Lapptäcket börjar bli allt större; det är nu tillräckligt brett och skall bara växa lite mer på längden. Jag är ganska nöjd med hur det tar sig ut hittills, faktiskt; det är färgglatt men det beige tyget lugnar ändå ner intrycket och gör att täcket enligt min mening ändå inte blir för skrikigt.
Jag har försökt se till att två alltför lika tyger inte hamnar för nära varandra och jag har försökt sprida ut mönstren och färgerna över hela täcket. Dock inser jag att merparten av de tyger jag har använt till blommorna är loppisfynd, så jag måste se till att använda fler av mina egna gamla tyger nu mot slutet. Jag vill ju att täcket skall väcka gamla minnen till liv också och inte bara se vackert ut.
Det börjar även bli dags att tänka på om jag skall ha en kant runt täcket och vilken färg den i så fall skall ha. Just nu funderar jag på om inte rosa skulle kunna vara en passande kantfärg, men jag kommer säkert att hinna ändra mig i den frågan flera gånger innan täcket är avslutat och klart. Så hur det blir återstår ännu att se.
Jag kan i alla fall konstatera att det är oerhört roligt och beroendeframkallande att sy för hand. Ofta när jag kommer i gång med handsömnaden så hetssyr jag i flera timmar, ibland till långt in på natten. När blommorna börjar se ut så här, dock; då vet man att det börjar bli dags att ta en paus från sömnaden och ägna sig åt någonting annat (eller helt enkelt gå till sängs).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.