi använt två små tryckknappar per armband. Vi använde de minsta vi kunde hitta för att inte knäppningen skulle bli alltför klumpig, då ett armband ju helst skall vara så smäckert som möjligt.

Höstens sista blomma fick vara med på bilden också. Eller det är väl inte den allra sista blomman, kanske, men en av de sista i alla fall.

Om det första paret handledsvärmare för säsongen

Det var längesedan det gjordes några pärlstickade handledsvärmare i detta hus men nu har mamma slutligen färdigställt detta par. Det är gjort enligt samma mönster som dessa handledsvärmare fast med andra färger på garn och pärlor. Jag vet för övrigt inte riktigt vad jag skall kalla färgen på garnet, men jag antar att man skulle kunna säga att det är grå-blåmelerat.

Just detta mönster är väldigt lättstickat med raka ränder och förhållandevis få pärlor, så vill man ha ett enkelt nybörjarmönster kan detta vara synnerligen passande. Man kan också rita ett eget mönster av ännu enklare slag ett på rutat papper, och det gör det förstås stickningen ännu roligare när man har ritat mönstret själv. Våga prova, tycker jag, om inte du har gjort det tidigare; att pärlsticka handledsvärmare är riktigt roligt.

Om fortsättningen på vad som kanske skall bli ett lapptäcke så småningom

Nå, det börjar visst bli någonting utav min lila-röda lappsömnadsidé. Jag har sytt ihop ett antal rutor och även om det må se rörigt ut just nu med alla olika sorters tyger så tänker jag mig att de enfärgade lila rutorna kommer att lugna ner intrycket, i synnerhet om jag dessutom sätter en ganska bred lila kant runt lappsömnaden när den är avslutad.

Att sy med åttkantiga mallar var lite krångligt i början men nu har jag börjat bemästra metoden och jag har lärt mig hur jag skall sy för att det skall gå så smidigt som möjligt. Tygerna som jag har valt går i rött eller rosa och kommer från vår stora tygsamling. Hittills har jag bland annat använt en rest av baksidestyget på mitt stjärntäcke, min systers elefantpåslakan, ett tyg som vi hade kjolar i när vi var små, ett gammalt förkläde, provlappar från en butik och så förstås en hel del loppisfynd. Jag skall fortsätta att sy mina rosa-röda åttkanter, så får vi se hur detta projekt kommer att utvecklas med tiden...

Om ett yllebroderat armband som äntligen har blivit monterat och klart

Sådärja, nu har äntligen det här yllebroderade armbandet blivit färdigställt efter att ha legat på vänt i flera månaders tid. Jag har kantat det gula klädet längs alla fyra sidor med ett rött sammetsband, och för att stygnen på skulle bli så osynliga som möjligt sydde jag på framsidan fast sammetsbandet med genomskinlig nylontråd av det slag som jag brukar använda till att sy fast tenntrådsflätor på renskinn. Det fungerade riktigt bra och stygnen blev om inte osynliga så i alla fall inte alltför framträdande.

På insidan är armbandet fodrat med en bit rödmönstrat bomullstyg i nära nog samma nyans som sammetsbandet. Här sydde jag fast det med vanlig röd sytråd av polyester, eftersom jag inte ansåg det vara lika viktigt med osynliga stygn på baksidan av armbandet.

Till knäppningen sydde jag fast en ögla som jag har virkat av rött pärlgarn, och så använde jag en gammal och lite sliten silverfärgad knapp som jag har ärvt efter tidigare generationer. Jag vet inte hur hållbar denna tunna virkade pärlgarnsögla kommer att vara över tid, dock, men jag gör ett försök med den i alla fall, så får vi se om det kommer att hålla eller om jag måste fundera ut en annan lösning.

Nu skall snart det här armbandet få fungera som en färgklick bland den grå och svarta klädsel som dominerar i min höstgarderob. Det kommer sannerligen att pigga upp bland alla mörka och dova färger.

Om att välja rätt kanttyg till det handsydda lapptäcket

Mitt på golvet har jag mitt tvättade men fortfarande skrynkliga lapptäcke liggande. Tanken är nu att det skall kantas och det finns då några olika tyger att välja mellan: svart, beige, ceriserosa eller randigt. Jag har därför lagt ut täcket med de olika alternativen intill det för att se hur det skulle kunna komma att ta sig ut.

Det beige tyget till höger är av samma färg och slag som bottenfärgen, och det vore ett safe men måhända också ett ganska tråkigt val. Det randiga tyget är å andra sidan inte tråkigt alls men däremot kanske det är lite för livligt och färgglatt, även om det innehåller många av de färger som förekommer här och var i blommorna.

Det ceriserosa tyget var vad jag först hade tänkt kanta täcket med, men somliga uppfattade det som alldeles för skrikigt och då blev jag tveksam till om det verkligen är ett så klokt val att använda mig av det tyget. Och svart är ju en färg som passar till allt och som även skulle kunna gå att kanta det här täcket med, men frågan är om inte det bryter av för mycket med svart mot den beige bottenfärgen. Det är inte lätt att bestämma sig, och det skynkliga täcket får nog fortsätta ligga där det ligger ett tag till medan jag fortsätter att fundera på hur jag vill ha det...

Om fler yllebroderade armband

Här ses två av mammas färdigbroderade yllearmband; det översta har vi visat tidigare då det ännu satt i sybågen (i det här inlägget) medan det nedre armbandet är helt nygjort. Båda mönstren är egenritade med inspiration från diverse mönsterböcker.

Nästa steg blir förstås att montera armbanden; dels dessa två men också det här armbandet som fortfarande ligger på vänt. Det finns olika sätt att montera armband på så det kan hända att vi varierar oss och provar olika metoder för att se vilken av dem som vi anser vara den bästa. Fortsättning följer...

Om vad som skall bli ett fodral till mina nya solglasögon

Jag köpte nya solglasögon häromveckan men insåg snart att jag behöver ett fodral till dem eftersom jag inte vill riskera att de skall repas då jag bär dem i handväskan. Nu kan man förstås köpa ett fodral, vilket går både snabbt och enkelt, men det är varken särskilt roligt eller innovativt; då är det betydligt bättre att göra ett eget. Jag har börjat sy ihop små hexagoner i grått tyg och tanken är att det om det blir som jag har tänkt mig så småningom skall bli ett fodral till mina solglasögon.

Några av de tyger som jag har använt mig av hittills är återbrukstyger men flertalet kommer också från förra sommarens stora tyginköp, då jag handlade en hel del grå tyger. Så här små hexagoner har jag aldrig arbetat med tidigare men det går precis lika bra som att sy med större, tycker jag. Dock är det lite mer tidskrävande, vilket gör att vi får se om fodralet hinner bli klart i sommar eller om det dröjer ända till hösten (eller nästa sommar) innan det blir färdigt...

Om två lättvirkade sjalar

För ett tag sedan fick vi säckvis med tunt garn av okänd kvalitet till skänks av en släkting. Det var härvor med garn i många olika färger och det fanns olika mycket av varje färg. Först visste vi inte riktigt vad vi skulle göra av garnet eller hur vi skulle kunna använda det. Jag använde lite av det till kanten på den här gröna sjalen men sedan dess har det legat orört, i alla fall tills mamma kom på att det skulle kunna vara passande att virka sjalar av garnet.

Mamma har hittills gjort två sjalar i garnet. Den första blev ljusblå och den består av stolpar och luftmaskor, sammansatta i ett tämligen enkelt mönster.

Den uppmärksamme ser att sjalen är virkad med två trådar; en vit och en ljusblå, och sjalen blev därför melerad.

Den fick också en enkel picotkant.

Den andra sjalen som mammas virkade blev rosamelerad och lite mörkare i färgen.

Den är virkad med en tråd rosa och en tråd svart garn och den är gjord i precis samma mönster som den ljusblå sjalen.

Båda sjalarna var enligt mamma tämligen enkla att göra och det gick ganska snabbt att få dem klara. Likväl är de synnerligen användbara och det går att bära dem såväl under kyliga sommardagar som virade om halsen istället för halsduk när höstvädret närmar sig. Nu återstår ännu att se om det kommer att virkas fler sjalar framöver; det finns i alla fall så gott om det garn som vi fick till skänks att det skulle kunna räcka till ett stort antal fler sjalar...

Om början på ett nytt lapptäcke... kanske

Trots att mitt föregående lappsömnadsprojekt inte är monterat och klart ännu var jag tvungen att prova en ny idé som jag fick häromdagen. Så kan det gå när inspirationen flödar och man bara inte kan låta bli att testa de idéer man får.

Jag har aldrig sytt runt åttkantiga pappmallar förut men har nu gjort ett första försök, och jag tycker nog att det är lite svårare än att att sy med vanliga hexagoner. Fast det beror kanske på att jag inte har lärt mig den rätta tekniken ännu; detta är ju fortfarande helt nytt för mig. Jag experimenterar med lite olika storlekar och kanske kommer det att bli något av det med tiden. Om det blir ett helt lapptäcke av detta är dock inte alls säkert; kanske blir det bara något litet som en kudde, eller så blir det ingenting alls...

Om vävlust och en trasmatta med blå bottnar

Vävstolen har stått orörd under flera års tid men den har hela tiden varit solvad med svart varp så det har bara varit att börja väva om jag skulle ha önskat det. Någon vävlust har jag dock inte haft, inte förrän nu då jag har börjat väva en trasmatta med blå bottnar och rödgröna bårder. Äntligen. Jag tycker om att använda mig av vad jag kallar skräptrasor, alltså småbitar och mindre trasnystan som inte räcker till mer än kanske några få inslag, och eftersom vi i detta hus har mycket gott om blå sådana var det självklart att denna min första matta på många år skulle få just blå bottnar.

Jag använder mig av trasor i alla möjliga färger och mönster till bottnarna; den enda regeln är att de skall ha blått i sig på ett eller annat sätt. Jag väver dock inte med skyttel när jag använder så här korta skräptrasor utan jag plockar in dem i skälet; det tar lite tid men det gör inte så mycket. Dessutom är det roligt att se hur ett blåmelerat mönster långsamt växer fram av mina inplockade trasor.

Stora delar av mitt lager mattrasor har jag ärvt efter tidigare generationer, bland annat dessa små nystan av tunnklippta trasor. Jag har ingen aning om hur gamla de kan vara men jag skulle misstänka att en del tyger är från fyrtiotalet eller till och med tidigare med tanke på hur de är mönstrade.

Det är roligt att se hur en trasmatta växer fram och nu när jag har fått tillbaka min vävlust är det dessutom extra roligt att väva, då det ju var ett bra tag sedan sist. Synd bara att jag är upptagen med arbete i veckorna; det gör att det inte blir så mycket vävt annat än på helgerna och innebär att det kommer att dröja ett tag innan mattan blir klar. Det gör dock inte så mycket att det kommer att ta tid; det är ju inte precis någon brådska. Ibland är det dessutom bra med gammal klassisk hederlig slow craft.

Om ett nytt yllebroderat armband

I väntan på att jag skall ta mig i kragen och se till att montera det här yllebroderade armbandet har mamma börjat brodera på ett helt nytt armband; denna gång skall det bli ett med blomsterbroderier på svart vadmal. Mönstret är egenritat och vi överförde det i vanlig ordning på tyget med hjälp av plastfilm och vit textilfärg (den intresserade kan läsa om det här).

Det skall bli spännande att se hur detta kommer att se ut när broderiet är färdigt och klart. Fortsättning följer.

Om hemstickade disktrasor

Att tillverka sina egna disktrasor i lin är ett enkelt handarbete som inte tar särskilt mycket tid eller kraft i anspråk. Dessutom är det att betrakta som miljövänligt då trasorna lätt kan tvättas när de börjar bli ofräscha och därmed kan användas tills de slits ut helt och hållet, vilket torde dröja rätt många år. Man kan välja om man vill sticka eller virka dem; jag föredrar att sticka då jag helt enkelt är bättre på det än på att virka.

Jag har stickat mina disktrasor i en lintråd av okänt slag som jag har ärvt efter tidigare generationer: den är ganska grov och det gör att disktrasorna river bra om man skall skrubba bort någonting. Däremot är kanske inte uppsugningsförmågan den allra bästa, så behöver jag trasor som klarar den saken bättre får jag nog köpa mig något annat slags lingarn att sticka disktrasor av. Dock tycker jag att den tråd jag har duger bra och täcker mina behov.

Jag har stickat flera trasor i samma garn med olika mönster och lite olika stickfasthet. Det går dock alldeles utmärkt att nöja sig med enkel rätstickning om man vill sticka sin egen disktrasa; det är definitivt gott nog.

Här syns några enkla varianter på disktrasor som jag har gjort. Flera av dem har jag använt i många år och tvättat ett stort antal gånger. De är kanske inte så vackra men däremot användbara och synnerligen praktiska, och eftersom jag hade allt material sedan förut har de inte kostat mig en enda krona. Billigt och bra!

Här kan man verkligen tala om bruksslöjd som används i vardagen.