Egentligen är det ju helt fel tidpunkt på året för att visa upp varma tumvantar, men när nu dessa har blivit klara så måste de ju dokumenteras, vårväder eller ej. Detta par har mamma stickat av ett blått blandgarn som från början var tänkt till ett annat projekt som dock aldrig blev av, och det har gjort att garnet har blivit liggande. Nu kom det dock till sist till användning. Den slätstickade modellen är tämligen enkel och har resårstickning runt handlederna.
På handryggarna broderades med korsstygn vad som mest liknar två stiliserade hjärtan. Broderiet är hämtat ur en mönsterbok och visade sig passa perfekt till detta par vantar. (Det är för övrigt inte lätt att hitta på kreativa sätt att ta bilder på vårt hantverk; ofta blir alla bilder ganska lika varandra, men att luta vantar mot ett stånd med snödroppar har jag inte gjort förut. En ny och kreativ idé, således.)
onsdag 30 mars 2016
lördag 26 mars 2016
Om det färdiga mobilfodralet
Så här blev då mitt nya mobilfodral, som jag lyckades färdigställa efter en hel del bråk med en symaskin som krånglade och inte gjorde som jag ville. Jag har verkligen fått god användning för min sprättkniv under det här projektet då min ihopsömnad av fodralet inte blev lyckad på första försöket (och inte på det andra heller), men efter många om och men lyckades jag till sist få till det.
Jag har fodrat mitt fodral med en bit loppisfyndad lila lakansväv, detta för att göra det stadigare och skydda mobilen från repor och skador. Fodret gjordes lite mindre än den lappsömmade utsidan och jag sydde sedan fast det för hand en bit nedanför öppningen.
Jag gillar det faktum att mitt fodral blev riktigt färgglatt och jag måste säga att jag tycker att baksidan blev snyggare än framsidan eftersom den i sömmen där tygerna möts består av fler färger. Och ju mer färg desto bättre, enligt min mening. Dessutom är fodralet praktiskt eftersom alla de tyger jag har använt mig av är bomullstyger, och det gör att det går att tvätta fodralet på hög värme i tvättmaskin vid behov.
Sammanfattningsvis är jag rätt nöjd med mitt nya mobilfodral och jag har redan använt det varje dag under den senaste veckan. Förutom färgerna så gillar jag det faktum att det är personligt och att ingen kan ta miste på att mobilen med det här fodralet tillhör mig, ifall jag skulle råka glömma den på till exempel jobbet. Superbra!
Jag har fodrat mitt fodral med en bit loppisfyndad lila lakansväv, detta för att göra det stadigare och skydda mobilen från repor och skador. Fodret gjordes lite mindre än den lappsömmade utsidan och jag sydde sedan fast det för hand en bit nedanför öppningen.
Jag gillar det faktum att mitt fodral blev riktigt färgglatt och jag måste säga att jag tycker att baksidan blev snyggare än framsidan eftersom den i sömmen där tygerna möts består av fler färger. Och ju mer färg desto bättre, enligt min mening. Dessutom är fodralet praktiskt eftersom alla de tyger jag har använt mig av är bomullstyger, och det gör att det går att tvätta fodralet på hög värme i tvättmaskin vid behov.
Sammanfattningsvis är jag rätt nöjd med mitt nya mobilfodral och jag har redan använt det varje dag under den senaste veckan. Förutom färgerna så gillar jag det faktum att det är personligt och att ingen kan ta miste på att mobilen med det här fodralet tillhör mig, ifall jag skulle råka glömma den på till exempel jobbet. Superbra!
lördag 19 mars 2016
Om ett nytt fodral till mobilen
Mitt mobilfodral av återbrukstyger har använts ganska flitigt till vardags under mer än ett års tid, men på sistone har det börjat se slitet och ganska smutsigt ut. När det dessutom gick hål på det insåg jag att det började bli dags att tillverka ett nytt mobilfodral som man inte behöver vara särskilt rädd om, utan som passar att använda dagligen och i vardagslag.
Kanske borde jag ha varit lite mer kreativ och försökt tänka ut någon nyskapande och annorlunda idé när jag nu skulle sy ett nytt mobilfodral, men jag var rätt nöjd med mitt gamla färgglada och lappsömmade fodral så jag beslutade mig för att tillverka ett liknande enligt samma princip. Jag använde samma pappmallar som jag använder för att sy mitt lapptäcke och tygerna valde jag ut på måfå ur min omfattande tygsamling.
lördag 12 mars 2016
Om lapptäcket och hur det växer vidare
Jag har gjort ett nytt ryck med mitt handsydda lapptäcke och det är nu så långt att jag fick stå på tå och sträcka armarna så högt upp över huvudet som jag bara kunde för att fästa det med nålar mot väggen. Jag vet inte riktigt hur långt jag skall göra det men det känns som om det börjar närma sig färdig längd, ty det skall ju helst inte vara längre än en vanlig säng.
Det syns ganska väl på bilderna hur eländigt skrynkligt täcket är; jag har sytt på det under lång tid och därmed skrynklat till det ordentligt. Därutöver skulle det nog behöva tvättas, ty jag har haft det med mig både ute och inne och har arbetat med det i olika miljöer. Dessutom blir det kvar lite klisterrester efter tejpen på sina ställen och dessa behöver också tvättas bort. Fast det kan jag givetvis inte göra förrän handsömnaden är klar och alla pappmallar är borttagna. Och sedan är frågan vad jag skall ha för stoppning i täcket; billig men lättskött syntet eller skall jag kosta på med riktig quiltvadd av ull? Det får jag fundera på medan jag syr vidare...
Det syns ganska väl på bilderna hur eländigt skrynkligt täcket är; jag har sytt på det under lång tid och därmed skrynklat till det ordentligt. Därutöver skulle det nog behöva tvättas, ty jag har haft det med mig både ute och inne och har arbetat med det i olika miljöer. Dessutom blir det kvar lite klisterrester efter tejpen på sina ställen och dessa behöver också tvättas bort. Fast det kan jag givetvis inte göra förrän handsömnaden är klar och alla pappmallar är borttagna. Och sedan är frågan vad jag skall ha för stoppning i täcket; billig men lättskött syntet eller skall jag kosta på med riktig quiltvadd av ull? Det får jag fundera på medan jag syr vidare...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)