Om min kuvertväska i möbeltyg och vad det kostar att frångå sina principer

Jag kom över en bit rutigt möbeltyg häromveckan, och använde det till att sy en enkel kuvertväska. Den var snabbsydd och blev klar på en kväll. Till stomme använde jag återigen en plastmapp, som jag klippte till och sydde in mellan foder och yttertyg. Plastmappar har visat sig vara utmärkta till väskor; de viker sig inte lika enkelt som papp men ger ändå efter så pass mycket som behövs när man skall öppna och stänga sin väska. 

 Väskan knäpps med en stor tryckknapp, och till dekoration sydde jag fast en svart knapp som jag hittade i gömmorna. Ovanpå den satte jag dessutom fast en liten silverfärgad knapp för att täcka de stora hål som gapade i den svarta knappens mitt. 

Till foder valde jag en bit svart lakansväv, visserligen ganska enkelt och tråkigt men eftersom möbeltyget är rutigt så tyckte jag att det var tillräckligt med ett enfärgat tyg till foder.

Ja, en mycket enkel och snabbsydd kuvertväska, således.

I övrigt så har jag köpt ett baksidestyg till mitt lapptäcke, som jag just är i färd med att montera. Jag hade egentligen ett tyg hemma som jag hade kunnat använda, men i så fall hade jag blivit tvungen att skarva det flera gånger, och för att undvika det köpte jag ett nytt, trots att det egentligen är emot mina principer. Jag vill ju helst att lapptäcken skall vara just återbruk, som enligt min mening är hela poängen med lappsömnad. Mitt nya tyg kostade dock mer än 400 kronor, vilket egentligen är oerhört dyrt. Man får således betala ett högt pris när man frångår sina principer...