Om riktigt varma vintervantar

Dessa vantar har jag stickat i ett svart, tjockt och mjukt ullgarn. Själva vanten är gjord efter en tämligen enkel basmodell med resår runt handleden, men med jämna mellanrum har jag lindat rosa garn runt en maska i taget. Detta för att få fram det prickiga mönstret, men också för att få vantarna riktigt varma.

Inuti hänger sedan alla de rosa garnstumparna lösa; jag har inte fäst en enda en, och dessutom har jag sytt i några extra tofsar av det svarta garnet. Det ser ganska illa ut när man som ovan vränger den, och en syslöjdsfröken skulle säkert inte godkänna en sådan insida. Fast det är ju just alla de där lösa trådarna som är själva poängen, eftersom all luft som lägger sig runt dem inuti vanten värmer även de mest frusna händer.

Idén till de här vantarna är dock inte min, utan jag läste i en bok att man brukade sticka vantar på det här viset förr i tiden, fast då använde man förstås inte rosa garnstumpar utan tussar av ospunnen ull istället. Helst ull som var otvättad och därmed också ganska fet, vilket förmodligen värmer extra bra.

Tyvärr har den här vintern varit så mild att jag inte har kunnat använda mina varma vantar en enda gång. I det avseendet hoppas jag således på lite kallare och mer vantvänligt väder.