Om hur lapptäcket fortsätter att växa fram

För tillfället ser detta mest ut som en eländigt skrynklig gammal tygtrasa men faktum är att det föreställer det handsydda lapptäcke som håller på att växa fram, tygbit för tygbit, blomma för blomma.

Skrynkligt blir det medan jag arbetar med det; det går inte att undvika, men det kommer att se desto bättre ut när det så småningom är färdigsytt och har blivit tvättat och struket. Dit är det dock ett bra tag kvar; det går ju inte precis fort att sy för hand, men så syr jag också bara på det då och då när jag har lust med det och låter det ta den tid det tar.

Det kan ibland gå åt mycket tid till att fundera på vilket tyg jag skall använda mig av härnäst och hur det skall kunna passa in i täcket. Jag vill inte gärna att två blommor i alltför likartade tyger eller färger skall hamna intill varandra, och ibland blir det en hel del pusslande och flyttande och funderande för att undvika att så skall bli fallet. Men det är också det som är riktigt bra med sådana här projekt; att ingenting är bestämt sedan tidigare utan jag väljer vilket tyg jag skall använda inför sömnaden av varje ny blomma. Det gör hela arbetet så mycket roligare.