Om min fina trankudde

Så här blev min kudde som jag sydde av det fina tranbroderiet som jag hittade i second hand-butiken. Jag har ramat in de tre tranorna med rött linnetyg, och broderat några rader ur en dikt av en författare som tilldelades ett stort litteraturpris en gång i tiden. Diktraderna tyckte jag passade alldeles utmärkt, även om de förstås inte handlar om mig utan om en annan och betydligt mer välkänd Maria, som dessutom är aktuell i dessa tider.

Själva broderiet verkar vara sytt med en blandning av pärlgarn, ullgarn och vanligt broderigarn i bomull. Jag kan inte låta bli att fundera på om det var ett medvetet val eller om hon eller han som broderade helt enkelt använde sig av det som råkade finnas i gömmorna. 

Själv är jag faktiskt riktigt nöjd med min kudde, som jag tycker framhäver det fina broderiet på ett ganska så bra sätt. Och igår dök även de så efterlängtade levande (ej broderade) tranorna upp här i bygden. Så nu har det verkligen blivit vår på riktigt.

Om tranor och Hugos intresse för sömnad

Jag väntar varje dag på att tranorna skall komma hit till våra trakter; jag har hört att de har siktats i närheten, men jag har varken sett eller hört dem ännu. När de väl kommer blir det ju vår på riktigt. Medan jag väntar så har jag som tur är ett broderi med tranor att titta på. Det hängde mitt på väggen när jag steg in på second hand-butiken, och jag blev omedelbart förälskad i det. Nu håller jag på att sy om det till en kudde, och hur den blir skall jag visa i ett kommande inlägg.

Hugo är förstås med när jag syr, och han ger intryck av att vara väldigt intresserad av sömnad, där han sitter i soffan och följer mina fingrars arbete med blicken. 

Men i själva verket har han ju bara ett syfte med sitt stora sömnadsintresse, och det är förstås att lägga sig och sova på mitt handarbete så snart jag lägger det ifrån mig en stund...

Om tillverkning av armband med säkerhetsnålar

Jag har fått en fråga om jag kan beskriva mer noggrant hur jag gör armband av säkerhetsnålar, som jag har skrivit om i ett tidigare inlägg. Tyvärr kan jag inte skicka instruktioner privat via mail, men här på bloggen kan jag gärna ge en mer ingående beskrivning på hur jag brukar göra.

Man börjar med att trä upp pärlor på sina säkerhetsnålar, i de färger och storlekar man vill ha. Jag har här använt ganska små pärlor, men man kan nog prova att använda sig av större varianter, och kanske till och med blanda både små och stora pärlor på samma säkerhetsnål. Det gäller att hitta det som man själv tycker ser bäst ut. 

För att undvika att säkerhetsnålarna plötsligt öppnar sig när man väl har på sig armbandet, bör man nypa till huvudet på varje nål med en tång, eller fästa den med lite lim. Det är väl värt den extra tid det tar eftersom säkerhetsnålar är vassa, vilket ju ligger i nålars natur, och man kan skada både sig själv och andra om de plötsligt hoppar upp när man har armbandet på sig. Dessutom är det aldrig särskilt trevligt när det rasar en kaskad av pärlor i golvet när en eller flera säkerhetsnålar öppnar sig för att man har råkat luta sig mot någonting. Så se till att säkerhetsnålarna håller sig stängda. 

Sedan är det dags att trä upp säkerhetsnålarna på en tråd. Jag använder mig av en vanlig resårtråd. Nålarna måste träs upp tvärtemot varandra hela tiden, vilket innebär att man först trär i huvudet på den ena, sedan längst ner på den andra, huvudet på nästa, och så vidare. Detta för att det skall bli jämnt och snyggt. I exemplet här har jag lagt in en tom nål mellan varje pärlbeprydd sådan, men det måste man förstås inte göra, utan man kan prova sig fram till vad man själv tycker bäst om. Man kan också trä på en pärla på resårtråden mellan varje säkerhetsnål, om man så önskar.

När man har fått upp alla sina säkerhetsnålar på resårtråden så knyter man till ordentligt, och därefter trär man i en resårtråd till i den nedre kanten av säkerhetsnålarna. Och sedan är det klart! 

Om färdigställandet av mormors blomsterträdgård

Nu är täcket mormors blomsterträdgård färdigsytt och klart. Jag har kantat mitt blomstertäcke med röd lakansväv, sytt på ett baksidestyg, stoppat det med vadd och kviltat det både på maskin och för hand. I diket innanför det röda tyget sydde jag en maskinsöm, och i mitten av varje blomma har jag gjort små stygn med gult broderigarn.

I ena hörnet har jag broderat min signatur med tunt garn. Det är viktigt att signera sina arbeten, tycker jag, inte bara för att skryta med vad man kan utan för att det är ett faktum att man glömmer fortare än man kan tro vem som har gjort vad och hur längesedan det var. Jag skulle önska att fler arbeten vore signerade, så att man med säkerhet visste vem som ligger bakom dem.  

Det roligaste med hela täcket är förstås alla minnen som det består av. Många av blommorna är förvisso sydda av sådant som jag har haft liggande i mattrashögen eller köpt i second hand-butiken, men jag har också använt en hel del gamla tyger som är förknippade med olika barndomsminnen. Ovan ses farmors köksgardiner, mormors förklädestyg och en gammal mönstrad skjorta efter min morfar. Nu har de fått nytt liv i mitt blomstertäcke. 

Så nu kan jag stå mitt i en hel trädgård av blommor. På det hela taget blev det ett ganska bra täcke, men samtidigt kan jag inte påstå att jag är helt nöjd med det, eftersom jag vet att vissa saker skulle gå att göra ännu bättre. Maskinkviltningen blev inte så snygg som jag hade tänkt mig, till exempel; stygnen blev inte alltid lika långa och det drog snett på sina ställen. Men jag får väl tänka att litte vinnt ä finnt, som det ju heter...

Om min kuvertväska i möbeltyg och vad det kostar att frångå sina principer

Jag kom över en bit rutigt möbeltyg häromveckan, och använde det till att sy en enkel kuvertväska. Den var snabbsydd och blev klar på en kväll. Till stomme använde jag återigen en plastmapp, som jag klippte till och sydde in mellan foder och yttertyg. Plastmappar har visat sig vara utmärkta till väskor; de viker sig inte lika enkelt som papp men ger ändå efter så pass mycket som behövs när man skall öppna och stänga sin väska. 

 Väskan knäpps med en stor tryckknapp, och till dekoration sydde jag fast en svart knapp som jag hittade i gömmorna. Ovanpå den satte jag dessutom fast en liten silverfärgad knapp för att täcka de stora hål som gapade i den svarta knappens mitt. 

Till foder valde jag en bit svart lakansväv, visserligen ganska enkelt och tråkigt men eftersom möbeltyget är rutigt så tyckte jag att det var tillräckligt med ett enfärgat tyg till foder.

Ja, en mycket enkel och snabbsydd kuvertväska, således.

I övrigt så har jag köpt ett baksidestyg till mitt lapptäcke, som jag just är i färd med att montera. Jag hade egentligen ett tyg hemma som jag hade kunnat använda, men i så fall hade jag blivit tvungen att skarva det flera gånger, och för att undvika det köpte jag ett nytt, trots att det egentligen är emot mina principer. Jag vill ju helst att lapptäcken skall vara just återbruk, som enligt min mening är hela poängen med lappsömnad. Mitt nya tyg kostade dock mer än 400 kronor, vilket egentligen är oerhört dyrt. Man får således betala ett högt pris när man frångår sina principer...

Om mitt hjärtas vår

Det känns att det börjar närma sig vår; inte bara i luften utan även i mitt hjärta. 

Jag fick tag i ett vackert broderi på en second hand-butik; det är en färgstark blomma i rosa, lila, rött, orange och blått, sydd med ullgarn och långa stygn. Broderiet fångade mitt öga så snart jag fick syn på det, och det faktum att det är så djärvt i sina färgkombinationer tycker jag är riktigt tjusigt. Med baksida och ram runtom av knallrosa linnetyg blev det en stor och stadig kudde.

I hörnen på min återbrukskudde sydde jag fast tofsar av lila och rosa restgarn. 

Och i det glesa linnetyget korsstygnsbroderade jag med vitt garn, även det från second hand-butiken, en rad om hjärtats vår, skriven av min gamle favoritpoet som jag läste så mycket och ofta i min ungdom. Eller ja, gamle favoritpoet skall jag kanske inte skriva, för så särskilt gammal blev han ju verkligen inte...