Om hur handsömnaden äntligen blev klar

Igår var det som bekant midsommarafton, och då passade jag på att göra klart handsömnaden på mitt lapptäcke. Jag började på det i november 2014, så det har tagit mig drygt ett och ett halvt år att sy klart det. Fast då har jag förstås inte arbetat med det varje dag utan bara då jag har haft lust till det, vilket ibland har varit ofta och andra gånger betydligt mer sällan.

Täcket består av ett ganska stort antal handsydda blommor; vi räknade till 58 hela blommor och 24 halva, och det har sammanlagt blivit ganska många sömmar. Sömnaden har förstås tagit rätt mycket tid men det har även valet av tyg gjort, ty stundvis har det varit svårare än man kanske skulle kunna tro att hitta ett passande tyg till nästa blomma. Jag vill inte ha två blommor med likartade färger och/eller mönster för nära varandra, och ibland har jag kört fast och fått fundera i flera dagar eller till och med veckor på vilket tyg jag skall använda mig av härnäst. Så är det när man anser sig vara hantverksperfektionist.

Mina pappmallar började se rätt så slitna ut nu på slutet och egentligen borde jag ha kasserat en del av dem och gjort i ordning nya. Dock har jag varit lite lat och har inte haft någon lust att klippa till nya mallar, så jag har använt de gamla längre än vad jag egentligen borde. Nå, nu när sömnaden är klar tänker jag i alla fall slänga bort alla dessa välanvända och slitna mallar; om jag skall sy något annat med samma form och storlek på mallarna får jag helt enkelt se till att tillverka nya vid det tillfället.

Så här ser lapptäcket ut i sin helhet. Nu återstår bara att fundera på hur det skall monteras: skall det ha ett kanttyg eller inte och i så fall i vilken färg? Jag hade tänkt mig en ceriserosa kant men mitt smakråd trodde att det nog skulle bli för skrikigt så nu vet jag inte riktigt. Vad skall jag ha för baksidestyg? Vad skall jag använda för stoppning? Skall täcket ens ha någon stoppning eller skall jag bara låta det bli ett tunt överkast? Frågorna är många och jag får fortsätta fundera.

Innan jag gör något annat skall dock den här skrynkliga trasan slängas i tvättmaskinen; den behöver verkligen tvättas efter att jag har dragit runt på den på alla möjliga ställen både utomhus och inne och haft den liggande på golvet under långa perioder. Dessutom finns det en del klisterrester kvar efter all tejp och de behöver också tvättas bort. Lite bekymrad för att något tyg skall färga är jag dock: jag har tvättat alla nya tyger flera gånger för att eliminera den risken men man vet ju aldrig. Nå, förhoppningsvis skall det komma att gå bra; jag håller tummarna.

Om sista rycket med lapptäcket

Slutspurten i mitt arbete med lapptäcket har inletts: nu återstår bara ett fåtal blommor längs den nedre kanten på mitt handsydda täcke.

Dags för sista rycket, således; nu gäller det att hinna sy klart det innan jag blir för upptagen med jobb och annat under sommaren. Jag skall se till att arbeta flitigt med min handsömnad under den kommande veckan.

Om ett armband med grön koppartråd och silverfärgat skinn

Det här tenntrådsarmbandet är dekorerat med koppartråd i en färg som jag inte riktigt vet vad jag skall kalla den för: limegrön, kanske. Koppartråden köpte jag för flera år sedan och jag minns inte riktigt vilken nyans den då salufördes som.

I mitten av armbandet sitter en fyrfläta där varje del består av en grov tenntråd i mitten och två lite tunnare koppartrådar på var sida om den. I fyrflätan har jag låtit en bit silverfärgat skinn flätas med. Utanför mittenflätan sitter ytterligare två fyrflätor; dessa består av enkel tenntråd och silverfärgat skinn, och längst ut har jag satt två snoddar av den limegröna koppartråden. 

Just färgen på det här armbandet, vad man nu väljer att kalla den, passar alldeles utmärkt till den skira försommargrönskan som naturen just nu ståtar med. Detta blev ett armband som passar utmärkt till den rådande årstiden, således.

Om min virkade lapptäcksfilt

Här står jag bredvid min virkade lapptäcksfilt: ett gammalt ufo som jag påbörjade för tre och ett halvt år sedan men inte har arbetat med under det senaste året. Nå, nu har jag dragit fram den igen för att göra ett försök att få den färdig inom en någorlunda rimlig framtid.

Min filt är faktiskt rätt så stor; jag har inte mätt den men jag har ställt träskorna intill den för att få med proportionerna på bild. Jag kan dra den över mig när jag ligger i soffan och ser på TV, fast tårna sticker ut lite grann längst ner så en smula längre behöver den nog bli innan den kan anses vara helt klar.
 

Mitt första steg blir dock att försöka få de böljande kanterna jämna, för här har jag virkat lite hursomhelst och utan någon ordentlig ordning. Och så måste jag fundera ut ett sätt att virka halva hexagoner; jag skall experimentera lite grann och se om jag klarar av att räkna ut hur jag skall göra. Annars får jag be min virkbegåvade mamma om hjälp.

En ny hexagon är påbörjad och lapptäcksfilten kommer snart att utökas med ännu en färgglad sexkant. Och sedan ännu en och ännu en tills den sist och slutligen blir klar. Det återstår att se om den blir färdigställd i sommar eller om det kommer att dröja tre och ett halvt år till...

Om ett tenntrådsarmband med vitt skinn och glaspärlor

Det har blivit dags att förevisa ett tenntrådsarmband igen; denna gång blir det ett armband med vitt skinn i mitten och vita glaspärlor längs kanten.

Fyrflätan i mitten av armbandet består av tenntråd i två grovlekar: en grövre tråd i mitten och två tunnare trådar på varsin sida om den. Inuti flätan har jag lagt med en bit vitt skinn. Längs kanterna sitter sedan två enkla treflätor dekorerade med vita glaspärlor längs den yttersta kanten på respektive sida.

Att sätta glaspärlor så här längs kanten gör att armbandet ser lite taggigt ut och det fungerar som en riktigt snygg effekt, tycker jag. Nackdelen är dock att pärlorna inte är fastsydda utan endast sitter uppträdda på tenntrådsflätan, vilket gör att de kan vicka fram och tillbaka. Det syns om man tittar noga på bilden att de spretar lite åt olika håll. Dock tycker jag inte att spretigheten gör så mycket: det gör bara att armbandet ser lite mer livfullt ut.

Om en tornsvala i krympplast

Häromveckan berättade jag om mitt egengjorda silverlöv: den här gången tänkte jag visa upp ännu ett smycke, dock av ett betydligt simplare material än silver.

Den här tornsvalan har jag tillverkat av krympplast; en speciell sorts plast som krymper när man sätter in den i ugnsvärme. Jag ritade först upp min svala i ganska stort format på den svarta krympplasten, klippte ut den och gjorde ett hål för öglan med en håltång. Sedan satte jag in den i ugnen och då krympte svalan till den storlek den är nu: precis lagom stor till att hänga i en enkel silverkedja. Nu tänker jag bära den varje dag tills de riktiga tornsvalorna anländer, vilket inte borde dröja särskilt länge.

Krympplast var ganska roligt att prova: det var spännande att se hur materialet krympte i ugnen och hur resultatet skulle bli. Allt jag tillverkade såg dock inte så bra ut; den här svalan får nog anses vara den mest lyckade av mina projekt. Och ja, jag vet att tornsvalor numera skall kallas tornseglare om man skall vara korrekt, men jag tänker fortsätta att använda den benämning som jag lärde mig som barn. Kompromisslös stönighet är något som jag kan kosta på mig nu när jag i princip är medelålders, tycker jag. Dessutom undrar jag varför man valde att byta namn på just tornsvalan; det är ju inte den enda fågel som har ett underligt/felaktigt namn. Talgoxen är ju ingen oxe, till exempel och spillkråkan är ju ingen kråka. När tänker man byta namn på dessa?

Om mina loppisfyndade rosensjalar och hur de till sist blev klara

Så har efter många om och men de sista två av mina tre loppisfyndade sjalar gjorts i ordning och färdigställts. Den första gjorde jag klart i höstas och den intresserade kan läsa om den här. Dessutom har jag hittat ännu en rosenmönstrad sjal på loppis, och den skall jag också passa på att berätta om i detta inlägg.

Den här sjalen med blått mittparti och ett fantastiskt fint rosenmönster hade jag till en början tänkt fålla för hand. Jag gjorde ett tappert försök med nål, tråd och fingerborg men det var så besvärligt; det blev snett och vint, stygnen syntes alltför väl och det blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig. Således bestämde jag mig för att fålla sjalen på symaskin ändå, trots att jag inte alls är särskilt duktig på att sy på maskin. Det visade sig dock gå ganska bra i alla fall, fast det krävdes en hel del förarbete med att mäta och vika och stryka och nåla. Allt förarbete tog betydligt längre tid än själva maskinsömnaden. Jag hade också tänkt sätta någon slags kant eller fransar på den här sjalen, men efter att jag hade fållat den tyckte jag att den gjorde sig bäst som den var i all sin enkelhet utan kant.

Den andra sjalen visade sig ha ett snett tryck, och det gör att ett av hörnen ser ut så här efter att jag har klippt och fållat det trådrakt, även det förstås på symaskin.

Lyckligtvis ser ett annat av hörnen desto bättre och rakare ut, så jag får se till att dölja det sneda och istället hålla det raka hörnet synligt när jag har sjalen på mig.

Som jag har gjort här ovan, till exempel. Även den här sjalen fick vara utan kant då jag tyckte att den var tillräckligt bra ändå.

Så till sist vill jag också visa en tredje rosenmönstrad sjal, även denna har jag hittat på loppis för en billig summa. Den här sjalen är precis likadan som den röda och den gröna som jag har sedan tidigare fast den har svart botten istället. Således har jag nu tre sjalar med samma mönster i olika färger. Den här sjalen fick en virkad kant av luftmaskor med en farfallepärla längst ner: precis samma sorts kant som jag har gjort på flera andra sjalar. Det är ju ett fungerande koncept, uppenbarligen, så jag fortsätter med det i brist på nya idéer då det gäller sjalkanter.

Nu skulle man kanske kunna tro att mitt behov av rosenmönstrade sjalar skulle vara mättat; jag har ju samlat på mig ett antal på mina loppisrundor. Nå, helt mättat är behovet nog inte; jag håller fortfarande ögonen öppna efter sjalar när jag går i second hand-butiker. Jag har ju ännu inte hittat någon riktigt stor sjal; så stor att man kan vira den flera varv runt halsen. Vi får se om jag stöter på en sådan någon gång inom den närmaste framtiden...