Om mitt färdiga röda mobilfodral av hexagoner

Nu är mobilfodralet färdigställt och klart. Jag har sytt det helt för hand och det finns inte en enda maskinsydd söm någonstans, vilket jag förstås är sjukt stolt över. Det var dock lite pilligt att sy ihop det då det mot slutet blev ganska trångt om plats för mina trinda prinskorvsfingrar, men till sist gick det att få till det.

Lapparna som jag har använt mig av kommer i vanlig ordning från vår digra tygsamling och är till stor del återbrukade.

Den rödvitrutiga lappen högt upp till vänster är extra rolig att ha med ty den kommer från de ärvda tyglappar som vi tror kommer från min mormorsmor. Lite häftigt att kunna använda den till ett sådant här vardagligt bruksföremål, tycker jag.

Inuti är fodralet fodrat med en bit av ett lila bomullstyg. Av någon anledning tycker jag mycket om färgkombinationen rött och lila (något som läsaren säkert redan har räknat ut eftersom jag just nu syr på ett lapptäcke i precis samma färgkombination).

Sådärja, nu har jag inte bara en ny telefon utan ett nytt fodral också. Gidd, som måhända någon från den unga generationen skulle ha uttryckt det. 

Om ett nytt mobilfodral av röda och rosa hexagoner

Inköp av ny mobiltelefon av annan storlek än den föregående innebär att det är dags att sy ett nytt mobilfodral. Eftersom jag just nu har alla röda och rosa tyger framme i arbetet med lapptäcket så var det naturligt att jag valde slika tyger till det här projektet. Mallarna jag syr med är desamma som jag använde till solglasögonfodralet.

För övrigt så blir det oerhört rörigt när man syr med många olika tyger, åtminstone är det så för mig. Jag är ju inte särskilt ordningsam av mig till att börja med, och att ha en massa tyger liggande framme gör inte precis saken bättre. Ibland kan jag bli väldigt trött på röran men jag tänker också att det är ett tecken på att ett kreativt arbete pågår. Och i det avseendet är ju röran bara något positivt.

Om en loppisfyndad bonad

Jag har fyndat en broderad bonad på loppis, återigen med ett religiöst budskap som jag är så förtjust i. Den här bonaden är dock egentligen lite väl blek för min smak; jag föredrar som bekant starka färger, men jag skall nog hitta en passande plats åt den här också. Tyvärr är den ännu lite skrynklig, vilket syns väldigt väl på bilden, men nu skall den strax tvättas och strykas så att den blir slät som aldrig förr.

Min förtjusning för broderade bonader härrör kanske från det faktum att jag själv inte kan brodera särskilt väl. Alla mina försök att brodera plattsöm har alltid slutat i bedrövelse då stygnen blir sneda och vinda och spretar åt alla håll. Dessutom har jag inte riktigt tålamod till det. Jag skulle dock önska att jag vore bättre på det; då skulle jag kunna både rita och sy mina egna bonader istället för att bara köpa dem på loppis...

Om ett tenntrådsarmband med ett mönstrat band

Nu har det blivit dags att visa upp ett tenntrådsarmband igen. Till det här armbandet har jag använt så lite tenntråd att det nog är på gränsen till att ens få kallas tenntrådsarmband. I mitten har jag satt ett brett mönstrat band och längs kanterna sitter två tunna snoddar med tenntråd som ramar in bandet. Allt har jag i vanlig ordning sytt fast på svart renskinn.

Bandet hittade jag i mormors gamla syskrin, och innan jag sydde fast en bit av det här använde jag det som omtag till ett par gardinlängder. Således är det inte bara återbrukat utan det har också haft andra funktioner innan det användes till armbandet.

Att tillverka ett armband med så här lite tenntråd är tämligen enkelt och kan därför vara ett passande nybörjarprojekt. Det är ganska tidskrävande att sy fast tenntråd på skinn då det skall vara många stygn för att få flätor och snoddar att sitta fast, men här är det så pass lite tenn att det går ganska snabbt och det gör arbetet betydligt mer tacksamt.

Om ett handsytt fodral till mina solglasögon

En liten julledighet innebär att det finns tid och möjlighet att göra klart en del gamla oavslutade projekt. Det här solglasögonfodralet som jag började sy på i somras har jag haft liggande i halvfärdigt skick under lång tid. Nu har det dock äntligen färdigställts.

Fodralet är handsytt av små hexagoner och de tyger jag har använt mig av är delvis återbrukade och delvis nyinköpta. Merparten av dem kommer från det stora tyginköp som jag gjorde förra sommaren.

Inuti har jag fodrat fodralet med en gul tygstuv som en gång i tiden var ett underlakan. Jag funderade även på om jag skulle ordna någon slags stängningsanordning till fodralet, en knapp och en ögla eller liknande, ty det kan ju hända att glasögonen kommer att glida ur om jag har det liggande i väskan. Dock har jag inte gjort det ännu; jag skall prova mitt fodral ett tag först, och skulle det visa sig att det behövs en stängningsanordning av något slag så får jag se till att ordna en sådan.

Nu har vi haft ganska grå dagar här så det har inte precis varit tillfälle att använda vare sig solglasögon eller fodral, men när väl solsäsongen sätter igång så kommer jag att vara redo!

Om fortsättningen på det rödlila lapptäcket av åttkanter

I höst har jag tillbringat mycket tid på jobbet, vilket har inneburit att det har blivit väldigt lite tid över till mitt hantverk. Min lappsömnad med åttkanter har jag dock ägnat lite tid åt då och då, så det blivande täcket har växt en smula sedan jag senast visade det på bloggen.

Det kommer nog att dröja ett bra tag innan det här täcket blir klart, dock; dels för att det tar sin tid att sy åttkanter men också för att jag har blivit mer noggrann och nu lägger ner mer tid på varje söm än vad jag till exempel gjorde när jag sydde mitt stjärntäcke. När jag skärskådar det idag så retar jag mig på att stygnen är glesa och lite sneda och vinda på sina ställen. Dock får jag betrakta det som en utvecklingskurva och jag kan konstatera att jag idag kan mer om handsömnad och hur den bäst skall göras än vad jag gjorde då jag arbetade med stjärntäcket.

Det material som jag behöver till sömnaden förvarar jag i en gammal loppisfyndad kakburk; det är praktiskt att ha allt nära till hands (och därmed kan jag undvika att jag sprider ut allt över högt och lågt i soffan och på bordet).

Fast rörigt blir det likväl när jag håller på med lappsömnad oavsett hur väl jag försöker organisera mig; för tillfället har jag en hel korgsäng full med tyger som jag ständigt rotar omkring i när jag skall klippa till nya åttkanter. Den ser så stökig ut så den vågar jag dock inte visa på bild; åtminstone inte i det här inlägget...

Om bloggtystnad och en rosensjal

För tillfället är det väldigt tyst här hos Halmoxen; jag jobbar för mycket och varken hinner eller orkar arbeta särskilt mycket med mina hantverk om kvällarna. Dock har jag köpt ännu en rosensjal på loppis, och den hade jag i vanlig ordning tänkt sprätta bort fransarna på och ersätta dem med mina egna virkade kanter.

Sådana här sjalar med rosor är så enormt fina, men jag förstår inte varför man har satt billiga nylonfransar på dem då sådana bara blir trassliga och fula. Det är så mycket finare att göra sina egna, vilket jag som sagt hade tänkt göra nu. Förmodligen kommer det dock att dröja innan sjalen blir klar då det inte finns så mycket tid över till mitt hantverk, men om jag gör några maskor då och då så skall det väl leda till att den blir färdigställd den också, i alla fall så småningom...