Om mina second hand-fyndade rosenmönstrade halskläden med slitna fransar

Lyckan var stor då jag nyligen hittade tre rosenmönstrade halskläden/sjalar i second hand-butiken; den svarta för några månader sedan och den gröna och den röda häromveckan. Billiga var de också; ingen av dem kostade mer än 45 kronor. Alla tre verkar vara av ull och har stora tryckta rosor. En av dem har också en lapp där det står att trycket är gjort för hand, och det tolkar jag förstås som någonting extra fint.

Olyckligtvis är inte sjalarna i felfritt skick utan de uppvisar flera tecken på slitage (förmodligen har de använts flitigt av sina föregående ägare, vilket inte är särskilt underligt med tanke på hur fina de är). Den röda sjalen är i allra sämst skick då den har flera mer eller mindre synliga hål, och fransarna på alla tre är bedrövligt trassliga och slitna med stycken där de till och med har fallit bort. Jag bedömer fransarna således vara bortom räddning i alla tre fallen, och jag har därför bestämt mig för att sprätta bort dem från sjalarna och byta ut dem mot någonting annat. Det är förstås synd att göra så; det bästa hade ju varit att behålla de ursprungliga fransarna, men såsom de ser ut anser jag mig inte ha något annat alternativ än att byta ut dem. 

Min första tanke var förstås att gå till sybehörsaffären och köpa nya fransar i liknande stil och sedan sy fast dessa på sjalarna, men sedan kom jag på en idé som jag tyckte var bättre, nämligen att virka mina egna kanter. Så nu är jag i färd med att virka kanter i entrådigt ullgarn till mina loppisfyndade halskläden. Mina virkningsskills är förvisso begränsade och jag har inte särskilt många olika kantvariationer på min reportoar, men det skall väl gå att få till några olika sorters maskor, såsom enkla dubbelstolpar och luftmaskor, i alla fall. Fortsättning följer...