Om en varmgul kudde med återbruksbroderi

Den här varmgula återbrukskudden sydde jag för ett bra tag sedan men av någon anledning tycks jag ha glömt att visa den på bloggen. Nå, bättre sent än aldrig brukar man ju säga, så här kommer en senkommen förevisning av min kudde.

Kudden består först och främst av ett färgstarkt broderi i långstygn som jag hittade i second hand-butiken för en billig penning. Jag fastnade särskilt för färgerna och för det faktum att motivet föreställer just ett löv, ty jag visste då genast vilken fras jag senare skulle brodera på kudden. Det färgglada broderiet var då jag köpte det uppspänt på en spånskiva och hade fungerat som en tavla, så jag sprätte bort det från skivan, tvättade broderiet och ramade sedan in det med varmgult linnetyg.

Sedan sydde jag dit bokstäverna med korsstygn. Orden jag valde är ett citat från en TV-serie som jag har älskat högt sedan jag var tonåring, så den här kudden fick bli lite av en hyllning till den. Jag centrerade texten ovanför broderiet och satte texten under det åt vänster, och att blanda på det här sättet inser jag nu i efterhand att jag kanske inte borde ha gjort. Det hade nog blivit bättre att antingen centrera båda texterna eller att sätta båda till vänster. Men nu är det som det är och ingenting att göra åt.

Till sist sydde jag ihop kudden och satte tofsar i brunt ullgarn i de fyra hörnen; garnet var en rest efter ett tidigare projekt. Tofsar i hörnen är det klassiska knep som jag brukar ta till när det gäller att dölja att kudden inte är helt symmetrisk och rak; det fungerar alltid lika bra och är rentav nödvändigt för en föga skicklig maskinsömmerska som jag.

Och därmed fick jag en gul kudde att pryda soffhörnet med. Den här kudden uppskattar jag verkligen, dels för att jag tycker mycket om färgerna men också för att den just fungerar som en hyllning till en älskad TV-serie. Och så känns det förstås bra att kunna göra något nytt och unikt av sådant som någon annan inte längre vill ha utan har lämnat till second hand-butiken. Återbruk är verkligen fantastiskt!

Om de färdigställda stickade och tovade vantarna med broderi

Så har de stickade, tovade och broderade vantarna också blivit klara. Det spretiga broderiet i tvåtrådigt alpackagarn blev riktigt lyckat, tycker jag; effektfullt och framför allt personligt. Det ser lite grann ut som två färgglada solar som strålar ut från vantarnas handryggar.

Längst ner på vantarna syddes en kant med langettssöm i rött garn; ganska enkelt men ändå effektfullt när man viker upp kanten mot handen. Man kan förstås också välja att ha dem som de är utan att vika upp dem, och istället stoppa in dem innanför jackan för att få det riktigt varmt runt handlederna.

Detta var mitt och mammas första försök att sticka, tova och sedan brodera på vantar, och några misstag har vi onekligen gjort som vi skall försöka undvika nästa gång vi ger oss i kast med någonting liknande. Bland annat blev tummarna på det här paret lite i kortaste laget. Men trots det är vi ändå rätt nöjda med vantarna, måste jag säga. Synd bara att det är så varmt och soligt väder att det inte är läge att använda dem just nu, utan de får nog ligga på vänt tills vintern återvänder, vilket väl blir någon gång i november, kanske...

Om stickade och tovade vintervantar med broderi

Vantsäsongen är väl i det närmaste över för i år med tanke på det varma väder som vi har haft de senaste dagarna, men trots det vill vi passa på att visa ett par vantar som vi arbetar med. Dessa kommer dock mest att användas under kommande vinter och inte så mycket i vår, misstänker jag.

Vantarna har jag stickat i tvåtrådigt ullgarn på stickor nummer fem, och det gjorde att de blev väldigt stora, glesa och sladdriga när de var klara. Efter det har de dock tovats i tvättmaskinen på 60 grader, vilket gör att de nu är desto tjockare, fastare och varmare (egentligen borde jag givetvis ha tagit en bild på hur vantarna såg ut innan jag tovade dem i tvättmaskinen, men det glömdes oproffsigt nog bort av mig). För att dekorera dem har sedan mamma börjat arbeta med ett broderi på vantarnas handrygg. Mönstret till broderiet är i grunden detsamma som vi har använt oss av här och här men med vissa enkla variationer.

Broderiet sys i tvåtrådigt alpackagarn, vilket gör att det blir ganska grovt och lite luddigt, en effekt som vi i det här fallet tycker blir riktigt bra. Ett försök gjordes först att brodera med ett tunt ullgarn men det såg mest spretigt ut, så alpackagarnet visade sig vara ett bättre val. En vante är nu färdigbroderad och arbetet pågår med den andra. Tanken är också att det därefter skall tillkomma en broderad slinga av något slag, antingen runt handleden eller längs kanten. Hur det blir med den saken återstår dock att se. Fortsättning följer, således...

Om mina second hand-fyndade rosenmönstrade halskläden med slitna fransar

Lyckan var stor då jag nyligen hittade tre rosenmönstrade halskläden/sjalar i second hand-butiken; den svarta för några månader sedan och den gröna och den röda häromveckan. Billiga var de också; ingen av dem kostade mer än 45 kronor. Alla tre verkar vara av ull och har stora tryckta rosor. En av dem har också en lapp där det står att trycket är gjort för hand, och det tolkar jag förstås som någonting extra fint.

Olyckligtvis är inte sjalarna i felfritt skick utan de uppvisar flera tecken på slitage (förmodligen har de använts flitigt av sina föregående ägare, vilket inte är särskilt underligt med tanke på hur fina de är). Den röda sjalen är i allra sämst skick då den har flera mer eller mindre synliga hål, och fransarna på alla tre är bedrövligt trassliga och slitna med stycken där de till och med har fallit bort. Jag bedömer fransarna således vara bortom räddning i alla tre fallen, och jag har därför bestämt mig för att sprätta bort dem från sjalarna och byta ut dem mot någonting annat. Det är förstås synd att göra så; det bästa hade ju varit att behålla de ursprungliga fransarna, men såsom de ser ut anser jag mig inte ha något annat alternativ än att byta ut dem. 

Min första tanke var förstås att gå till sybehörsaffären och köpa nya fransar i liknande stil och sedan sy fast dessa på sjalarna, men sedan kom jag på en idé som jag tyckte var bättre, nämligen att virka mina egna kanter. Så nu är jag i färd med att virka kanter i entrådigt ullgarn till mina loppisfyndade halskläden. Mina virkningsskills är förvisso begränsade och jag har inte särskilt många olika kantvariationer på min reportoar, men det skall väl gå att få till några olika sorters maskor, såsom enkla dubbelstolpar och luftmaskor, i alla fall. Fortsättning följer...

Om ytterligare ett mobilfodral med yllebroderier

Efter succén med det yllebroderade mobilfodral som mamma sydde åt mig (vilket vi visade i det här inlägget) broderade mamma även ett fodral till sin egen mobiltelefon. Vis av erfarenheten från sömnaden av det föregående gjordes dock detta fodral lite större, trots att båda mobilerna är precis lika stora. Vid sömnaden av det förra räknade vi nämligen med att tyget skulle komma att töja sig med tiden och sydde därför ett ganska snävt fodral, men det har nu visat sig att tyget inte töjer sig alls. Således gjordes det här lite större för att mobilen skall kunna glida ur och in i fodralet utan problem.

Mönstret på broderiet är i grunden detsamma som användes till det här armbandet, fast färgvalet är förstås annorlunda och några mindre detaljer har ändrats. För att undvika att det skall se alltför snett och vint ut syddes den här gången inte någon kant runtom, utan fokus ligger istället på de yllebroderade blommorna.

Sammanfattningsvis blev det ett praktiskt fodral som skyddar mobilen från repor när den ligger i handväskan. Dessutom är det förstås riktigt snyggt och till råga på allt är fodralet alldeles unikt, då ingen annan har ett exakt likadant. Och det gillar vi!

Om våra egenhändigt målade tidsskriftssamlare

Mängden papper och tidningar som skall sparas för framtiden började bli ohanterlig i detta hus, så för att försöka bringa lite ordning bland dessa köpte jag några enkla tidsskriftssamlare i plywood från ett möbelvaruhus. Detta för att ha någonting att förvara alla tidningar i. Tidsskriftssamlarna är egentligen fina som de är, tycker jag, men för att göra dem lite personligare bestämde vi oss för att måla dem.

Som ett första steg grundmålade jag tidsskriftssamlarna med allmogefärg. För att få rätt nyans på färgen blandade jag julrött med brunt och en liten gnutta svart. Jag beströk dem två gånger och använde mig av både pensel och en svamp för att försöka få färgen så jämn som möjligt, men trots det blev den ändå lite ojämnt fördelad på en del ställen. Jag tycker dock inte att det gör så mycket; "dä ska synns att dä ä hanngjort," som mamma brukar säga.

Här ovan syns tidsskriftssamlarna efter första färgstrykningen. Man skulle förstås kunna nöja sig med att ha dem så här; de blev ju riktigt fina, men vi tänker göra ännu lite mer och dekorera dem med ett litet detaljmåleri. Mina målningsfärdigheter sträcker sig dock inte så långt; att grundmåla är gränsen för vad jag klarar av. Detaljmåleriet faller således på mammas lott, vars skicklighet då det gäller att måla vida överstiger min. Fortsättning följer så småningom...