Om en påbörjad sjal i egenfärgat garn

Jag provade att färga ett entrådigt ullgarn för några helger sedan, och lyckades få till en blå-lilamelerad färg som jag blev riktigt nöjd med (erkännas bör dock att färgerna ser skarpare ut på bilden än vad de gör i verkligheten). Jag färgade med äggfärger enligt den metod som har beskrivits hos Husmorsskolan, och det var riktigt roligt att färga själv, måste jag säga.

Jag har börjat sticka en sjal av mitt egenfärgade garn, och har nog vid det här laget stickat ungefär hälften. Jag valde dock att använda mig av ett mycket enkelt hålmönster, eftersom det mer komplicerade mönster som jag först hade tänkt mig inte syntes ordentligt med det melerade garnet. Ett sådant mönster får jag spara tills jag har ett enfärgat garn att sticka sjalar av...

Om lappsömmade kuddar av gamla slipsar

Här kommer äntligen fortsättningen på den spännande cliffhangern angående vad det blev av det här påbörjade projektet. Det blev nämligen två slipskuddar. Slipsar brukar det som bekant finnas gott om i second hand-butiker, och om man har tur kan man få dem för en riktigt billig penning. Jag plockade på mig ett antal ur en fyndlåda, och fick betala blott tio kronor styck för dem. Efter att ha tvättat dem skar jag dem i bitar med hjälp av skärunderlag och rullkniv, nålade och sydde sedan ihop remsorna på maskin.

Den uppmärksamme ser ju att mina maskinsömnadsskills verkligen inte är någonting att skryta med; sömmarna är ju inte helt raka överallt, precis. Och då har jag ändå sprättat upp och gjort om flera gånger. Men som sagt; träning ger färdighet, och det är väl det jag får fortsätta att göra; träna, träna, träna.

Jag kantade mina hopsydda slipsremsor med det mörklila kjoltyg som jag tidigare har använt till bland annat det här armbandet, och till baksidestyg användes en överdel som kom från second hand-butiken. Baksidestyget visade sig dock vara väldigt stretchigt, vilket inte precis förenklade arbetet, men till slut och efter många om och men lyckades jag sy ihop det så att det såg någorlunda hyfsat ut.

Och så här blev då mina färdiga slipskuddar. Visst är de lite sneda och vinda, det kan jag inte förneka, men jag tycker ändå att de blev ganska så lyckade. Framförallt tycker jag om färgerna; de kommer att lysa upp även det mest tråkiga soffhörn. Och så är det ett bra återbruksprojekt, dessutom. Visserligen är mina innerkuddar nyköpta så erkännas bör att det i mitt fall inte är återbruk fullt ut. Men i alla fall nästan.

I hörnet på varje kudde sitter förstås en liten namnlapp där det framgår vem som har sytt kudden. Sådana lappar uppmanar jag verkligen alla som syr att använda sig av (eller om man kan brodera sitt namn är det förstås ännu bättre), ty annars kommer ingen i framtiden att ha en aning om vem som har tillverkat vad...

Om en mosstickad poncho i tweedgarn

Oftast visar vi ju bilder på sådant som vi har gjort som vi anser vara lyckat, men här kommer ett inlägg som handlar om någonting som nog får betraktas som misslyckat. Åtminstone i förhållande till hur det var tänkt från början. 

Mamma har länge längtat efter en stor och mysig poncho, och efter mycket om och men och bläddrande bland olika mönster beslöt hon sig till slut för att sticka den här. Den består av två raka mosstickade stycken som sedan har sytts ihop, och den är tämligen enkel att göra men det har givetvis tagit sin tid att sticka och sedan sy ihop den.

Runt nederkanten har den dessutom fått en virkad uddkant i samma tweedgarn som den är stickad i.

Ponchon visade sig dock inte alls bli så bra som det var planerat; den hade fel passform och kändes helt enkelt inte bekväm. Så beslutet togs att den nu skall repas upp och tanken är att det skall stickas en tröja av tweedgarnet istället. Om nu det blir som vi har tänkt oss, vill säga; det vet man ju aldrig. Det är förstås trist att behöva repa upp ett plagg som man har arbetat med under lång tid, fast å andra sidan är det en del av handarbetarens vardag; gör om, gör rätt...