söndag 29 januari 2012

Om lappsömmade kuddar och samarbete över generationsgränserna

När vi städade på vinden i somras hittade jag tre lapprutor i en tillknycklad papperskasse. De är gjorda i tunna bomullstyger och verkar vara sydda på trampsymaskin med pyttesmå stygn. Mammas teori var att rutorna är sydda av hennes mormor, förmodligen någon gång på 40-talet, och att de tyger som har använts är gamla städrockar och skjortor. Kulturminnen i sig, tycker jag, som inte gillar att sådant skall ligga på vinden till ingen nytta.  

Så jag kantade två av lapprutorna med blå lakansväv som jag hade i tyggömmorna, och med en baksida i samma färg så blev det två kuddar. De är ganska enkla i modellen och tog inte lång tid att sy.

På den ena kudden sydde jag en naiv liten fågel med stjälkstygn. Jag är lite rädd för flaxande fåglar, och det har jag hört sägas att mammas mormor också var, så det blev det förenade draget mellan oss. Och där har vi ett samarbete över generationsgränserna.  

2 kommentarer:

  1. Blev ju hur fint som helst! Kul att ta tillvara. Det gillar jag.
    Läste din sidotext och tänkte på vad man säger i vår familj (också dialektalt) om den som roffar åt sig av mat och fika. Man säger att den är "oschig" (vet dock inte hur man ska stava det)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det kul med lite dialekt.

      Radera