lördag 27 oktober 2012

Om min Ellen-kudde

För tillfället är det väldigt tyst och tråkigt i det här huset, ty båda våra katter dog i somras med bara två månaders mellanrum. De betydde väldigt mycket för mig, och jag bestämde mig därför för att försöka göra någonting till minne av dem båda. Det skall bli två kuddar, och först ut är den här Ellen-kudden.

Jag började med att välja ut en bild på Ellen som jag tyckte var fin och passade till ändamålet, och sedan skrev jag ut den på t-shirt-transferpapper (finns att köpa i hobbybutiker). Därefter överförde jag bilden till en bit oblekt lakansväv. Detta var första gången jag provade transferpapper, och det blev riktigt lyckat, tycker jag. Den uppmärksamme betraktaren ser dock att bilden är lite skrynklig; det blev den när jag vände kudden ut och in, och jag vågar inte stryka på trycket, eftersom jag är rädd att värmen från strykjärnet kommer att förstöra det. Jag räknar dock med att skrynklorna kommer att släta ut sig när man har lutat sig mot kudden tillräckligt många gånger. 

Jag ramade in bilden med två olika tyger; först ett bomullstyg och sedan ett svart glesvävt linnetyg. Bomullstyget med hjärtan är en stuv som jag köpte i ett svagt ögonblick i en tygaffär för ett tag sedan; jag tyckte att tyget var fint men ångrade mig sedan när jag kom hem ty jag hade ingen aning om vad jag skulle använda det till. Det blev därför liggande i en byrålåda, tills jag nu äntligen fick bruk för i alla fall en del av tyget. 

I den svarta linneväven broderade jag in Ellens namn. Det var oerhört svårt att brodera jämna stygn på svart tyg, i alla fall för mina ögon, och fem bokstäver var fullt tillräckligt. Det lilla hjärtat satt på ett julklappspaket som jag fick en gång för många år sedan, och jag sparade det i fall att det skulle kunna användas till någonting. Och till den här kudden tyckte jag att det passade bra.

De fyra tofsarna i hörnen är gjorda i rosa ullgarn, i samma färg som några av de hjärtan som finns på tyget, och de är till för såväl dekoration som för att dölja det faktum att kudden inte blev exakt så rak som jag hade önskat. En rar liten minneskudde blev det i alla fall, och jag måste säga att den har det finaste motivet som någon av mina kuddar någonsin har haft. Härnäst skall jag sy en Hugo-kudde.

2 kommentarer:

  1. Vad tråkigt med katterna, men fin idé att sy minneskuddar! Är också lite sugen på att prova transferpapper.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, transferpapper var faktiskt roligt att jobba med och det fungerade bättre än jag först hade befarat. Jag vet dock inte hur trycket kommer att se ut efter en tvätt; det återstår ännu att se. Men en försiktig handtvätt hoppas jag att det skall tåla. Användningsområdet för transferpapper är ju i alla fall stort, och det är väl värt att prova, tycker jag.

      Radera