Om ett tenntrådsarmband med vinröd koppartråd

Så har det blivit dags att förevisa ett av mina tenntrådsarmband igen. Den här gången är det ett armband som är tillverkat av två enkla snoddar och tre fyrflätor bestående av tenntråd och vinröd koppartråd. Eller är koppartråden kanske lila istället för vinröd, vilket somliga med bestämdhet har hävdat?

Det är alltid roligt att experimentera med koppartråd; man kan ofta få tag i sådan i alla möjliga färger, och dessutom brukar det finnas flera olika sorter att välja mellan; både tjocka och tunna, blanka och matta. Just den koppartråd som jag har använt mig av här är en ganska blank variant som gjorde sig alldeles utmärkt till den här modellen.

Om mitt första egensydda lapptäcke

Nu när jag är inne på temat lapptäcken och lappsömnad så tänkte jag passa på att berätta om det första lapptäcke som jag någonsin sydde. Det var sensommaren 2011, jag hade just sagt upp mig från ett stressigt jobb och behövde något slags terapeutiskt arbete att ägna mig åt om dagarna. Så jag beslutade mig för att försöka sy ett lapptäcke. Jag bestämde mig för att det skulle bli blått eftersom vi hade (och fortfarande har) gott om blå tyger, och alla kvadrater är därför sydda av tyger som har någon form av blått i sig.

Arbetsprocessen gick till så att jag skar ut kvadraterna med hjälp av rullkniv och skärmatta och sedan sydde jag ihop dem på symaskin, först till långa remsor och sedan sammanfogades dessa till ett täcke. Jag var så noggrann som jag förmådde men trots det blev det snett och ojämnt på sina ställen och jag fick ägna mycket tid åt att sprätta upp sneda sömmar och sy om. Mycket tid ägnades också åt att stryka isär alla sömmar, något som jag ju inte behöver tänka på nu när jag syr för hand runt pappmallar (och det kan vara rätt skönt att slippa det arbetet, måste jag säga).

Den uppmärksamme ser ju att det likväl blev lite snett här och var trots mina noggranna ansträngningar. Från mitt nuvarande perspektiv kan jag tycka att det inte gör så mycket då det sneda och vinda har sin egen charm, men medan jag var mitt uppe i sömnaden var jag naturligtvis inte så begeistrad utan jag ville förstås att det skulle se så perfekt ut som möjligt. Med tidens gång kan jag dock se det med nya ögon och tycka att det ser rätt okej ut ändå.

Det baksidestyg jag använde mig av köpte jag nytt till just det här täcket medan övriga tyger är rester från tidigare projekt eller återbrukade från gamla kläder, lakan, gardiner, etc. Beträffande baksidestyget så försökte jag först använda mig av ett enfärgat sådant, men det gjorde att det syntes alltför väl hur sneda mina quiltsömmar ofrånkomligen är att jag kände mig tvungen att ta bort det. Istället använde jag mig av det här mönstrade tyget, vars lite mer röriga intryck döljer det faktum att mina sömmar är långtifrån spikraka.

Mamma bidrog också till täcket med ett enkelt broderat hjärta och några blommor. I färgen blått, naturligtvis, eftersom blått var täckets tema.

Och i ena hörnet broderade jag lite spretigt in årtalet och mitt namn, såsom sig bör då man gör något lite större arbete som förhoppningsvis skall bevaras in i framtiden.

Sammanfattningsvis tog detta mitt första lapptäcke mig ungefär två veckor att sy och jag lärde mig mycket på arbetet med det, bland annat att jag egentligen inte är ägnad åt maskinsömnad, hur roligt det är att välja tyger till ett täcke och vikten av att använda ett mönstrat baksidestyg. Sedan dess har jag sytt två lapptäcken till på maskin men därefter har jag valt att sy för hand, och det är utan tvekan den metod jag föredrar. Det tar visserligen mycket längre tid men resultatet blir vackrare och jag behöver inte sprätta upp och göra om i tid och otid eftersom pappmallen ser till att det blir rakt med en gång. Dock skulle jag behöva träna mer på att sy på maskin, så kanske kommer jag ändå att göra fler maskinsydda lapptäcken i framtiden. Men först skall jag naturligtvis göra klart det handsydda täcke som jag arbetar med nu, vilket lär dröja ännu ett bra tag... 

Om hur lapptäcket fortsätter att växa

Lapptäcket börjar bli allt större; det är nu tillräckligt brett och skall bara växa lite mer på längden. Jag är ganska nöjd med hur det tar sig ut hittills, faktiskt; det är färgglatt men det beige tyget lugnar ändå ner intrycket och gör att täcket enligt min mening ändå inte blir för skrikigt.

Jag har försökt se till att två alltför lika tyger inte hamnar för nära varandra och jag har försökt sprida ut mönstren och färgerna över hela täcket. Dock inser jag att merparten av de tyger jag har använt till blommorna är loppisfynd, så jag måste se till att använda fler av mina egna gamla tyger nu mot slutet. Jag vill ju att täcket skall väcka gamla minnen till liv också och inte bara se vackert ut.

Det börjar även bli dags att tänka på om jag skall ha en kant runt täcket och vilken färg den i så fall skall ha. Just nu funderar jag på om inte rosa skulle kunna vara en passande kantfärg, men jag kommer säkert att hinna ändra mig i den frågan flera gånger innan täcket är avslutat och klart. Så hur det blir återstår ännu att se.

Jag kan i alla fall konstatera att det är oerhört roligt och beroendeframkallande att sy för hand. Ofta när jag kommer i gång med handsömnaden så hetssyr jag i flera timmar, ibland till långt in på natten. När blommorna börjar se ut så här, dock; då vet man att det börjar bli dags att ta en paus från sömnaden och ägna sig åt någonting annat (eller helt enkelt gå till sängs).

Om vinröda handledsvärmare med volang

Jag är glad att det har blivit höst och kyligare väder, ty då får man äntligen använda alla de sjalar, halvvantar, handledsvärmare och tjocka tröjor som har legat på vänt under sommarhalvåret. Detta vinröda handledsvärmarpar som vi visar på bloggen idag har min mamma stickat.

Modellen är tämligen enkel med en bred resårstickning som övergår i en volang. Mönstret har vi använt oss av tidigare, till exempel till den här handledsvärmaren som är gjord efter samma princip. Det faktum att modellen är enkel är dock inte att betrakta som en nackdel ty det enkla är ibland det allra bästa.

Just den här sortens handledsvärmare med volang är särskilt snygga då de bärs under en jacka eller en långärmad tröja där hela handledsvärmaren eller bara volangen kan sticka fram ur ärmen. Det både värmer frusna händer och gör klädseln lite roligare.

Om ölhönan efter förvandlingen

Sådärja, nu har vår ölhöna blivit målad och klar.

Det tog ungefär tre timmars arbete med pensel och allmogefärg för att få vår fantasifågel att bli så här färgglad. "Det är roligt att prova att göra ett hantverk i gammal stil," säger mamma om målningen.

Insidan lämnades dock omålad, ty vid användning är det ju tänkt att man skall man hälla drycken däri och då passar det inte att den är målad just där. På utsidan, däremot, har det slösats desto mer på färgen. 

Nu pryder ölhönan med de stolta och färgglada stjärtfjädrarna sin plats på ett skåp i finrummet, och det återstår att se vad vi hittar på för något nästa gång...