Om ett par enkla handledsvärmare

Dessa handledsvärmare är både snabbstickade och enkla att göra. Jag tänkte ut mönstret allteftersom jag stickade, och den här gången blev det inte alls så många upprepningar och omändringar som det brukar bli när jag försöker hitta på mina egna varianter på handledsvärmare och vantar. Till att börja med lade jag upp och stickade det enkla randiga mönstret på den del som går upp på handryggen, för att sedan minska maskantalet med hälften och övergå till slätstickning på den del som omger handleden. Därefter avslutade jag med några varv ränder för att slätstickningen inte skulle börja rulla sig. Handledsvärmarna skall dock inte bäras som på bilden ovan, naturligtvis...

...utan de skall förstås, som här, sticka fram under ett par tröjärmar. Effektfullt i all sin enkelhet (och värmande, givetvis).

Om min hemgjorda dammvippa

Erkännas bör att detta inte är det snyggaste föremål som jag har tillverkat i mina dagar, och jag funderade länge på om jag överhuvudtaget skulle våga visa upp det här på bloggen. Likväl, här kommer den; min hemgjorda dammvippa.

Den är tillverkad av gamla påskfjädrar som blivit över efter pyntandet. Jag gillar inte att slänga saker som kan visa sig komma till användning (ittnô får förfares, som det heter på min dialekt), så istället för att kasta bort fjädrarna satte jag ihop dem i en bukett, lindade dem med tejp och fäste dem sedan på en gammal blompinne.

Sedan lindade jag skaftet, det vill säga blompinnen, med en gammal mattrasa, och så hade jag en egentillverkad dammvippa. Inte så snygg, som sagt var, men det är ju faktiskt ett bruksföremål och ingenting som man brukar visa upp för gäster, så hur den ser ut spelar egentligen ingen roll. Huvudsaken är att den är funktionell, och det tror jag nog att den skall visa sig vara.

Så nu kan jag damma så att fjädrarna ryker. Bokstavligt talat.

Om vävdrömmar och en färgstark hallmatta

För tillfället är det arbete, studier och praktik som gäller, så just nu blir det inte särskilt mycket tid och ork över till handarbete, annat än några enstaka virkade rutor lite då och då. Jag kan dock inte låta bli att snegla på vävstolen, som har stått orörd i ett hörn ett bra tag. Det skulle kanske vara roligt att börja med en trasväv igen. Vävstolen är solvad med svart mattvarp och klippta trasor finns det gott om, så det är egentligen bara att sätta igång den dag andan faller på. Just nu har jag dock inte tid, men till sommaren, kanske....

Den här mattan är bland de senaste trasmattorna som jag har vävt; den är kanske tre år gammal och är en av två likadana som är gjorda för att passa i hallen. Jag tycker om färgstarka mattor, och här fick jag utlopp för mitt behov av färg. Bottnarna går till största delen i svart för att de skall "hôlle mä lorten," som det heter i detta hus, det vill säga grus och löv och annat som oundvikligen hamnar på golvet i en hall syns inte lika väl mot en mörk matta som mot en ljus. Därav de mörka bottnarna.

Bottnarna är gjorda av gamla skräptrasor; ett material som det finns gott om i mina gömmor och som är roligt att väva med. Huvudfärgerna är svart och grått, men den uppmärksamme ser att det har smugit sig in en och annan trasa i andra färger också. Det ger trasmattan lite mer liv, tycker jag.

Och bården går i rött, rosa och lila, och har en kant i grönt med gula rosengångsinslag. Här kom bland annat en rosa duk och en gammal lila blus med guldbroderier till användning. Och jag fick leka med färggranna trasor och blanda dem efter mitt tycke. Det är inte utan att jag längtar lite efter att väva igen...